att en utländning skulle komma att utgifva en tidning i Sverige. Vi deremot tycka, att det mera beror på hvad som skrifves, än hvem som skrifver; och då det dessutom lärer blifva omöjligt at: hindra utländningar att skrifva, mer än vågon annan, så yttrade vi endast den tankan, att publiken borde hafva någon garanti för det nya företaget, uti någon uppgifven förläggare eller utgifvare, eller åtminstone veta hvem som uppbar prenumerationen, och om icke det hela var blott en krok att narra åt sig en Samma penningar. Detta sista utropades i flera tidningar såsom ett bevis på materialistiska åsigter, egennytia, Jalusi m. m. Erfarenhetin visar nu, hvilkendera har rätt. Förläggaren skall vara en Major vid namn Gruhl, enligt Dagbladets uppgift Flensburgare till nationen, siledes icke Bysk undersåte, såsom vi hade hört berättas. Ia