sx USlldlUl RUIN IVP It 0080
slog sitt glas mot bordet och med den blödan-
de handen söndergnuggade han papperet, under
det ban utöste de förskräckligaste förbannelser.
Derpå brast han ut i skratt, begärde ett annat
glas, fyllde detta med vin och tömde cet till
ära för sina älskarionor. Sedan kastade han
sig tillbaka, upphäfde ett skri och foll aidånad
på gollvet.
Då den olycklige ynghngen återfick sansnin-
gen, tilltalade Pedril:a honom:
pEr lidelse är mäktig och djup; jag ville
gifva alia Sprniens och Indiens guvernörer för
ett hjerta sådant som ert, ty ni vet, on Gus.
man, att jag älskar er. Men något som ni
inte känner år, att jag älskar er tillfyllest, för
att bereda er välfärd. Inom åtta dagar skall
markisinvan tillhöra er.
,Hvyad säger ni
Ingenting annat än hvad jag kan uppfylla.
Hör mig endast noga och iakttag bliudt det
uppföraude jag vill föreskrifva er. I morgon
återser mi markisinnan efter vanligheten; ställ
er fulkomligt okunnig om hennes bedrägeri;
ert sätt med henne bör vara fullt af ömhet och
förtroende. Ni måste gifva akt på er, ni mås e
beherrska er, ingenting bör förråda er. Betänk
att vid det minsta ord skall allt vara förloradt;
men om ni lyder mig, svarar jag för, att mar-
Lkisionan tillhör er.n
Jag vill då under åtta dagar vara ståndaktig,
svarade Den Gusman.
På den åttonde dagen infann sig Don Gus-
man hos Pedrilla.
nBrave! min kära grefve, sade aktrisen, pni
har uppfört er tappert, och er belöning skall
icke utehii.n
pDet var tid att sluta, ty jag skulle icke ägt
krafier för en längre strid.,
,Huru har ni behandlat markisinnan ?
pMed en rörande ömhet. Det hade kommit
derhär, att jag, utan er upptäckt, utan detta!
fördomda bref af guvernören, ansåg mig för den
lyckligaste bland menniskor.
Den trolösa! Imedlertid är allt färdigt för
henves bröllep; högtiden skall ännu i dag äga
rum på slottet Montenegro hemligt och utan
vittnen. Man befarar något oroligt från vår si-
da. Presten och notarisn äro ensamma tillkal-
lade. Denna aften vid mattens inbrott skola de
trolofvade sätta sig i en postvagn, sem på två
timmar ferer dem till slottet, der den äkten-
skapl:ga föreningen väntar dem. Det är en!
plan, som med mycken skicklighet blifvit ut- :
förd.n i
pOch hvad tänker ni nu företaga er?
,Ni skall få erfara det.n 1
Pedrilla fattade en liten hvisselpipa af silfver, !
och på ett gifvet tecken inställde sig en per-
som, böljd i en vid kapa och hufvudet betäckt!
af en hatt med breda bräddar. I
vÄro hästarne framme?n
Ja, signora.n
Låtom 035 resa.n
,Dom Antonie visste ganska väl, att vägen,
emellan Sevilla och bans slott Mentenegre varj
säker. Fördenskull hade han icke medtagit nå-:
gon eskort på sin hemhghetsfulla resa. Han åt-
följdes endast af sim gamle kammartjenare, ech
en postiljon körde hästarne. Det gick raskt
framåt. Markisinnan satt tyst och Don Anto-
nio talade till henne om sin kärlek. Man -
de redan i sigte det moriska tornet på
SS —-— -— M-
Montenegro. Vägen var nu omgifven af branta
klippor.
,Det är ändock jag,, sade guvernören, som
rensar provinsen från röfvare, hvilka oroade
den. Föreställ er, min dyra vän, att just här
fanns för några år tillbaka en håla, der röfrar-
ne hade sitt tillhåll. Jag fångade dem alla i
mina nät och de blefvo bäsgda. Hålan igenmu-
rades, och sedan dess har ingen enda röfvare
vågat visa sig i trakteo.n
I det ögonblick guvernören slutade sitt prat,
lossades ett skott, en af hästarna stupade, tio
personer, väppade från topp till tå, framstörta-
de och sönderslogo vegusdörrarne. vOm j
gören motstånd invigens j åt döden., Betjen-
ten och posiljenen bletve bundna, och max
släpade med sig Don Autovio och Donna Isa-
bella. Markisinnan, utom sig af förskräckelse
och med utslaget hår, kastade sig på knä och
bad banciterna om förskening. Mam uppryckte
henne våldsamt oeh lät heanze iaträda i hålan,
tillika med Don Auntenie.
nSevillas guvernör,, yttrade en af röfrarne,
vi vilja bämmas våra bängda bröder. Gör din