JULEN I STOCKHOLM OCH JULEN PÅ LANDET. Frågar man en ungkarl i Stockholm: ,hvar tänker du äta din julgröt? så svarar han antinger: njag vet icke, eller kanske: v,ack! jag är på det högsta generad — jag har måst lofva mig bort i ett hus, ech, ehuru man förbjudit mig att ge julklapp, så kan man ändå naturligtvis ej komma ifrån det. Att ge någonting dyrbart, dertill har jag hvarken råd eller lust, och ger man en bagatell, så utsätter man sig alltid för den anmärkningen — så gerna kunde han ha låtit bli att gev — det ges väl ingen tråkigare tid på hela året, än jultiden!n — och Stockholms ungkarlar ha rätt. Vore dock de de enda, som hade ledsamt, så ginge det väl ändå an, men hela verlden bar under jultiden ledsamt 1 Stockholm. Jag möter en familjfader på gatan, ännu fjorton dagar före julen, och vid första ögonkastet ser jag hans panna öfverdragen af tjocka moln. Nå, ödmjukaste tjenare, hur står det till? — aTackar ödmjukast, det går väl an, hvad helsan beträffar, men den olycksaliga julen, — man har många att ge åt, och — Åh, det går väl ändå an för den som har så god råd!, vAck! tala inte om råd; om man har några riksdaler att fordra, så får man inte upp dem, och i allt fall, det förslår ingenting. Om det vore nog med hustru och harn, men man måste ge åt advokater, fattiga slägtingar, guvernantar och tusen menniskor, som platt intet interessera en.n Och längtar ditt hjerta efter sällskapet af en älskvärd flicka, så, är du blott litet smått kär i henne, kan det väl hända, att du blir emottagen; men, hvad har du för nöje af henne? Ar det också ännu en hel månad qrar till jul, så finner du henne sitta frarlutad öfver en båge, sysselsatt att sy en liten hund, en herde eller en turk, och får du då ett ord af henne? nej Du hör blott — ack söta mamma, tycker mamma att detta garnet inte är för ljust till den näsan?, eller vjag är rädd att jag får lof att ta opp ett stycke på herdinnans kjol, för den har blifvit litet sned,, y. S. Vv. flvad skulle du ej