stackars liten, och fastän hon gifte sig för att göra mig till viljes, tror jag dock, att hon änmu älskar dig. Du kan ämnu få henne, och ännu bli landtman och be hos mig. Hvad säger du härom? Hr Shuffleton Pepe svarade så, som hvar och en annan menniska, som svalt och gick i trasor, skulle hafva svarat. ,Jag vill blifva landtbrukare och gifta mig med Lovisa.n ,Bättre sent än aldrig, svarade Hr Shuffleton; och som det skulla kunna hända, att du fölle på andra tankar, så skal brölloppet stå i morgon. , Häremot hade hvarken vår hjelte eller Lovisa någonting att invända, och dagen: derpå fann sig Hr Shuffleton Pope lycklig ägare af Lovisa, och derjemte, utan minsta besvär, af en liten blomstrande familj. I tvemne månader var Hr Pope nöjd med sin ställning. Hans hustru älskade honom och var arbetsam, och han hade tillräckligt att äta, hvilket var mera än han haft på lång tid; men i mån som han återvann helsa ech krafter blef han åter oroad af sitt olyckliga suilles högtflygande planer. Han blef åter fundersam och tankspridd, försummade farmen och vandrade af och an på de gröna fålten eller vid stränderne af den lilla bäcken. Haus farbror, som nu började bli gammal, förebrådde homom hams förhållande; men det halp ej, och de kommo i gräl. Barn:n vero alltför stejande och störde honom i hans meditationer, då han var hemma; han slog dem — hans hustru gjorde honom föreställningar, men foörgafves, och så komme de i gräl. ?Det här är icke stället för mig, — tänkte Shuffietom Pope. Jag står icke ut med detta släpet. Jag har försökt mim lycka tvenne gånger, men det har burit emet; det är någonting inom mig, sem säger, att det skall lyckas för mig tredje gången. Jag känner, att jag nu skall skörda lönen för mina bemödanden. Och så begaf sig Hr Shuffleton Pope ännu en gång på vägen till London, utan att säga farväl åt någon kristen själ. Huru det kunde hafva gått — huruvida Hr Shuffeton Pope hade rätt i sina föreställningar — om det denna gången skulle hafva lyckats för honom, det är omöjhgt att säga. Han begaf sig åt London till fots, ty han hade blott ett par skilling i fekan. Olyckligtvis grasserade vid det lagt koleran, och innan Hr Shuffieton Pope hade tillryggalagt hälften af vägen, kände ham sig illamående; han fortsatte ieke desto mindre sin vandring och blef betydligt sämre. Det led mot aftonen, ech ham kunde icke gå läsgre; och morgonen derpå, fastän det säges, att snillet aldrig kan dö, fanns Hr Shuffieton Pope död i landsvägsdiket. Det finnes en hel hop Shuffleten Popes här! i verlden. j ngar Ab Nm ms I Sudthaoen unntänrkht