JULEN I STOCKHOLM OCH JULEN PÅ
LANDET.
Frågar man en ungkarl i Stockholm: ,hvar
tänker du äta din julgröt? så svarar han antin-
ger: njag vet icke, eller kanske: v,ack! jag är
på det högsta generad — jag har måst lofva
mig bort i ett hus, ech, ehuru man förbjudit
mig att ge julklapp, så kan man ändå natur-
ligtvis ej komma ifrån det. Att ge någonting
dyrbart, dertill har jag hvarken råd eller lust,
och ger man en bagatell, så utsätter man sig
alltid för den anmärkningen — så gerna kun-
de han ha låtit bli att gev — det ges väl in-
gen tråkigare tid på hela året, än jultiden!n —
och Stockholms ungkarlar ha rätt. Vore dock
de de enda, som hade ledsamt, så ginge det
väl ändå an, men hela verlden bar under jul-
tiden ledsamt 1 Stockholm. Jag möter en fa-
miljfader på gatan, ännu fjorton dagar före
julen, och vid första ögonkastet ser jag hans
panna öfverdragen af tjocka moln. Nå, öd-
mjukaste tjenare, hur står det till? — aTackar
ödmjukast, det går väl an, hvad helsan beträf-
far, men den olycksaliga julen, — man har
många att ge åt, och —
Åh, det går väl ändå an för den som har
så god råd!,
vAck! tala inte om råd; om man har några
riksdaler att fordra, så får man inte upp dem,
och i allt fall, det förslår ingenting. Om det
vore nog med hustru och harn, men man må-
ste ge åt advokater, fattiga slägtingar, guvernan-
tar och tusen menniskor, som platt intet inter-
essera en.n
Och längtar ditt hjerta efter sällskapet af en
älskvärd flicka, så, är du blott litet smått kär i
henne, kan det väl hända, att du blir emotta-
gen; men, hvad har du för nöje af henne? Ar
det också ännu en hel månad qrar till jul, så
finner du henne sitta frarlutad öfver en båge,
sysselsatt att sy en liten hund, en herde eller
en turk, och får du då ett ord af henne? nej
Du hör blott — ack söta mamma, tycker mam-
ma att detta garnet inte är för ljust till den
näsan?, eller vjag är rädd att jag får lof att ta
opp ett stycke på herdinnans kjol, för den har
blifvit litet sned,, y. S. Vv. flvad skulle du ej