RH ON ON e jutaf slagen emot de and:as vapen. Det var e 2 Iryshg syn att betrakta dessa vildar, hvilkas ögo tycktes spruta eld och ligor, och liksom tor stade efier kamraternas blod; men kropparne flrörelser voro så mästerligt afmätta för att pare ? lra huggen, att man bortglömde faran och kun ilde ej anvat än beundra dessa krigares fullkom liga skicklighet att fikta. Ingen enda af der l:mnade dansen sårad, och på intet ansigte kun de man läsa tecken till trötihet. Festen slutades omsider på höfdingens befall Iniog. Sittande i en halfcirkel, med qvinnorn Hängst bakom sig, företogo nu de äldre att öf verlägga om stammens bästa. Midt ibland all manna bifallsrop uppsteg Ke-o-cuck fån mar Iken och började sålunda att tala: Krigae Mårga små foglar hafva de sednare dagarnt flugit ikring mig och hviskat i mina örom all någonting omdt förestod. Vi hemkommo såsom segrare, mid många dödskallar af fallpa Sioux. Vi väntade oss blott glädje och lugn. Men den Stere Anden vill ej ännu göra oss lyckliga. Krigare, Vi måste vara nöjda med hvad han gör för oss. Från vår Fader i Washington har hitkommit denne fiämling. Han påstår, att fyra unga män af vår stam mördat en hvit mau. Han vill, att vi skola utlemna dem, föratt afstraffas. Jag har sagt honom, att de flytt, och att jag j vidare kan fasttaga dem. Den hvite mannen tror ej hvad Indianen säger. Indianen ljuger aldrig Det gör endast den hvite maunen. Nu, krigare, hvad är att göra? Vår Amerikanske Fader är mäktig. Hans krigare känna vi sedan i fjol. De förökas dagligen, såsom Mis sissippi om våren. De äro ej såsom unga panterdjur, med hvilka man saklöst kan leka. De äro starka som buffalo och hafva klor skarpa sem björnarnes. Jag fruktar dem ej; men den Store Anden har hefallt mig underrätta sitt folk, att han ej vill tillita mera krig. Hvad är vu att göra? Den hvite manen tror ej, att mördarne flytt. Han vill hafva ersättning för dem Nå väl. Finnes det ibland oss fyra tappra krigare, som vilja uppoffra sig för att bibehålla freden ostörd, så att våra qvioner och ban få lefva i ro? Finnas de, så skall den Store Auden taga dem i sitt beskyddr. Han hade krappt slutat, förrän fyra unga Indianer med de vildaste åthäfver rusade in i halferrkeln och förklarade, att de vore villiga öfverlemna sig i de hvitas händer för att såsom ett försonings-offer dödas på den mördades graf. Ett sorl tull bifall hördes genom hela församlingen, och Ke-e-cuck, hva:s ansigte-i deua ögonblick strålade af stolthet och glädje, vände sig nu till den amerikanske budbäraren med drssa ord: Se der, tag dessa. Vi äga ej mö darne ibland oss. Helsa min Fader. din Höfding, att vi uppoffra häldre fyra af våra tappraste krigare än gifva avledning till fredsbrott. Tag dem och gör med dem, hvad du vill; men om de först skola undergå tortyr, innan de få dö, så låt oss ej veta derutaf, förrän det sked. De fyra unga Indianerne nodlade nu lugat sina vapen på marken och öfverlemnade sig, utan att yttra ett ord, i den hvite manneus våld. De voro färdige att afiåga, då en gam mal man, som af ålder kvappt kunde sjelt lyfta sig från marken, uppsieg och talade: ,Mina barn, jag är en åldrig ek. Hundra vintrars stormar hafva blåst genom mina grenar, och i kronan är jag redan död. J voren de telningar, som uppsprungit från min rot. J upphören snart att lefva. Sannolikt hinner jag ej att så före er till den Store Anden och bereda er der rum. J kunnen ru göra denna tjenst . mig. Snart skall äfven jag, såsom en gammal ek, falla för vinden. Men på min graf skola vga barn sörja, ty de ära redam i Vesterny, I De utsedda offren, som voro söner till den sam!e, upphäfde blott ett gällt rop till afskeds;var och aflägsnade sig med den amerikanske oudbäraren. När dagen var inne, att deita ml skulle uppagas vid domstolen, och hela juryn var samad, inträdde i salen Ke-o-cuck, ätföljd af de ldsta utaf sin stam. Hans ankomst gjorde in-: et uppseende, ty i dessa trakter, som gränsade ntill indianernas gebit, var man van att dagli-!. en se dessa skogens vilda barn. Anakilagsren relsade imedlertid med nöje den icträdands In