rarne till ordet och, efter en trefaldig helsning till sällskapet, yttrade: nMine herrar, pjesen är spelad till slut. Ur. säkten författarns misstag. Bravo! ropade de ötrige, under det de klappade hänuderne; bravo! författarn gifve sig tillkärna ! f salen inträdde ett fruntimmer och gick med majestätisk hållning att sätta sig på dem lediga platsen bredvid guvernören. Ped illa ! utropade Don Auatonio förvånad. Ja, riktigt Hr guvernör, Pedrilla! Detär aktrisen vid teatern i Sevilla, som författat den pjes, hvars utveckling har försiggått i hålan vid landsvägen, och hvars upplösning ägt rum på slottet Montenegro. Ni besitter allt för myckem smak och emdöme, för att kunna vägra ert bifall till ett arbete, som skördat en så fullständig framgång nHvad! Pedrilla, ni skule begagnat er af denna hep af... Af förtreMliga aktörer. Tillåt mig att presen tera dem för er. Den, som sitter till venster om er, kallar sig Don Fabrice Alcantara; han är brorson till biskopen i Cordova Den der, hvilken utfört rollen af en lagkunnig röfvare, benämner sig Don Fernande de Penafiel. Midt emot er helsar ni Don Carlos de Puebla.n ,Jag har då varit målet för ett nedrigt bedrägeri. Men rättvisan i Sevilla skall nog hämna; mig och förekomma verkningarna af ert brottsliga företag, mine herrar. Rätltvisan i Sevilla skall icke förändra, hvad som har skett. Kontraktet är lagligt, giftermå let har gällande kraft. Ni skall icke vilja betäcka er med ett åtlöje, som kunde kosta er eder beställning, min värde guvernör, och Donna Isabella skall ej beklaga sig öfver, att hon med en rik hemgift blifvit förenad med grefve Gusman de San Lucar.n