lemna ett i något afseende afgöramde bedomande. Der sällsamma assurance, hvarnwd anmärkningarne oct påståenderne mot Premierlöjtnanten Ehnemarks fortarande, älven i de minsta detajer frsmföre:;, föranleder, om möjligt, till änvu större förundrer hos alla dem, som fö: må någorlunda följa i Herr Krigsfiskalens kölsatten ech kunna gifva akt på hans ma. növer. Deremot hos den stora mingd, som sakna förmåga att bedöma dessa förhållanden, eller då som tör sin Övertygels räkna mera på vissheten a hv2d å embetets vägnar och i tryck blifvit tram. stäldt, måste en sådan säker ton utan tvifvel imponera, samt undanrödja alla misstankar och allt tvifre om riktighe:en deraf. Och den goda allmänheten, : sitt stila lugn på fast grusd, främmande för och föga sympatiserande med det stermiga lif, de mödor och faror, som på de öfverallt nära omgifvande vattnen dasligen utstås, håler lörmedligen för det mssta också till godo med dem undervisning den sålunda tår, — med vissa undantag möjligen, som, närmare begrungande sakens natur, naturligen fråga sig: huru vet han det?, Vi andra sjösän, som tro ess icke heller bortglömt vårm sjöcoutume, kunna icke annat än bestrida rikticheten af mangr bland Hr Krigsfiskalens påståenden mat Premierlojtnanten Ehnemark; och då det här icke kan vara fråga om :äaljeri, utan om skärskådande at en rätt allvars:ra sak, är också naturligt, att en Ömskan och begärlighet uppstått att med dela, i hvilka hufvudsakliga afseenden dessa erfarenheter, cch dessa ,sjöcoutumers med Hr K-igsliskalens belinsa sig strid ga. Kri.sliskalsembetet har t. ex för princip att placera sina utkikar, i nattens mörker, ju högre upp desto battre. Vi fisna oss af vår. erfarenaet och sjöceutume styrkte och föranlåtne att fortfarande, likasom i alla tider, i sådant fall behålla dem nere på dick och relingen, eller så lågt man kam! med fästadt afseende tör öfrigt på fri utsigt, Grunden härför igenlinnes ock blamd de alldagligen e.tarna och mest enkla -f optikens lagar. Man kan, nemligen från en mörk ståndpunkt väl skåda ia i ett upplyst rum och skönja mellanliggande föremål, men ieke tvärtom. Likaså kan man närmare vid jordens yta tpptäcka föremål, som befinna sig emellan horizonten, eller den merändes ljusare himlaramnden, ech den ståndpunkt man innehar, då fråa en upphöjdare plats desamma föremålen förflyttas nedanföre denna Ijus-rand och försvinna bland det öfriga mörkret på den mellanliggande ytan. Sjelfva den citerade G:n i 1834 års icke godkända och ej heller sanktionerade reglemsante antyder just denna princip: då om dagen utkik skall finnas på topparna och nattetid nedflyttas. på underrär, kravbalkar och däck ete, hvilket för öfrigt måste lämasas till särskilda certer far!:yg, men hvarom närmare upplysningar här icke lira kunna finna ett rum. Men, som sagdt är, Krig-fiskalsembetet har nu sin egen erfarenhet och ,sjöcoutumer. , Måtte likväl ingen fara för detsamma uppstå, i följd af för högt eller för lägt placerade utkikar, under: framdelee möjligen förekommande kryssningar i mörkret! — Desea utkikar rappellera, bland andra kardinalfrågor, — vittnands om lika mycken försyn och moderation, s m sakkännedon och sjösoutume — den af tir Aktor vid krigsrätten framställda: Om nattkikare fanns ombord, — i hvilket fall han lärer ansett, att något mörker icke bordt hindra landets tidigare upptickande. Hr Krigsfiskalen anser, att den verkställda distansmätvingen, efter beråkning af pistonslagens antal un-; der ett visst tidstörlopp, icke lärer kunna antag:s såsom säker grund för någon sjöräkning. Insändai ren oeh all: de sakkunnige persomer, hvilkas omdö-; me han haft tillfalle att höra, är deremot at den öfvertygelse, att detta beräkningssätt, om också icke 7 i alla omständigheter fullkomligen tilltorlitligt, likväl, tills nåson bättre metod uppfinnes, alltid bör vara det långt mera för ett ångtsriyg än salig Rosvalls eller den i alla tider brukade Ioggen, i anseende till den våldsamma rörelse och starka strömsättning, som alltid uppkomma i dess körvatten, genom skoflarna och hjulen; hvilket fir Krigsfiskalen torde haft ttllfälle att sjelf observera, under någon företagen ångbåtsfärd. Godhetsfullt öfverseende med den mindre rådighet cch kraft. som vid en så svår belägenhet tages för gifvet att hafva egt rum, ehuru de på stället närvarande tillkännagifvit deras omdöme i en alldeles motsatt mening, uppgör Hr Krigsfiskalen hvsriehanda förslag, hems tällningsvis (förmodligen då också i mening att här förblitva utom protokollet) för ångfartyget Odirs räddning efter strandningen, och föreståäller sig bland annat, att försök bordt göras med bommar, spiror, rår eller annat lämpligt, att afsätta fartyget från grundet och underhjelpa dess lossande derifrån. Verkligen, om Hr Krigsliskalen undrat, hvar:öre Premierlöjtnanten Ehnemark med sin besättning icke helt simpelt begifvit sig ned i vattnet, för at. skjuta ut fartyget tillbal:a i Nordsjön, skulle detta knappast mera kunnat yppa hans så ringa erfarenhet och bekantskap med sådara förhållanden, hvilket annars, man erinrar sig alltför väl det, icke är att undrs på. Begge dessa försök vare dock lika orimliga och fraktlösa, En roddbåt eller mirdre fartyg kan man, åt sig sjelf lemnad och under gynnande omständigheter, sätta utaf, då man dermed råkat på grund; men aldrig har väl ännu ett fartyg, sådant Odin var, blifvit medelst stakande rubbadt från en bank eler ett grund, der det med någon fart kommit på Dessutom förutsätter det, att bommar, spiror och så beskaffade rundhult funnits omborp, hvilket Insändaren är öfvertygad icke var fallet, emedan han ej kan inse rågot hufvudsakligt ändamål för dessa alltid belamrande pjeser, — om icke hädanefter de komma att anses mödvändige för det ändamål, Hr Krigsliskalen uppgifvit. Om man för öfrigt tänker sig in i dessa omständigheter: på kusten, midt i natten, i tilltagande kultje och sjöbrytning, och med de tillgåmgar, som voro för handen och i allmänhet på ett ångfartyg flnnas, så inser man 134t af hullat wvärda dacca alla nrasiektear och fören I JT 2rB MOM OO AA BV ÖM sm MÅ ms ms HR