MV LARS SI MM hans straff. I detta förfärliga ögenbliek inträdde i hålan en man, hvars ansigte betäcktes af en mask. Banditerve mottego honom med tecken till undergifvenbet. Hau närmade sig Donna Isabella, utsträckte hauden mot henne, till tecken att bon kunde påräkna beskydd, och sade, med en sträf och stark ståmma: nUnderstån eder icke, att lägga kand på detta fruntimmer., i Ni är vår höfding, svarade kanditerne, men våra lagar gälla högre än ni. Det är ej eder tillitet att rycka ifrån oss vårt byte. En fången qvinna är vår gemensamma tillhörighet., Men jag vill göra denna fånge till min hustru; jag gilier mig med henne.n Gifta er med mig!, utropade markisinnan. Ja, min fiu, alt är färdigt för ett bröllop på slottet Monienesro; vigseln skall gå för sig, om ni behagar; ingeuting avnat skall törändras, än brudgummen, den blir ung i stallet för gammal, en röivarehofdivg i stallet för guvernör i Sevilla, men röfvarehöfdingen är adelsman och kan beträda en bättre bana. Besluta er. Om pi försmår den hand, jag tillbjuder er, måste ni uudergå vanäran och en grym död; om ni moitager den, blir ni, äfvensom er oukel, fralsade Aldrig! aldrig skalljag bli hustru till en röfrarhöfding., Nå väl! I sådent fall, mina vänner, tillhör den fångna er; behandlen henne tills i morgon efter ert godtfinnande, och skiljen hastigt ur min åsym den der gamla skälmen till guvernör.n Bon Antonio kastade sig ned för markisinnans fötter. Gift er med honom, sade khan med en smärtfull röst. Af barmhertighet, min dyra nitce, gift er med honom. Betänk, hvilket grymt öde man bereder oss! Betänk, att man skall döda mig under edra ögon. Ha! medligande med mig och er sjelf. Fyra röfvare, väpnade med skjutgevär, bemäktigade sig Don Antonio, i det de röto till hovom .enpå knä! pi skall skjutas., De öfrige fattade i markisinnan, om hvilkem de sinsemellan forbittradt tvistade; fasansfulla ord blefvo uttelade. MarkisioBan, halidod, ropade: jag samtycker, jag vill förena mig med er hofdirg. En half umma efier detta upptrade voro Don Antonie, Denna Isabella och tolfröfvare på vägen till slottet Montenegro. Vid den första betänklighet, vid det första becrägliga ord, förkunnade em af banditerne, som höll den darrande guvernören fast under sin arm, skjuter Jag er för pannan. På köpet vilja vi mörda notaien och prest.n, hvilkas bled skall falla öfver er, som förorsakat deras död, och j skolen således komma att lida straff för kyrkans vanhelgande, ett brott, som j tvungit oss att begå. Jag var en lagens tjenare, imuan jag började praktisera den på landsvägen, yttrade en annan bandit, och jg ämnar iörestafva mnotarien ett annat kontrakt. Röfrarne bade nu antagit adelsmäns skick, ochnetarier tredde sig vara midt i det förträffligaste sällskap. Man lät honem förstå, att han borde skrida till någen amnman förrättning. Han fattade pennan, och den lagferne banditen dikierade för hemom punkterna i kentraktet. För brudgumm:sns namn lemmades ett tomt :um. En meniog i kontraktet var sålunda affattad: Jag, undertecknad, Don Auatonio Terquella, guvernör i Sevi!a, förklarar, att jag, såsom brudgåfva åt min högtälskade niece, Donna Isabella, förärar benne mitt slott Monteregre med tillydande jord, äfvensom en penningsumma af ett hundre tusen fullvigtiga piastrar. Don Antonio studsade, der han satt, och kunse icke tillbakahålla ett Ifligt utrop; men genast hörde han bakom sig bullret af en pistol, som spändes, och ham hastade att säga med ett latsadt behag: nSådam är min vilja: mitt slott ech hundratusen piaster åt bruden. , Derpå undertecknade han kontraktet och öfverräekte pennan åt Donna Isabella, som med darrande hand skref sitt namn. Under ceremonien till detta besynnerliga bröllop syntes markisinnan slagen af häpnad; hen var blek och ororlig; hennes blick var förvi rad, förståndet hade öfvergifvit henne. Man förfogade sig till kapellet; presten fullbordade vigseln, och då markisinnan hade uttalat sitt olycksfulla ja, vero hennes krafter uttömda; hon neddignade vid feten af altaret. Man bar henne afdånad till brudkammarn. vv . 2 ee aa