dade med otålighet den ryktbara valsen, och ängtade derföore endast efter balletten. Slutligen börjades den; scdan bjelten dansat en vals på en af Strausss melodier, bemäktigade han sig sin moiltie, och började häftigt svänga omkring med henve. Parterren steg upp i massa på sina bänkar för att se härpå och applådera. Men oförmodadt hördes ett gällt skri, som öfverljudade violinerna och valdthornen, samt skallade genom hela salen. Prinsarne och prinsessorna, som voro ordnade på båda sidorna för att åskåda baletten, kastade sig härvid i största hast ped från sina estrader och alla komparserne rusade i oordsing ut mellan kulisserna, Publiken, som trodde, att denna brådstörtade lykt utgjorde en ny sffekt-scen i pjesen, förblef lugn, men återkom likval snart från sitt misstag, då man såg björnen, med söndersliten nosgrimma hängsnde ned på halsen, bemöda sig, med förfärligt uppspärradt gap, att hoppa ned i orkestern, som musikanterne skyndat att lemna. I samma ögonblick blef hela salen skådeplatsen för en allmän oordning och förvirring; fruntimren upphäfde förfärliga ångestrop, karlarve skuffades och trängdes för att komma ut. Måoga menniskor blefvo härvid trampade och illa skadade. Björnen var imedlertid icke farlig; hans tänder vore nemligen affilade och klorna klippta; antingen de rop, som skallade omkring honom, förskräckt honom, eller det utbrott af vrede, som bhetagit honom, numera var öfver, nog af, han lugnades snart, och då en piket soldater, som blitvit afsänd för att fånga honom lefvande eller död, inträngde i salen och nalkades honom med fälld bajonett, fann man henem vårdslöst utsträckt på golfvet, med en af sina tassar under hufvudet, i samma attitud som han plägade innebafva vid ridåns uppgång, och han lät fängsla sig utan något slags motstånd. Följande dagen läto aukteriteterna förbjuda allt vidare uppförande af detta stycke. Ingen af teaterpersonalen hade blifvit skadad, men bland åskådarne hade flera en längre tid känning af spektaklets eförmodade afbrott.