IUCU IJUOILSett lURa OM SO;RAtfalllaället Som tUtlltredssta
lande framgång, förestått läseklassen, Då Församli
gen vid samma tid inköpte det nya skolhuset, so
med sin tillräckliga, ljusa och sunda lokal är öfv
all jemförelse med det trånga, mörka och osun
näste, hvarest föga öfver 20 barn kunde inrymm
med en enda lärarinna, var det min glädje att kum
upptäcka och för inrättningen engagera ett frunmtin
mer med Demoiselle Billmans egenskaper. Att ar
träffa dem, som i de för arbetsklassens barn nödi;
handarbeten befisnas skick!iga att andervisa, har ja
ej funnit vara någon så svår uppgift (och i dem
del handleddes barnen berömligen af Demoisell
Billmans äldre syster till dennas död 1834, då Fr
Törneblads befattning vidtog), men svårare har de
åtminstone hitintills, varit att bland könet utfinn
tjenliga sujetter för den mera intellektuella och änn
angelägnare bildningen, hvilka neml, velat åtaga si
det mödosamma och ansvarsfulla kallet att leda oc
fostra de lägre folkklassernas oftast vanvårdade barn
Med ett jemnt och mildt lynne förenade Demois. I
mogen relisions-kunskap, redigt framställningssätt
god deklamation, mindre vanlig räknefärdighet oci
vacker handstil. Det återstod för henne att känn
vexelunde:vignings-methoden; och denna lärde hoi
sig till förträfflighet af den utmärkta förestånderskai
för Clare Flickskola, Jungfru Lindgren — såluon-
da utrustad vid ungefär 20 års ålder, tillträd.
de hon det vigtiga kall, som hon alltsedan sköt
med en allvarlighet, samvetsgrannhet och trohet
hvilka beredt henne den inre tillfredsställelse och de
bifell af närmaste vittnen, hvarmed den flärdfria qvin-
nån är belåten. De, som voro närvarande vid sista
jule-examen (och det skulle jag tro, att artikelför-
fattaren icke varit), veta att hennes elever då voro
107; att deras kunskapsgrad, förhållande, ålder m.
m. voro med hennes egna säkra och nitida hand nog-
grannt och fullständigt tecknade; att barnen uti in-
nan och utanläsning, hufvudräkning, Biblisk historia,
Christendomskunskep, kalligrafi, voro alla färdiga och
snälla, med högst få undantag, och eljest blott med
den skillnad som olika år och anlag förutsätta; och
och att derföre läseklassens, lika med syklassens,
förestånderska, offentligen erhöll Inspectörs varma
och välförtjenta tacksägelse. — I afseende på några
oriktigheter i författarens öfriga uppgifter, torde mig
dessutom tillåtas, att anmärka följande. Den ideen
att, i stället för en Rdr Rgs i månaden, gifva bar-
nen skor och kläder, har i många år varit påtänkt
och uppgjurd ef skolstyrelsen, ehuru den för bri-
stande medel, först de sista åren kunnat realiseras,
och, vid utförandet deraf, har syfrun med all bered-
villighet biträdt i hvad på henne ankommit. Men
att (såsom artikeln innehåller) barnen erhålla kläder,
dem de sjeltva tillverka, att de bland annat
äfven lära sig väfva, och att de under terminen
både väft och sytt 70 klädningar, är ej enligt med
förhållandet, helst de i skolan alls icke lära sig att
väfva. Tyget. till slla dessa klädningar är nu, som
förr, köpt från Westergöthland. Till linneväfnaden
åter spinna de endast inslaget; ränningen, som är af
bomull, köpes spunnen, och väfningen verkställes
utem skolin. Äfven spinnes af barnen blott det
ullgarn, som åtgår till deras egna strumpor; det öf-
riga köpes, Strumpornas antal är ock i sjelfva ver-
ket icke 330 par; denna förhöjda nummer kommer
deraf att barnen, när de förfärdiga större strumpor,
hafva rättighet att beräkna hvardera strumpan såsom
ett helt par, för erhållande af flitpenningar. Således
blir summan af stora och små par strumpor betydi-
gen minskad, då räkningen göres utom skolan. Allt
bomullsgarn köpes: således stickas inga strumpor af
dylikt i sjelfva skolan spunnet garn. Icke heller 1å-
ter det yrtrandet väl försvara sig, att barnen nu
icke allenast vaiti stånd att kläda sig sjelfva så
myeket, att de genom sitt eget arbete erhålla hvar-
dera två nya linnen, ett par ull- och ett par bom-
ullsstrumpor, samt en klädning årligen, utan öfver-
skottet på försäljningen af stickade strumpor har
dessutom uppgått, blott för den sista terminen, till
116 Rdr Res, som nu till dem utdelades i mån af
deras flit, medan församlingens kassa består dem blott
ett par skor till midsommar och ett par kängor till
julenv. Rättare heter det, att barnen at kas-
san erhålla ej blott skor och kängor, utan ock
sjelfva materialen, hvarpå de inöfvas i arbets-
färdighet. Denna material förädlad, eller arbetsvin-
sten, kunde kassan rättmätigt tillegna sig, emedan
den ej behöfver bestå mera än läruoimen., Då den
Likväl nu, tll följe af sin genom välgörenheten och
en god iörvaltninz vunna förkofran, kan efterskänka
sin rätt, till förmån för de f-ttiga barnen, så är det-
ta något som de må lära sig att tacka för, och ej
tro sig hafva att fordra, så framt ej begreppet om
rätt och pligt skall hos dem alldeles förvillas. Miss-
le2anda är ock framställningen att, då skolan är jn-
delsd i o:ne klasser, säges läseklassen vara blott för
de yngre, syklassen åter för de äldre från 10 till 14
år; när således dessa utgöra 70, skulle återstoden
or läseklassen nu blott utgöra 37. Förhållandet är,
att samtelige barnen frequentera läseklassen, men att,
at de nämnda 70 begagna 35 i sänder eller till skif-
tes syskolan, hvilka endast hvarannan dag äro från-
varande i förra klassen. Således belöper sig för det
närvarande på Demois. Billmans dagliga lott ej min-
dre än 72 barn: — hvadan, och i jölje at allt detta,
hon väl kunnat äfven vara berättigad till en liten
mention, sedan det nu kommit derhän, att äfven
våra fattigskolors beskedliga och fredliga lärmödrar
skola fram på den publicistiska skådebanan och gö-
ras till rivaler om den stora Publikens bifall. — Jac
bar könt mig uppmaned till denn? Protokollsjuste-
ring både af skyldig aktning för allmänheten, som
(hur smickrande det än för mig kunde vara) ej bör
tro min fattigskola om större underverk än andra dy-
lika med ordning skötta inrättningar, och derjemte
af verklig ömhet för mina begce aktningsvärda skal.
- - SA he er mm oo EF AA AA
-
Re DM AA