laglig iuskränkning i spisqvarters- rörelsen vid
marknader ech auktioner. — Hefrätten proöfva-
de derföre skäligt att ogilla och upphäfva kun-
görelsen, samt ålägga Konungens Befallnings-
hafvande att om detta upphäfvande utfärda ser-
skild kungörelse.
Häroöfver besvärade sig Landshöfdinge Ber-
genstråhle i Högsta Domstelen, som infordrade
advokatfiskalens i Götha Hofrätt, Lagman He
denstjernas, förklaring, samt Hofrättens utlåtan-
de, och afgaf sut Utslag den 9 sistlidne No-
vember.
För de flesta läsare torde en beskrifning öf-
ver sättet, huru Högsta Domstolns utslag till-
kommit böra föregå sjelfva utslaget, vi göra så-
ledes början med denna beskrifning.
Då målet första gången föredrogs, vart. f.
justitiekauslern, lagman Nerman, närvarande och
faun för godt, att å embetets väguar göra föl-
jande sammandragea avmärkning: Klagan öfver
ifrågaverande kungörelse hade bordt anföras i
Handels- och fnans-expeditionen enligt 64 Y.
af kungsrelsen d. 19 Juni 1835 (som ger denm-
ma besvärshänvisning för Konungens befallnings-
hafvandes beslut om bränvinsminuterings-rättig-
heter och krogars indragning eller omflyttning);
Hofrätten äger väl enligt 8 kap. Rättegångs-
balken att döma öfver Konungens befallniugshaf-
vandes embetsfel, men icke att såsom nu skett af-
mäta och begränsa befallningsbafvandes verk-
samhet, hvarförutan Kongl. circulairet den 17
nästlidne Mars gifvit Konungens befalloningshaf-
vande rätt att gifva föreskrifter em krogar och
bränvinsminuterings-stallen ; på grund häraf yr-
kade t. f. justitiekanslern, att Hefrä:tens utslag
måtte undanrödjas och handlingarne öfverlem-
nas till handels- och finans-expeditionen, för att
i Kovungens konselj föredragas.
Då målet sedermera föredrogs till dem voro i
H. Domstoln, närvarande: JustitreStatsministern
grefve Roseublad samt Justine-råd;irne Themp-
tander, Stråle, Bredberg, Nybleus, Engelhardt,
Snoilsky och Sparre. Deras yttrande i sam-
mandrag lyda som följer:
Sparre: Kungörelsen innefattar ej något i
Förordn. 1807 afsedt stadgande, och kan ej hel-
ler hänföras till embetsförseelse: HefRättems be-
slut bör derföre undanrödjas.
(Snoilssys yttrande imnefattas i sjelfva uwt-
slaget). . :
Engelhard:. Då HefRätten ej ålagt Lands-
höfdinge B. något ansvar, utan endast upphäf-
vit en K:s Bef:hdes embetsåtgärd, finner jag im -
tet afseende böra fästas å Landshöfdingens kla-
gan, men handlingarne böra öfverlamnas till
Just. Kanslers-embetet för den åtgärd detta mål
finna nödigt.
Nybleus fann HofRätten rätteligen hafva
bordt pröfva målet, men ansåg dess utslag böra
ändras så vida, att blott 5 och 6 punkterna,
som göra rättigheten till spisningshållamnde vid
auktionen beroende af K:s Bef:hfde, ogillades.
JustitieStatsministern förenade sig med grefre
Sparre, men Justitie-rådet Bredberg med Ju-
stitierådet Engelhardt, Justitierådet Stråhle med
Justitierådet Sneilsky, och Justitierådet Themp-
tander med Justitierådet Nyblxus. Då således I
de flesta ledamöterne ansågo HefRättan hafva!
varit behörig domstol ech grefvarne Resenblad
och Sparre således måste ingå i pröfning af
bufvudsaken, förenade de sig med grefve Snoilsky,
hvacan följande sammandragna utslag uppkom.
H. D. anser HofRätten hafva varit ebehörig
att bedöma, huruvida den åtalade Kungodrelsen
varit af behofvet påkallad, eller em deruti be-
fintliga föreskrifterna varit i allmänhet lämpliga el-
ier icke,, och ogillade derföre HofRättens ytt-
rande i denwa del; deremot anser H. D. Hof-
Rätten hafva varit behörig att upptaga frågan i.
om Kungörelsens strid mot lag, emedan denna
fråga innefattade frågan om ett K:s Bef:hfds em -;
betsel och således borde tillhöra HofRättens pröf- ,
ning. — Hvad hufvudsaken angick, fann Högsta
Domstolen kungöre!sens 7:de punkt ej öfverskrida k
hvad Konungens befallningshatvande haft rätt!r
att reglera; men 3 och 6 punkterna ansågos t
deremot kunna leda till den slutföljd, att man F
utan Kenungens befallningshafvandes tillstånd ej !n
vid auktioner finge sälja mat äfven då bränvin L
ej dervid utdelades; men då landshöfdinge Ber-
genstråhle medgifvit, att rättighet att hålla spisning I
vore obegränsad, och af detta medgifvande le:
syntes, att hans afsigt icke varit, att inskränka fö
denna rättighet, så fann H. D. att det anställ-
da åtalet ej borde leda till vidare afseende, än,
att Konungens befallningshafvande ålades ge-lu
pom en kungörelse förklara, att omnämnde 3 ih
Oh näunlterna at kyundcarelsen icke lade hin-
L
i
l
f
I
-— -R —- a
Om — mm we