drägter, hvars glådtiga dansar gjorde ett så pit-
toreskt, ett så vördnadsbjudande afbrott mot det
dystra sorgfloret vid hofven i Petersburg, Kö-
penhamn, Wien, Berlin och Haag, hvilket just
då der bars efter denne samme Gustaf AÅA-
dolf.....
Det var en bland den nya tidens lyckliga in-
gifvelser, att med munter ståt fira den hänsofne
furstens missöden, och det till och med i sem-
ma berg, der hans olyckligt minnesvärda Hit
tärdes och hans ärfda krona spraug i stycken;
äfvensom det var en berömlig grannlagenhet hos
vår diplomati på utländsk botten, att opåmint
landsförvisa sig från främmande hof, der slägt-
skap och erkänsla änuu hade anspråk, dem sjelf
va motgången ej mäktat utplåna (Bilagan N:o 15.)
Medan de förtjusta gästerne vid ljudet af en
berusande musik svängde sig i retaude dansar
på Stockholms slott, rullade likvagoen, med sitt
hemska buller och sitt andelösa byte, från St.
Gallen till Mähren, och Sveriges minister i Wien
hastade till grufvorna i Ungern, sannohkt fär
att i deras djup uppleta — den filosofiska
stenen.
Efter den tredje skofveln mull öfver trasorna,
då presten uppläst sitt pFader vår, och slutat
välsignelsen, hitar ingen Nemesis mera vägen
till tiggarens grifiplats. På purpurn i sin mar
morkista må deremot likmasken och fö:ruttnel-
sen fräta huru mycket som helst, så framsläpa:
i alla fall monsrkens namn inför efterverldens
tribunal, dit minnet förföljer honom med sit
oblidkeliga klander, eller vinkar med sitt helan-
de Mfall. Eudast smickret förstummas Aär,
och af den konung som låtit sig väl heha-
va att, medan han lefde, helsas för storp och
nvis, och vädel och lyckosam, och v,välgöran-
de,, qvarstår endast menniskobelätet, naket så
som Adams i lustgården, men med fuktlös åtri
efter något medlidandets fikonalöf.
I motsats deraf får den fallna storheten dess-
fö.inman sällan tillgodonjuia ens rättvisa. Han
fick det ej eller den furste, som blott andades
för henne: han, hvars barndom och ynglinga-år
öfverallt möttes af vördnaden, förheppningarna,
bemödandet att ställa sig in, att vinna hans väl-
vilja och ynmest: han, som vid hvarje fjät un-
der sma äldre dagar trampades i hälarna af
klandret, skadefröjden och det kalla hånet, med
ett ord: Gustaf Adolf, hvars barndoms histe-
riska tafla vi börja med framläggandet af följan-
de depattest: — — —
Pressen