stackars liten, och fastän hon gifte sig för att
göra mig till viljes, tror jag dock, att hon än-
mu älskar dig. Du kan ämnu få henne, och
ännu bli landtman och be hos mig. Hvad säger
du härom?
Hr Shuffleton Pepe svarade så, som hvar och
en annan menniska, som svalt och gick i trasor,
skulle hafva svarat.
,Jag vill blifva landtbrukare och gifta mig med
Lovisa.n
,Bättre sent än aldrig, svarade Hr Shuffle-
ton; och som det skulla kunna hända, att du
fölle på andra tankar, så skal brölloppet stå i
morgon. ,
Häremot hade hvarken vår hjelte eller Lovisa
någonting att invända, och dagen: derpå fann
sig Hr Shuffleton Pope lycklig ägare af Lovisa,
och derjemte, utan minsta besvär, af en liten
blomstrande familj.
I tvemne månader var Hr Pope nöjd med sin
ställning. Hans hustru älskade honom och var ar-
betsam, och han hade tillräckligt att äta, hvilket var
mera än han haft på lång tid; men i mån som
han återvann helsa ech krafter blef han åter o-
road af sitt olyckliga suilles högtflygande pla-
ner. Han blef åter fundersam och tankspridd,
försummade farmen och vandrade af och an på
de gröna fålten eller vid stränderne af den lilla
bäcken. Haus farbror, som nu började bli gam-
mal, förebrådde homom hams förhållande; men
det halp ej, och de kommo i gräl. Barn:n ve-
ro alltför stejande och störde honom i hans
meditationer, då han var hemma; han slog dem
— hans hustru gjorde honom föreställningar,
men foörgafves, och så komme de i gräl.
?Det här är icke stället för mig, — tänkte
Shuffietom Pope. Jag står icke ut med detta
släpet. Jag har försökt mim lycka tvenne gån-
ger, men det har burit emet; det är någonting
inom mig, sem säger, att det skall lyckas för
mig tredje gången. Jag känner, att jag nu skall
skörda lönen för mina bemödanden. Och så
begaf sig Hr Shuffleton Pope ännu en gång på
vägen till London, utan att säga farväl åt nå-
gon kristen själ.
Huru det kunde hafva gått — huruvida Hr
Shuffeton Pope hade rätt i sina föreställningar
— om det denna gången skulle hafva lyckats
för honom, det är omöjhgt att säga. Han be-
gaf sig åt London till fots, ty han hade blott
ett par skilling i fekan. Olyckligtvis grassera-
de vid det lagt koleran, och innan Hr Shuffie-
ton Pope hade tillryggalagt hälften af vägen,
kände ham sig illamående; han fortsatte ieke de-
sto mindre sin vandring och blef betydligt säm-
re. Det led mot aftonen, ech ham kunde icke
gå läsgre; och morgonen derpå, fastän det sä-
ges, att snillet aldrig kan dö, fanns Hr Shuffie-
ton Pope död i landsvägsdiket.
Det finnes en hel hop Shuffleten Popes här!
i verlden.
j
ngar Ab Nm ms I Sudthaoen unntänrkht