IUCU IJUOILSett lURa OM SO;RAtfalllaället Som tUtlltredssta lande framgång, förestått läseklassen, Då Församli gen vid samma tid inköpte det nya skolhuset, so med sin tillräckliga, ljusa och sunda lokal är öfv all jemförelse med det trånga, mörka och osun näste, hvarest föga öfver 20 barn kunde inrymm med en enda lärarinna, var det min glädje att kum upptäcka och för inrättningen engagera ett frunmtin mer med Demoiselle Billmans egenskaper. Att ar träffa dem, som i de för arbetsklassens barn nödi; handarbeten befisnas skick!iga att andervisa, har ja ej funnit vara någon så svår uppgift (och i dem del handleddes barnen berömligen af Demoisell Billmans äldre syster till dennas död 1834, då Fr Törneblads befattning vidtog), men svårare har de åtminstone hitintills, varit att bland könet utfinn tjenliga sujetter för den mera intellektuella och änn angelägnare bildningen, hvilka neml, velat åtaga si det mödosamma och ansvarsfulla kallet att leda oc fostra de lägre folkklassernas oftast vanvårdade barn Med ett jemnt och mildt lynne förenade Demois. I mogen relisions-kunskap, redigt framställningssätt god deklamation, mindre vanlig räknefärdighet oci vacker handstil. Det återstod för henne att känn vexelunde:vignings-methoden; och denna lärde hoi sig till förträfflighet af den utmärkta förestånderskai för Clare Flickskola, Jungfru Lindgren — såluonda utrustad vid ungefär 20 års ålder, tillträd. de hon det vigtiga kall, som hon alltsedan sköt med en allvarlighet, samvetsgrannhet och trohet hvilka beredt henne den inre tillfredsställelse och de bifell af närmaste vittnen, hvarmed den flärdfria qvinnån är belåten. De, som voro närvarande vid sista jule-examen (och det skulle jag tro, att artikelförfattaren icke varit), veta att hennes elever då voro 107; att deras kunskapsgrad, förhållande, ålder m. m. voro med hennes egna säkra och nitida hand noggrannt och fullständigt tecknade; att barnen uti innan och utanläsning, hufvudräkning, Biblisk historia, Christendomskunskep, kalligrafi, voro alla färdiga och snälla, med högst få undantag, och eljest blott med den skillnad som olika år och anlag förutsätta; och och att derföre läseklassens, lika med syklassens, förestånderska, offentligen erhöll Inspectörs varma och välförtjenta tacksägelse. — I afseende på några oriktigheter i författarens öfriga uppgifter, torde mig dessutom tillåtas, att anmärka följande. Den ideen att, i stället för en Rdr Rgs i månaden, gifva barnen skor och kläder, har i många år varit påtänkt och uppgjurd ef skolstyrelsen, ehuru den för bristande medel, först de sista åren kunnat realiseras, och, vid utförandet deraf, har syfrun med all beredvillighet biträdt i hvad på henne ankommit. Men att (såsom artikeln innehåller) barnen erhålla kläder, dem de sjeltva tillverka, att de bland annat äfven lära sig väfva, och att de under terminen både väft och sytt 70 klädningar, är ej enligt med förhållandet, helst de i skolan alls icke lära sig att väfva. Tyget. till slla dessa klädningar är nu, som förr, köpt från Westergöthland. Till linneväfnaden åter spinna de endast inslaget; ränningen, som är af bomull, köpes spunnen, och väfningen verkställes utem skolin. Äfven spinnes af barnen blott det ullgarn, som åtgår till deras egna strumpor; det öfriga köpes, Strumpornas antal är ock i sjelfva verket icke 330 par; denna förhöjda nummer kommer deraf att barnen, när de förfärdiga större strumpor, hafva rättighet att beräkna hvardera strumpan såsom ett helt par, för erhållande af flitpenningar. Således blir summan af stora och små par strumpor betydigen minskad, då räkningen göres utom skolan. Allt bomullsgarn köpes: således stickas inga strumpor af dylikt i sjelfva skolan spunnet garn. Icke heller 1åter det yrtrandet väl försvara sig, att barnen nu icke allenast vaiti stånd att kläda sig sjelfva så myeket, att de genom sitt eget arbete erhålla hvardera två nya linnen, ett par ulloch ett par bomullsstrumpor, samt en klädning årligen, utan öfverskottet på försäljningen af stickade strumpor har dessutom uppgått, blott för den sista terminen, till 116 Rdr Res, som nu till dem utdelades i mån af deras flit, medan församlingens kassa består dem blott ett par skor till midsommar och ett par kängor till julenv. Rättare heter det, att barnen at kassan erhålla ej blott skor och kängor, utan ock sjelfva materialen, hvarpå de inöfvas i arbetsfärdighet. Denna material förädlad, eller arbetsvinsten, kunde kassan rättmätigt tillegna sig, emedan den ej behöfver bestå mera än läruoimen., Då den Likväl nu, tll följe af sin genom välgörenheten och en god iörvaltninz vunna förkofran, kan efterskänka sin rätt, till förmån för de f-ttiga barnen, så är detta något som de må lära sig att tacka för, och ej tro sig hafva att fordra, så framt ej begreppet om rätt och pligt skall hos dem alldeles förvillas. Missle2anda är ock framställningen att, då skolan är jndelsd i o:ne klasser, säges läseklassen vara blott för de yngre, syklassen åter för de äldre från 10 till 14 år; när således dessa utgöra 70, skulle återstoden or läseklassen nu blott utgöra 37. Förhållandet är, att samtelige barnen frequentera läseklassen, men att, at de nämnda 70 begagna 35 i sänder eller till skiftes syskolan, hvilka endast hvarannan dag äro frånvarande i förra klassen. Således belöper sig för det närvarande på Demois. Billmans dagliga lott ej mindre än 72 barn: — hvadan, och i jölje at allt detta, hon väl kunnat äfven vara berättigad till en liten mention, sedan det nu kommit derhän, att äfven våra fattigskolors beskedliga och fredliga lärmödrar skola fram på den publicistiska skådebanan och göras till rivaler om den stora Publikens bifall. — Jac bar könt mig uppmaned till denn? Protokollsjustering både af skyldig aktning för allmänheten, som (hur smickrande det än för mig kunde vara) ej bör tro min fattigskola om större underverk än andra dylika med ordning skötta inrättningar, och derjemte af verklig ömhet för mina begce aktningsvärda skal. SA he er mm oo EF AA AA Re DM AA