STOCKBOLM den 1 December. MEMOIR ÖFVER DEN FÖRLIDNA VECKAN. ; Aftonbladet har för några dagar sedan fyllt sitt sjunde år. Vi hafva firat denna födelsedag obemärkt och husligt inom oss. Inga styckeskott, ingen illuminatien, ingen parad förkunnade densamma för allmänheten. Det hade visserligen från första början varit vår mening att vid detta högtidliga tillfälle företaga en årsmönstring med den publicistiska härskaran , men vi försakade äfven detta slags pomp och hölle, som sagdt är, dagen helig inom vår slutna krets. Man hade låtit oss förstå, att hufvudstadens öfriga tidningar skulle förenat sig om att ikläda sig namnsoch födelsedagsblåsares skepelse, samt bittida om morgonen uppvakta oss med musik eler ett slags charivari, och vi hade för sådan härdelse på förhand anskaffat litet pontak och strufvor, för att dermed traktera de kära vännerna. Enligt hvad man allmänt berättade oss, skulle i denna konsert tamt Minerva sköta tallrikarna och kittlarna; Statstidningen skulle hålla ett förfärligt väsen i den majestäliga rikstrumpeten, och Granskaren skramla med några slantar i en stor sparbössa. Det förmäldes icke hvad för slags instrument Stockholmsöagblad skulle handtera, men, som kändt är, må decna virtuos lägga hand vid hvad som helst, så tager det sig ändå alltid tillräckligt barockt ut. I förening med ett ihärdigt jamande af Frejas kattor, förmedades allt detta skola kunna frambringa ett temligen massivt oväsen, tvärs igenom hvilket kusin Allahanda, med högtidlig pathes uppläsande det rysliga Bihanget, skulle låta sin stämma ljuda i våra öron som en isande basrest ur grafven. Man äfven denna tillställning uteblef, vi veta icke af hvad skäl, och trakteringen ligger ännu orörd i våra skafferier. Så hafva vi då lyekligen och vil för sjunde gången fulländat vårt års-stadium på den publicistiska banan! — Och dock, har någonsin ett lefvande lif varit utsatt för ett sådant ?system af attentater, som Aftonbladet under detla sista åratal? Ho kan talja mängden af alla de frenetiska anfall och bett, som af mer eller mindre arga busar blifvit riktade mot OSS, ller nämra denna legio af småkratt i alla andsändar, som, med kroppen baklutad och framfötterna utsträckta, från morgon till qväll sjort oss lomhörda med ett evirnerl gt vovvovande, för att hvar i sin måu följa de stötres exempel! Men vi hafve tagit godt mod ill oss, sägandes i vårt hjerta: låtom det onda hafva sin tid! Och vi ha gudskelof helbreg?a dragit oss igenom farligheterna. Om sålunda den nästlidna veckan för oss en-1 kildt gifvit anledning till ganska tillfredsställanle betraktelser, har dem likväl i allmänhet icke aknat ämnen äfven för bedröfvande. De be-l lag fiskalmyndigheten härstädes verkställt och; et nära sammanhang denna fråga har med en: el medborgares eganderält är utan tvifvel afl.