SLlLaAUTU:
Det ligger i allmänhet någonting trefligt i de
landtliga — sysslernas stök och bestyr, särdeles
dem, som utgöra förberedelserna till julen. Här
ser du den raska, fryntliga matmodren i sin
snygga, hämvätda ylleklädning och sin nyckel
kvippa i skärpet, sjelf lägga handen vid baket;
der kör husbonden upp på gården med sina
muntra kampar: han kommer ifrån staden, der
han försett sig med ett rikligt förråd af soc-
ker, kaffe, citroner, arrak och äfven en eller
annan butelj vin; från hans pipa hvirflar röken
af den kardus Gefle vapen, som han väl ej är-
nat öppna förr än julaftouen, men som han nu
ej kunnat motstå att smaka på. Hela familjen
skyndar pappa glädtigt till mötes; hvar och en
är angelägen om att få något att bära in, och
man söker att af paketernes storlek och form
sluta sig till, hvad i dem kan förvaras. Man har
ej väl hunnit att taga af pappa vargskinnspelsen,
förr än alla barnen springa ut i stallet till Nils,
som nyss spänt hästarne från skrindan, och nu