,
t LANDSORTS-NYHETER.
å Öfver frågan om Calmar Läns delning
ti förekommer i Calmarbladet för den 30 De
ti cember en artikel, som inr ehåller några ytteli
t gare skäl emot den föreslagna delningen, utot
sver dem, som redan blifvit famställda i de
t Elfte Aftonbladet. Vi meddela bland annat der
Jaf feljande, såsom oss synes, ganska sunda be
traktelser:
Det är ett anmärkningsvärdt factem, som ej bord
slömmas, att det nuvarande Sverge, som är dubbel
mindre än fordom, Jlikvä! nu har dubbelt fleie lön
tagare; och svårligen torde någon vilja påstå, att di
skattdragandes avtal och förmåga har ökats i I
proportion som landet blifvit minskadt, dels genor
vännerna i Östern, dels ock genom tillökningen a
embetsmän, hvilka nu redan äro så alldeles för mån-
ga, att deras löner suga statens merg, utan att de
fileste af besagde funktionärer ändock hafva sin berg-
fning. — Om nu Calmar Län delas i a:ne lotter, så
j måste ju dess styrelsekostnad äfven ökes, hvarine-
Inom så väl det Länets som hela Sverges öfriga ja-
nevånuere antingen direkt betungas med nya pYagar,
Jeller ock, i bästa fallet, måste en förhand varande
besparing af statsmedlen improduktiv: anordnas till
Iden nya styrelsepersonalens aflöning. Det är likväl
o: ekligt. att samma besparingsmedes både kunde och
borde nyttigare användas på antingen Calmar Läns
ytterligare fertiliserande, eller ock till att rödja och
odla de mångfaildiga ödemaker, som allestides fin-
nas inom Sverges gränser Man borde ej glömma
den vigtiga sanningen, att vårt land äger måaoga goda
tillgångar, som, af brist på kapitaler och arbetskraf-
tor, äro alideles obegagnade De närande yrkena ä-
ro för mycket betungade och för litet högaktade,
hvaremot korsumenterne, embetsmännen, äro, såsom
nyligen sades, allt för många. Är det då skäl att,
utan trängande behof, än vidare öka de skattdragan-
des bördor? — Dessutom kan väl, i sammanhang
med frågan om Calmar Läns delning, hemstö!las till
höga vederbörandes pröfaing: om ej, itall Länet skoll
del:s, det vore conseqvent att också tillåta staden
Calmar, — eller dess rättigheters — fördelning, så
att den midt emollan Calmar och Westervik liggande
Köpingen Döderhultsvik tillerkändes stapelstadsrät-
tigheter, såsom besagde Köpings innevånsre hafva be-
gärt. Man säger, att beviljandet cf stapelstadsrättig-
heten åt Döderhultsvik skulle förnärma Calmar stads
urgamla privilegier och den saken har visst sina
stora betänkligheter. Men delningen af Calmar Län
och upprättandet af en ny Embetsmannakorps uti
Westervik hafva äfven sina — som äro, än större, ty
derigenom betungas onödigtvis, och således förnär-
mas hela det skattdraganda Svenska folket Denna
åtgärd bör derföre uppskjutas till dess att höga ve-
derbörande en gång torde företsga en lämplig för-
ändring med 2!la de nuvarande provinsernas ordnan-
de och arrondexing.