ågrra matroser fingo det infallet att blöta linne vattten, och svälja det sedan det blifvit väl enomträngdt och liksom upplöst. Ena mängd assiagerare följde deras exempel, och för min el befann jag mig rätt väl dervid. Men äfven linnet tog slut, man betraktade varandra med dystra blickar och tänkte på det gonblick då den ena skulle tvingas att uppäta en andra. Försynen afvärjde likväl denna elänets yttersta grad. Danska skeppet Gyldenstjerne, stadt på en etenskaplig resa till Borneo, hade märkt våra psegel, och upptäckte snart i hvad belägenet vi befunno oss. Ingen kan beskrifva den srelse, som väcktes vid åsynen af detta fartyg; venne qvinnmor förlorade dervid förståndet. Treto bland oss hade redan förtärt hela sin garerob och befunno sig alldeles nakna. Bleka ch hopkrympta, med stirrande ögen, förmåde de ej förråda hvarken glädje eller sorg, då an i korgar upphissade dem på Gyldenstjerne.