than vill; såväl skymfen, som det både mera-
liska och juridiska ansvaret drabbar honom.
Efter det anförda vilja vi i principen förkla-
Ira ess aldeles af enahanda tanka med det i Teis
ILundegards namn utgifua och i Stortinget der
18 Julii 1836 framställda konstitutionsförslag , så
lydande:
?Då grundlagens 30 ålögger statsrådets
I medlemmar, under strängt arsvar, att göra kraf-
tiga föreställningar och protestera emot de kung-
liga beslut, som de finna stridande emot stats-
lformen eller rikets lag, e!ler ledande till ö-
gonskenlig skada för riket, samt att foga deras
; mening till protokollet, och derefter i 31 och
132 (6, att de utfärdade befsllningarna och be-
Isluten skulle kontrasigneras för att tilläggas gäl-
lande kraft eller sättas i verket, så vore det att
motsäga sig sjelf och alla allmänna rättsreglor,
om man antog, att ett protesterande statsråd
kunde utaa ansvar återkalla sin protest genom
beslutets kontrasigonerande, och således göra pro-
testen till ett tomt lekverk och titlintetgöra den
väsentligaste af alla, enligt den konstitutionella
rätten, erkända garantier.
Att detta icke kan vara meningen, då dessa be-
stämmelser fattades i Eidswold, det är mig per-
sonligen bekant, såsom medlem af den könsti-
tuerande församlingen 1814. Tvärtom urakt-
lät man att upptaga bestämmelsen i den sven
ska regeringsformen; om att protesterande med-
lemmar af statsrådet skulle nedlägga sina embe-
ten, icke för att på ett indirekt sätt tillkänna-
gifva, att protesterne endast vore ett proforma
väsen, men emedan man icke ansett af nöden
att stadga en sådan bestämmelse, alldenstund
det stod i konungeos makt att afskeda stadsrå-
derne, om han icke ville behålla dem, och
behålla dem om han önskade det, vaktadt de
genom sin protest satt sig ur stånd att kontra-
signera en befallning eller ett beslut, som der-
för icke kunde erhålla giltighet med mindre kon-
ungen, genom att tillkalla andta norska med-
borgare till statsrådet, kunde förmå någon att
kontrasignera, och det i grundlagen 5 m. 41.
bestämda konstitutionella ansvar således upp-
rätthålles.
nIcke cessmindre har man ty värr erfarit, att
dfverdrifven eftergifvenhet har genom motsatt
tolkning och användande af grundlagens 30, 31,
och 32 ff sökt att tillintetgöra den kon-
stitutionella — garantien, och dymedelst för-
vandla författningen till verkligt envälde. För
att rätta sådant, är altså en autentik tolkning
af dessa grundlagens 44Q af nöden, hvarigenom
statsråderne, liksom - snoat -rättskaffens folk,
nödgas att stå vid sina ord.
På grund häraf tillåter jag mig, i öfverens-
stämmelse medgrundlagens 112 , på inneva-
rande 8:de ordinarie Storthing framställa förslag
om, att på det nionde ordentliga storthinget
måtte fattas ett grundlags-beslut, som autentikt
tolkar grundlagens 30, 31 och 32 6S, så lydande:
Grundlagens 30, 31 och 32 SS sKola för-
stås och tillämpas sålunda , att den medlem
af statsrådet, som gezom att kontrasignera
ett beslut , stridande mot Bbans, emot samma
beslut afgifna, protest, återkallar denna , skall
vara skyldig till samma ansvar , som der ingen
protest vore afgifven,
Detta beslut kommer att såsom en med
grnndlags kraft utgifven tolkning öfver rikets
grundlag utfärdas. I
— ER Nl