STOCKBOLM den 1 December.
MEMOIR ÖFVER DEN FÖRLIDNA
VECKAN. ;
Aftonbladet har för några dagar sedan fyllt
sitt sjunde år. Vi hafva firat denna födelsedag
obemärkt och husligt inom oss. Inga stycke-
skott, ingen illuminatien, ingen parad förkunna-
de densamma för allmänheten. Det hade vis-
serligen från första början varit vår mening att
vid detta högtidliga tillfälle företaga en årsmön-
string med den publicistiska härskaran , men
vi försakade äfven detta slags pomp och hölle,
som sagdt är, dagen helig inom vår slutna
krets.
Man hade låtit oss förstå, att hufvudstadens
öfriga tidningar skulle förenat sig om att ikläda
sig namns- och födelsedagsblåsares skepelse,
samt bittida om morgonen uppvakta oss med
musik eler ett slags charivari, och vi hade
för sådan härdelse på förhand anskaffat litet
pontak och strufvor, för att dermed traktera de
kära vännerna. Enligt hvad man allmänt be-
rättade oss, skulle i denna konsert tamt Miner-
va sköta tallrikarna och kittlarna; Statstidnin-
gen skulle hålla ett förfärligt väsen i den
majestäliga rikstrumpeten, och Granskaren skram-
la med några slantar i en stor sparbössa. Det
förmäldes icke hvad för slags instrument Stock-
holmsöagblad skulle handtera, men, som kändt
är, må decna virtuos lägga hand vid hvad som
helst, så tager det sig ändå alltid tillräckligt ba-
rockt ut. I förening med ett ihärdigt jaman-
de af Frejas kattor, förmedades allt detta skola
kunna frambringa ett temligen massivt oväsen,
tvärs igenom hvilket kusin Allahanda, med hög-
tidlig pathes uppläsande det rysliga Bihanget,
skulle låta sin stämma ljuda i våra öron som
en isande basrest ur grafven. Man äfven den-
na tillställning uteblef, vi veta icke af hvad
skäl, och trakteringen ligger ännu orörd i våra
skafferier.
Så hafva vi då lyekligen och vil för sjunde
gången fulländat vårt års-stadium på den
publicistiska banan! — Och dock, har någonsin
ett lefvande lif varit utsatt för ett sådant ?sy-
stem af attentater, som Aftonbladet under det-
la sista åratal? Ho kan talja mängden af alla de
frenetiska anfall och bett, som af mer eller
mindre arga busar blifvit riktade mot OSS,
ller nämra denna legio af småkratt i alla
andsändar, som, med kroppen baklutad och
framfötterna utsträckta, från morgon till qväll
sjort oss lomhörda med ett evirnerl gt vov-
vovande, för att hvar i sin måu följa de
stötres exempel! Men vi hafve tagit godt mod
ill oss, sägandes i vårt hjerta: låtom det onda
hafva sin tid! Och vi ha gudskelof helbreg?a
dragit oss igenom farligheterna.
Om sålunda den nästlidna veckan för oss en-1
kildt gifvit anledning till ganska tillfredsställan-
le betraktelser, har dem likväl i allmänhet icke
aknat ämnen äfven för bedröfvande. De be-l
lag fiskalmyndigheten härstädes verkställt och;
et nära sammanhang denna fråga har med en:
el medborgares eganderält är utan tvifvel afl.