SLlLaAUTU: Det ligger i allmänhet någonting trefligt i de landtliga — sysslernas stök och bestyr, särdeles dem, som utgöra förberedelserna till julen. Här ser du den raska, fryntliga matmodren i sin snygga, hämvätda ylleklädning och sin nyckel kvippa i skärpet, sjelf lägga handen vid baket; der kör husbonden upp på gården med sina muntra kampar: han kommer ifrån staden, der han försett sig med ett rikligt förråd af socker, kaffe, citroner, arrak och äfven en eller annan butelj vin; från hans pipa hvirflar röken af den kardus Gefle vapen, som han väl ej ärnat öppna förr än julaftouen, men som han nu ej kunnat motstå att smaka på. Hela familjen skyndar pappa glädtigt till mötes; hvar och en är angelägen om att få något att bära in, och man söker att af paketernes storlek och form sluta sig till, hvad i dem kan förvaras. Man har ej väl hunnit att taga af pappa vargskinnspelsen, förr än alla barnen springa ut i stallet till Nils, som nyss spänt hästarne från skrindan, och nu