rarne till ordet och, efter en trefaldig hels-
ning till sällskapet, yttrade:
nMine herrar, pjesen är spelad till slut. Ur.
säkten författarns misstag.
Bravo! ropade de ötrige, under det de klap-
pade hänuderne; bravo! författarn gifve sig till-
kärna !
f salen inträdde ett fruntimmer och gick med
majestätisk hållning att sätta sig på dem lediga
platsen bredvid guvernören.
Ped illa ! utropade Don Auatonio förvånad.
Ja, riktigt Hr guvernör, Pedrilla! Detär ak-
trisen vid teatern i Sevilla, som författat den
pjes, hvars utveckling har försiggått i hålan vid
landsvägen, och hvars upplösning ägt rum på
slottet Montenegro. Ni besitter allt för myc-
kem smak och emdöme, för att kunna vägra ert
bifall till ett arbete, som skördat en så fullstän-
dig framgång
nHvad! Pedrilla, ni skule begagnat er af den-
na hep af...
Af förtreMliga aktörer. Tillåt mig att presen
tera dem för er. Den, som sitter till venster
om er, kallar sig Don Fabrice Alcantara; han är
brorson till biskopen i Cordova Den der,
hvilken utfört rollen af en lagkunnig röfvare,
benämner sig Don Fernande de Penafiel. Midt
emot er helsar ni Don Carlos de Puebla.n
,Jag har då varit målet för ett nedrigt bedrä-
geri. Men rättvisan i Sevilla skall nog hämna;
mig och förekomma verkningarna af ert brotts-
liga företag, mine herrar.
Rätltvisan i Sevilla skall icke förändra, hvad
som har skett. Kontraktet är lagligt, giftermå
let har gällande kraft. Ni skall icke vilja be-
täcka er med ett åtlöje, som kunde kosta er
eder beställning, min värde guvernör, och Don-
na Isabella skall ej beklaga sig öfver, att hon
med en rik hemgift blifvit förenad med grefve
Gusman de San Lucar.n