ooo vv MV UOU UM H MM Mm nn LL
Om Sjöfarten med sitt mäktiga inflytande på er
Stats kultur och förkofran, äfven för vårt land må-
ste hafva ett stort och, under en stigande och vid-
gad verldskandel, allt märkbirare intresse, genom det
obehindrade utbytet aft naturalster, konstprodukter,
upptäckter och uppfinningar, samt alla de både eko-
nomiska och intellektuella fördelar ett sådant utbyte
medtörer, ej mindre i enskilda än allmänra förhål-
landen; så år ingen tvifrel att ju, äfven i vårt Fit
dernesland, likaväl som i något annat, månge skola,
i sin trygga besittning eller ustörda njutning at des-
sa fördelar, behjersa dens öde, hvilken, för deras
nytta, beqvämlighet eller nöje, i äfventyrlig färd på
den falska köljan, och tretsande eller bekämpande
Elementernas våld och svek, standeligen vågar, och
mången gång tillsätter både helsa och lif. Detta öde
ör Sjömannens. Ryckt från de för menniskan och
medborgaren dyrbaraste föremålen: fosterbygd, vän-
ner och anhönga, vet han ej om han dem någonsin
mera återser; och af det knappa, tungt förvärfvade,
dyrköpta brödet är sällan någon beta qvar åt den
förolyckades gamla moder, eller hans oroligt väntan-
de maka och de på stranden stående, i förtid fader-
lösa — Hvilket hjerta skulle ej skänka dem sitt delta-
garde och sin skärf? Eller om i lifvets och dödens
setgörande ögonblick, nödskottet eller vödflaggan för
sista gången ropar: hjelp! och hjelpen med blekt
enlete står villrådig på kusten, och med fruktande
blickar mäter bränningens höjd och djup, hvilket
hjerta med känslor och medel skulle ej med dessas
högsta kraft vilja tillropa de försagde mod att skju-
ta ut räddningsbåten, eller beföna de tappra som
bergat menniskolif, eller, om de, i olik strid med
svallet och stormen, sukat under, sträcka en förbar-
mande omsorg äfven till deras i nöd efterlemnade?
— Nej! vi kunna ej tvifla derom, I redliga Sven-
ska bröst är menniskokärleken lika befästad som kån-
slan för Gud, Konung och ära, — den ädla menni-
skekärleken, som är glad att finna sitt rätta föremål,
och som, närhelst den påkallas, ej blott är bered-
villig till hjelp, men rik derpå, äfven med det min-
Ire förrådet, emedan den uträcker många händer
ned hvarsin gåfva.
Men gåfvorna kunna falla ojemt; kunna, i brist af
nödig kansedom, tömnrsas på en punkt och blifva
otil-räckliga på en annan måhända angelägnare; kun-
12, alt eter framställningens färger, gifvarens sinnes-
stämning och andra tilltalliga omständigheter, både
öfverskrida och understiga behofvets, iarans, arbe-
ets eller förtjenstens sanna mått. För att afhjelpa
letta, iordras en ötiftelse, som med fullständig of-
rersigt af det hela, är i stånd att med noggrannhet
emföra och med rättvisa gradera serskilta förhål!an-
len, efter sålunda funren norm bestämmer sitt om-
löme öfver ansträngaingen, uppoffringen eller olyc-
can, samt med ansvarig förbindelse mottager, förval-
ar, fördelar och redovisar medlen.
En Förening af så ädelt och omfattande syfte har
iyligen bildat sig i Frankrike, under namn sf Socie-
generale des naufrages et de Vvnion des
1ations, sur les rapports du Sauvetage, du
Commerce et des Sciences; och med detta
Färdiga töredömo har SjömanneSällskapet i Stork-
wolm, hvars åliggande är att inom Fäderneslandet
vefrämja allt, som kan lända till Sjöfirtens och Hen-
lelns uppmuntian och förkofran, läfvenledes beslutit
tt utsträcka sin verkningskrets till ett sådant, med
less verksamhet så nära beslägtadt, af erfarenheten
änge påkelladt, ellmänt nyttigt ändamål,
Saken sålunda, och utan vidare omsvep anmäld,
kall, vl hoppas det med tillförsigt, finna sin före-
pråkare i hvarje .mensklighetens och fosterlandets
än.
Direktionen.