stående att i sin första uppsats ej hafva tilltalt Hr Torsslow, ty hvem skulle han eljest hafva tilltalt, då Hr T. var den ende det för närvarande kunde angå ; Jönköping? Måhända ville ins., att hans artikel endast skulle betraktas såsom en sömngångares s0litoquium, och det vore väl också det rättaste. Vä vore det imedlertid äfven, em han och alla dylika drö a mare en gång kunde väckas ur sin fromma dvala, genom sanningens röst, som ej allenast ljuder : religionens, utan äfven i naturens och konstens tempel,, den sem blott vill höra den. — Uppriktigt få mam imedlertid tillstå, att Hr T:s svar ej heller tullkomligt tillfredsställde, oaktadt han i det hela visserlligen har rätt. Ingenting bevisas med maktspråk änmu mindre med hotelser, och man hoppas, ja ä öfvcertygad, att en sådan man som Hr T., vid när marce ettertanka, ej låter det erd, han i sin rättmåä: tiga. ovilja uttalzit, gå i fullbordan, nemligen att fö! en tcoch annan inskränkt individus skull, Jåta ett hel samihälle för alltid sakna den förädlaede njutninger af kbhans sepreseatationer. Såsom samhälle är det i all fall öfver hvarje enskilds hot och, kommer det derå an, så kunna samhällena nog snarare vara utar spektakler, än dessa utam samhällena. En riktigare vederläggning af anmärkningarne mo biljettförsäljningen och repititionerne under guds: tjensten, torde ligga i ett erkelt uppfattande af la gens anda, som visserligen bjuder, att inga verldslig: göromål förrättas på helgdagen; men hvarmed endas kan menas sådant arbete, som väcker buller och all män störing; ty med det, som sker i tysthet i en skildes hus, hvars mer eller mindre nödvändighet det, så sannt vi ej stå under någon inquisition, oel ävo Guds fria bern och ej lagens trälar, måtte be. ro på hvar och en att med sitt samvete afgöra, ha lagen ingenting att skaffa. Af denna natur är ju H T:s biljettförsäljning, som ej skett i öppet kontor äfvensom repititionerne, hvilka likaledes helt priva ägt rum, i tysthet vid slutca dörrar. Deruti har så ledes ingen haft att blanda sig, och Gud bevara es från återgången till en sådan mörkrets tid, då de kunde blifva tillåtet, ehuru önskvärdt det må syna för alla slags blinda förkättrare; ty då såge inge bättre än de. — Genom dessa reilexionmer, endas framkall. de af rättskänslan vid en sak, som för de aflägsne ej har något annat intresse, än den sann upplysningens, vågar man tro sig för hvarje förständi hafva ådagalagt det klanderfria i Hr Tars:ows hand lingssätt ech det otilibörliga i anfallet mot honom Att öfvertyga den anfallande fantasten ers sin orätt derpå göres intet anspråk. Man ämnar derföre, efte uttalandet af denna sin öfvertygelse, ej heller vidar inlåta sig i denna sak, utan beklagar blett, att inge Storinqvisitors plats mera skall vara att tillgå; de skulle just hafva passat för den andeliga trädgårds mästaren i Jönköpings Tidning. Se MN mm