mor i hennes hår. En del af novellerna töre-
kommer oss dock hafva varit redan tryckta.
— Af den vanliga, gamla hederliga almanachan
hafva vi framför oss en edition, illustrerad af
tolf små etsgravyrer, föreställande de olika kon-
stellutionerna i ,djurkretsen, hva:till är bifo-
gad en förklarande text på omsom prosa och
vers, författad, såsom det påstås, af en skrift-
ställare, hvilken sedan decennier varit publikens
favorit såsom vår mest humoristiske och jovia-
liske poet. Om man till instundande jul icke
af dennva författare har mer än dessa småstum
par att vanta, så måste det erkännas, att
han verkligen, så stjernbilder det denna gång
må heta, lemnar oss en temligen matt ersäll-
ning för de stjerno, hvilka han föregående
år låtit på samma gång som julljusen fägna både
gammal och ung. Det hela bär något tydligt
stempeln af att vara ett hastverk, men saknar
visserligen icke den origivalitet, som tillhör
denne författare. Ordlekarne och allusionerna
äro dock icke alltid lättfattliga. Det lustbaraste
påhittet synes oss nästan vara det om Skyttenn,
föreställd under bilden af en centaur, och hvil-
ken förmäles betyda en resande från det stora
lägret, hvilken for ut som blott och bart men-
niska, men kommer pu tilbaka både som men-
niska och höät.,
Ur det nyss utkomna arbetet: istorisk
Tafla af f. d. Konung Gustaf IV A-
doifs första Lefnadsår.
Detta arbete har det dubbla missödet att vara
tryckt hos L. J. Hjerta och skrifvet af förfat-
taren till Skildringarne. Detta är en tillracklig
förklarivgsgrusd till den omständigheten, att
Dagligt Allebanda, rean två dagar efter skrif
tens utgivande, skyudat sig med ett slags re-
censien, hvars slutmening är, att bokens inne
håll är, såsom det tydligen säges, mokulatur,
och dess syftning stt smäda och Bedsätta den
familj, som Svenska Grundlagen tagit under
sitt serskilda hägn, samt derjemte ett och an-
Pnat lika beskaffadt utfall, medelst bibelspråk
eller annat, på Grefve Brahe oeh hans slägt? .(
För vår del skulle vi tro, att bokens syftning
egentligen är att visa, huru Gustaf Adolf, dels
genom medfodda naturanlag, dels genom rikt-
ningen af hans uppfostren, utbildades till hvad
han sedan blef, och isynnerhet buru eet var
enväldet ech den ställning, hvari hau derige-
nom försattes, medelst besittningen af en okon-
trollerad makt, som störtade honem. Ått ingå
i en fullständig recension af detta arbete, skulle
kanske för o:s anses mindre lämpligt; men npå-
gon partiskhet för arbetet, i ens:ende till offi
anen, der det är tryckt, synes åtminstone icke
kunna liega i medd-landet af ett och annat ut-
drag. hvarigenom läsaren sjelf må kunna döma
om makuaturens beskaffenhet. Se härt. ex.
ett sådant, ur början af arbetet:
p,Mins ni den 1 Novembar 1778? Glidjens!
jubel från palatset till kojan: folkets stormande
möjen: de otaligt omvexlande högtidligheterna!
Hvadan dnna allmänna fröjd, dessa yrande fe-
ster?......
Ett barn var födt i konungsborgen, — hän-
ryckningen hade ligrat sig kring Gustaf Adolfs
vagga.
Mans ni den 13 Mars 1809? Undran, förvå-
ning, bestörtnivg i hvarje anlete: hufvu:istaden i
belägringstillstånd: slottsrummens prakt besmit-
tad af kasernspråk och båtsmanslater! Hvadan.
detta tumult, denna förvirring? . ..-
Konungsborgen var blifven ett fängelse, fån-
gen var en konung och konuugen hette — Gu
staf Adolf.
Mins ni den 7 Febru ri 1837? Sakernas 2-:
störda, obemärkta gång: ingen och intet sakva-
des: ingen och intet ovanligt fjettrade efterten-
kan! Skulle väl i sjelfva verket någet anmärk-
ningsvärdt i detta ögonblick förelupit?
Långt derifrån! en småsak, en hva daglig hän-
delse: bland Alpernas snö upphörde ett hjerta
att slå, som börjat klappa blamd Nordpolens
isar: berättelsen em ett kungligt dödsfall in-
smygd under ett diktadt namn i Sveriges Stats-
tidning: och på Stockholms slott, kort efter un-
derrättelsen om detta frånfälle, en präktig ban-
kett, hvars brokiga hvimmel, hvars lysande
) Möjligtvis torde detta omdöme likväl icke
vara så farligt, som man i början tror, Hrem
vet, om vi icke ea dag kunne koppas
en annan recension i Allehanda, som beröm-
mer det nu ifrågavarande arbetet, af samma
skäl, som nämnde tidning förut haft flora
hvarandra motsatta yttranden, angående de
RE I
rea