ren, och består uti förmågan att bedöma arbe-
Itet i dess helhet och till dess användbarhet, frår
I handfärdigheten hos arbetaren i enskilta för-
rättvingar. Det är i synnerhet dessa olika slag
af intellektuel och mekanisk konstfärdighet, som
Ityckes ligga till grund för skilnaden mellan fa-
lorik och handtverk. I det sednare tillverka:
legintligen blott på beställning omedelbart a
konsumenten, och efter dervid gifven föreskrift
En fabrikation af varor i förråd innefattar der-
cmot vanligen mera olikartade arbeten, som for-
dra särskilt skickhghet, och derfore fördelas på
särskilta händer, hvilkas verksamhet förenas a
fabriksägarens intelligens.
Min ställning såsom näringsidkare har icke
lemnat mig tid och tillfälle till spekulationer öf-
ver de allmänna grunder för nöringarne, med
hvilka Föreningen nu en tid bortåt sysselsatt
sig, och jag har alltid föreställt mig, att det vo-
re blott öfver vissa inom min erfarenhet liggan-
de fall, som kommiten velat höra min tanka,
Då nu likväl kommiten behagat hedra mitt namn
med att fästa det vid en alltomfattande opini-
onsyttring, som må vara mycket välvilligt ut-
tänkt, men hvars värde jag icke förmår bedö-
ma, så torde dcet vara billigt, att jag särskilt
får yttra mig i hvad jag, med bästa eftertanka,
finner min egen erfarenhet vara alldeles stridan-
de emot kommitåas åsigter.
Jag anhåller derföre också att få göra en
anmåarkning vid föreskriften om läroår. Det
har gått mig mycket till sinnes, att i ett offent-
ligt blad se mig framställd såsom meduppfinnare
till ett näringstvång, som det icke hötves mig
att äska. Jag har, utan att kunna åbero-
pa läroår inom något skrå, blifvit industri-
idkare, genom några ieför Kongl. Kommer-
se-kollegium , i andra idkares närvaro, aflag-
da prof. Det är mig icke obekant, att läro-
åren blifvit af Kommiten foreskrifoa för att
göra idkaren så mycket mer sjelfständig, och
jag kan icke nog värdera Kommitteen för den-
na dess omtanka, ehuru jag icke begriper med-
len. Mig förekommer det likväl såsom hade
jag aldrig varit mindre sjelfständig, än om jag,
efter förvärfvad insigt i mitt yrke, fåfängt skulle
tiggt hela verlden om rättighet att utöfva det,
derest icke Kongl. Kommersekollegii upplysta
åsigter, dem jag alltid tacksamt erkänner, !em-
nat mig skydd. Om jag, i stället att finna ett
sådant, först måst göra redo för läroår, inom
skråembete, dernäst aflägga prof inför mastare,
som voro mina naturliga vederparter, och af:
hvilka få torde förmått bedömma de likväl visst
icke stora insigter, som grundlagt min framgång;
om det vidare berott på dessa mina vederpar-
ter att mota ut mig från hvarje stad i mitt fo-
sterlard, eller åtminstone från den enda, der
mitt yrke med någon utsigt kunde drifvas, och
om jag slutligen tillhört ett skrå, hvars med-
lemmar kunnat vid alla tillfällen förfölja mig
och broderligen tillbakahålla min verksamhet,
så synes mig, att min sjelfständighet för tillfäl-
let varit ganska ringa, och att jag troligen än-
nu varit nödsakad att vandra omkring för att
tigga arbete af dem, som intet arbete hafva,
emedan de sällan aga drift och skicklighet att
sig detsamma bereda.
Jag förväntar af Föreningens rättvisa, att des-
sa mina anmärkningar äfven blifva intagne uti
Föreniogens Vidskrift, i betraktande deraf, att,
om Foreningen tickts anse en opinionsyttring
af mig förtjena afseende, det är nödigt att den!
cke innefattar mer, och icke annat, än hvad
ag verkligen tänker och tilltror mig kunna
försvara. Stockholm den 6 Dec. 1837.
Victor Sjöberg,
Fabriksidkare och Sprutmästare ;
i hufvudstaden.