stället för den färdiga varan, och det är änn påtagligare en förlust för städerna att fördyra en vara och sålunda inskränka det, som utgöi städernas lif: afsättningsrörelse. Med något begrepp om ämnet, synes mig kommitterade hafva bordt inse, att kakeltillverkning har lika litet att göra med kakelugnsmurning, som tegelslagning med vanligt murare-arbete). Til det förra yrkets utöfoing erfordras ett helt annat slag af konstfärdighet än till det sednare. För kommittÅn, som ogilar mångslöjd, hade det isynnerhet varit af vigt, att icke föorblanda två så skilda yrken och lägga ett band pi de: vigtigare för det mindre betydligas skull. Dei må vara, alt kommitteas öfriga ledamöter med särskilda skäl kunna försvara sitt yttrande, men för mig, som icke vågar mycket aflägsna mig från hvad erfarenheten och ett rättframs förstånd föreskrifva, faller det sig svårt att försvara en hopblandning, den en hvar med slöjderna någorlunda bekant person, skall tro sig böra förekasta mig såsom en löjlighet. Jag anbåller fördenskull, att densamma icke måtte blitva mig påförd. Likaså torde jag få erinra, att jag, i den på frågen om mångslöjd beroende tillåtelsen för vagnmakare att utöfva de för en vagns förfärdigande nödiga yrken, antog, att denna tillåtelse borde medgifvas. De politiska skäl, som kunnat leda komitten att vägra vagnmakarn utöfningen af den slöjd, som fodras för att frambringa en vagn, ligga öfver mitt bedömande; men såvida yttrandet skall af mig försvaras, måste jag tillstyrka, att vagnmakarea må få vara ej blott trädarbetare eller snickare, utan äfven smed, ja, till och med, om han så önskar, sadelmakare och målare. Erfarenheten har nemligen lärt mig, att additionen af en snickare med en smed, en sadelmakare och en målare icke utgör en vagnmakare. Det förhåller sig med dessa, som med andra olikartade storheter, så, alt ingen kan säga deras summa; hvarföre ock, om ingen af dessa slöjdidkare för sig är ena full ständig vagnmakare, icke heller någon fullständig vagnmakare kommer att finnas i summan, lika liiet, som nämnde idkare sammanlagde utgöra en möbelfabrikant, en sprutmakare eller dyhkt. Förmocligen kommer detta deraf, att slöjder, för att väl utöfvas, behöfva både sammansättas och fördelas. En vagnmakare är en person, som bör kunna, icke just förfärdiga, men konstruera och bedöma hvarje parti i ett åkdon, af hvad art som helst. Han måste ansvara för hela vagnen, så för trädet som för smidet m. m., så vida köparen ej sjelf vill stå hela risken, och derföre måste han ock sättas i tillfälle att kontrollera utförandet af dessa särskilda arbeten. Skulle Föreningen vilja taga min erfarenhet för god, så vågar jag försäkra, icke blott att äfven den skickligaste smed icke alltid förstår eller gitter gifva ett visst arbete dess illbörliga godhet, utan ock att bedömandet af ett visst parti, 1 synnerhet vid smedsarbete, fordrar tillsyn vid sjelfva tillverkningen. När ett beslag är påskrufvadt och öfvermåladt, är det svårt att säga, huu länge det skall hålla, — I mitt faktori tillverkas sprutor, med biträde af nånga arbetare i olika slöjder; msn alla dessa sammanl!agna förmå icke tillverka en spruta, om cke jag eller någon i mitt ställe leder arbetet. Sommiterades forslag till näringssiadga tyckes cke afse den väsendtliga skilnaden emellan det lags skicklighet, som i allmänhet tillhör mästa-— ss (.) SA a 7