stående att i sin första uppsats ej hafva tilltalt Hr
Torsslow, ty hvem skulle han eljest hafva tilltalt, då
Hr T. var den ende det för närvarande kunde angå
; Jönköping? Måhända ville ins., att hans artikel
endast skulle betraktas såsom en sömngångares s0-
litoquium, och det vore väl också det rättaste. Vä
vore det imedlertid äfven, em han och alla dylika
drö a mare en gång kunde väckas ur sin fromma dva-
la, genom sanningens röst, som ej allenast ljuder :
religionens, utan äfven i naturens och konstens tem-
pel,, den sem blott vill höra den. — Uppriktigt få
mam imedlertid tillstå, att Hr T:s svar ej heller tull-
komligt tillfredsställde, oaktadt han i det hela vis-
serlligen har rätt. Ingenting bevisas med maktspråk
änmu mindre med hotelser, och man hoppas, ja ä
öfvcertygad, att en sådan man som Hr T., vid när
marce ettertanka, ej låter det erd, han i sin rättmåä:
tiga. ovilja uttalzit, gå i fullbordan, nemligen att fö!
en tcoch annan inskränkt individus skull, Jåta ett hel
samihälle för alltid sakna den förädlaede njutninger
af kbhans sepreseatationer. Såsom samhälle är det i all
fall öfver hvarje enskilds hot och, kommer det der-
å an, så kunna samhällena nog snarare vara utar
spektakler, än dessa utam samhällena.
En riktigare vederläggning af anmärkningarne mo
biljettförsäljningen och repititionerne under guds:
tjensten, torde ligga i ett erkelt uppfattande af la
gens anda, som visserligen bjuder, att inga verldslig:
göromål förrättas på helgdagen; men hvarmed endas
kan menas sådant arbete, som väcker buller och all
män störing; ty med det, som sker i tysthet i en
skildes hus, hvars mer eller mindre nödvändighet
det, så sannt vi ej stå under någon inquisition, oel
ävo Guds fria bern och ej lagens trälar, måtte be.
ro på hvar och en att med sitt samvete afgöra, ha
lagen ingenting att skaffa. Af denna natur är ju H
T:s biljettförsäljning, som ej skett i öppet kontor
äfvensom repititionerne, hvilka likaledes helt priva
ägt rum, i tysthet vid slutca dörrar. Deruti har så
ledes ingen haft att blanda sig, och Gud bevara es
från återgången till en sådan mörkrets tid, då de
kunde blifva tillåtet, ehuru önskvärdt det må syna
för alla slags blinda förkättrare; ty då såge inge
bättre än de. — Genom dessa reilexionmer, endas
framkall. de af rättskänslan vid en sak, som för de
aflägsne ej har något annat intresse, än den sann
upplysningens, vågar man tro sig för hvarje förständi
hafva ådagalagt det klanderfria i Hr Tars:ows hand
lingssätt ech det otilibörliga i anfallet mot honom
Att öfvertyga den anfallande fantasten ers sin orätt
derpå göres intet anspråk. Man ämnar derföre, efte
uttalandet af denna sin öfvertygelse, ej heller vidar
inlåta sig i denna sak, utan beklagar blett, att inge
Storinqvisitors plats mera skall vara att tillgå; de
skulle just hafva passat för den andeliga trädgårds
mästaren i Jönköpings Tidning.
Se MN
mm