, t LANDSORTS-NYHETER. å Öfver frågan om Calmar Läns delning ti förekommer i Calmarbladet för den 30 De ti cember en artikel, som inr ehåller några ytteli t gare skäl emot den föreslagna delningen, utot sver dem, som redan blifvit famställda i de t Elfte Aftonbladet. Vi meddela bland annat der Jaf feljande, såsom oss synes, ganska sunda be traktelser: Det är ett anmärkningsvärdt factem, som ej bord slömmas, att det nuvarande Sverge, som är dubbel mindre än fordom, Jlikvä! nu har dubbelt fleie lön tagare; och svårligen torde någon vilja påstå, att di skattdragandes avtal och förmåga har ökats i I proportion som landet blifvit minskadt, dels genor vännerna i Östern, dels ock genom tillökningen a embetsmän, hvilka nu redan äro så alldeles för många, att deras löner suga statens merg, utan att de fileste af besagde funktionärer ändock hafva sin bergfning. — Om nu Calmar Län delas i a:ne lotter, så j måste ju dess styrelsekostnad äfven ökes, hvarineInom så väl det Länets som hela Sverges öfriga janevånuere antingen direkt betungas med nya pYagar, Jeller ock, i bästa fallet, måste en förhand varande besparing af statsmedlen improduktiv: anordnas till Iden nya styrelsepersonalens aflöning. Det är likväl o: ekligt. att samma besparingsmedes både kunde och borde nyttigare användas på antingen Calmar Läns ytterligare fertiliserande, eller ock till att rödja och odla de mångfaildiga ödemaker, som allestides finnas inom Sverges gränser Man borde ej glömma den vigtiga sanningen, att vårt land äger måaoga goda tillgångar, som, af brist på kapitaler och arbetskraftor, äro alideles obegagnade De närande yrkena äro för mycket betungade och för litet högaktade, hvaremot korsumenterne, embetsmännen, äro, såsom nyligen sades, allt för många. Är det då skäl att, utan trängande behof, än vidare öka de skattdragandes bördor? — Dessutom kan väl, i sammanhang med frågan om Calmar Läns delning, hemstö!las till höga vederbörandes pröfaing: om ej, itall Länet skoll del:s, det vore conseqvent att också tillåta staden Calmar, — eller dess rättigheters — fördelning, så att den midt emollan Calmar och Westervik liggande Köpingen Döderhultsvik tillerkändes stapelstadsrättigheter, såsom besagde Köpings innevånsre hafva begärt. Man säger, att beviljandet cf stapelstadsrättigheten åt Döderhultsvik skulle förnärma Calmar stads urgamla privilegier och den saken har visst sina stora betänkligheter. Men delningen af Calmar Län och upprättandet af en ny Embetsmannakorps uti Westervik hafva äfven sina — som äro, än större, ty derigenom betungas onödigtvis, och således förnärmas hela det skattdraganda Svenska folket Denna åtgärd bör derföre uppskjutas till dess att höga vederbörande en gång torde företsga en lämplig förändring med 2!la de nuvarande provinsernas ordnande och arrondexing.