sx USlldlUl RUIN IVP It 0080 slog sitt glas mot bordet och med den blödande handen söndergnuggade han papperet, under det ban utöste de förskräckligaste förbannelser. Derpå brast han ut i skratt, begärde ett annat glas, fyllde detta med vin och tömde cet till ära för sina älskarionor. Sedan kastade han sig tillbaka, upphäfde ett skri och foll aidånad på gollvet. Då den olycklige ynghngen återfick sansningen, tilltalade Pedril:a honom: pEr lidelse är mäktig och djup; jag ville gifva alia Sprniens och Indiens guvernörer för ett hjerta sådant som ert, ty ni vet, on Gus. man, att jag älskar er. Men något som ni inte känner år, att jag älskar er tillfyllest, för att bereda er välfärd. Inom åtta dagar skall markisinvan tillhöra er. ,Hvyad säger ni Ingenting annat än hvad jag kan uppfylla. Hör mig endast noga och iakttag bliudt det uppföraude jag vill föreskrifva er. I morgon återser mi markisinnan efter vanligheten; ställ er fulkomligt okunnig om hennes bedrägeri; ert sätt med henne bör vara fullt af ömhet och förtroende. Ni måste gifva akt på er, ni mås e beherrska er, ingenting bör förråda er. Betänk att vid det minsta ord skall allt vara förloradt; men om ni lyder mig, svarar jag för, att marLkisionan tillhör er.n Jag vill då under åtta dagar vara ståndaktig, svarade Den Gusman. På den åttonde dagen infann sig Don Gusman hos Pedrilla. nBrave! min kära grefve, sade aktrisen, pni har uppfört er tappert, och er belöning skall icke utehii.n pDet var tid att sluta, ty jag skulle icke ägt krafier för en längre strid., ,Huru har ni behandlat markisinnan ? pMed en rörande ömhet. Det hade kommit derhär, att jag, utan er upptäckt, utan detta! fördomda bref af guvernören, ansåg mig för den lyckligaste bland menniskor. Den trolösa! Imedlertid är allt färdigt för henves bröllep; högtiden skall ännu i dag äga rum på slottet Montenegro hemligt och utan vittnen. Man befarar något oroligt från vår sida. Presten och notarisn äro ensamma tillkallade. Denna aften vid mattens inbrott skola de trolofvade sätta sig i en postvagn, sem på två timmar ferer dem till slottet, der den äktenskapl:ga föreningen väntar dem. Det är en! plan, som med mycken skicklighet blifvit ut: förd.n i pOch hvad tänker ni nu företaga er? ,Ni skall få erfara det.n 1 Pedrilla fattade en liten hvisselpipa af silfver, ! och på ett gifvet tecken inställde sig en persom, böljd i en vid kapa och hufvudet betäckt! af en hatt med breda bräddar. I vÄro hästarne framme?n Ja, signora.n Låtom 035 resa.n ,Dom Antonie visste ganska väl, att vägen, emellan Sevilla och bans slott Mentenegre varj säker. Fördenskull hade han icke medtagit nå-: gon eskort på sin hemhghetsfulla resa. Han åtföljdes endast af sim gamle kammartjenare, ech en postiljon körde hästarne. Det gick raskt framåt. Markisinnan satt tyst och Don Antonio talade till henne om sin kärlek. Man de redan i sigte det moriska tornet på SS —-— -— MMontenegro. Vägen var nu omgifven af branta klippor. ,Det är ändock jag,, sade guvernören, som rensar provinsen från röfvare, hvilka oroade den. Föreställ er, min dyra vän, att just här fanns för några år tillbaka en håla, der röfrarne hade sitt tillhåll. Jag fångade dem alla i mina nät och de blefvo bäsgda. Hålan igenmurades, och sedan dess har ingen enda röfvare vågat visa sig i trakteo.n I det ögonblick guvernören slutade sitt prat, lossades ett skott, en af hästarna stupade, tio personer, väppade från topp till tå, framstörtade och sönderslogo vegusdörrarne. vOm j gören motstånd invigens j åt döden., Betjenten och posiljenen bletve bundna, och max släpade med sig Don Autovio och Donna Isabella. Markisinnan, utom sig af förskräckelse och med utslaget hår, kastade sig på knä och bad banciterna om förskening. Mam uppryckte henne våldsamt oeh lät heanze iaträda i hålan, tillika med Don Auntenie. nSevillas guvernör,, yttrade en af röfrarne, vi vilja bämmas våra bängda bröder. Gör din