PN NSNNESNN1fOnn TTnTnt)ttntTtt Jz99: 50 00llllllllll ee,
Å PROTESTEN.
Bland alla protester är väl ingen billigare än
den, som sker mot missbruket af den proteste-
Irandes eget namn. En sådan är, så vidt vi
kunna förstå, den protest, läsaren finner här
nedanför. För att förklara dess tillkomst, be-
hagade läsaren erinra sig, att det finns en indu-
striförtning under Hr Statssekreteraren Hart-
mansdorfs presidium, att denna förening ansett
sig skyldig att upplysa allmänheten om sin opi-
pion för skråtvånget, att bland de namn, som
skyldrade under denna opinrionsyttring, äfven
befann sig Fabriksidkarens Herr W. Sjöbergs,
SM RM Oh OM
att detta namn under en sknift till förmån för
? näringstvånget väckte någon förundran, samt att
jen sådan förnndran icke doldes i recensionen
föfver Föreningens skrift uti detta blad N:o 247
för d. 24 Okt. Såsom det synes, lärer Herr
Sjöberg ej funnit sig belåten med den upptäck-
ten, att han står: enrollerad bland kämparne för
I skråtvånget, utan funnit för godt att till Indu-
stritörzningen afgifva en protest, och till Red.
af detia blad en afskrift.
Ofvertygade, att Industriföreningens herr ord-
förande skall på ett tillfredsställande sätt kunna
förklara tillkomsten af Hr S:s namn på ett stäl-
le, der han säger sig icke sjelf hafva tecknat
j det, att bemälde ordförande allså icke skall an-
se oss genom intagandet af Hr S:s protest haf-
va önskat upplifva minnet af något gammalt äf-
ventyr i protokollsväg, tveka vi icke att re-
kommendera Hr S:s skrift, såsom en i hans lä-
ige passande reklamation och ett icke ovigtigt
bidrag till upplysningarna om näringstvångets o-
rimbgheter.
Till Svenska Industri-föreningens proto-
koll vid sammanträdet den 6 Decem-
ber 1827.
Med anledning deraf, att Industri- föreningens
kommitte benäget visat mitt namn den upp-
märksamhet, att teckna det framför den opi-
nionsyttring föreningen trott sig böra afgifva öf-
ver Kongl. Kommersekollegii förslag till ny
stadga för slöjder och handtverk, anhåller jag
ödmjukligen att få till protokollet bemärkt:
Att så mycket jag än finner mig smickrad
af den tankan, att äfven mitt namn kunnat an-
ses gifva någon vigt åt de opinioner kommit-
tcn på föreningens vägnar utarbetat och låtit
trycka, jag likväl, derest jag om sådant blifvit
tillfrågad, skulle funnit mycket betänkligt att
ovillkorligt underteckna dem. Föreningens le-
damöter torde äfven benäget draga sig till m n-
nes, att jag vid ett par tillfällen tagit mig den
friheten att yttra denna min betänklighet, ehuru
jag på sednare tiden, och sedan kommitten ut-
satt sina sammanträden å den för slojdidkaren
obeqvämaste tid eller Lördagsaftonen, alldeles
icke kunnat bivista dem. Vid de få sammän-
träden då jag varit närvarande och heft lägen-
het att deltaga i öfverläggningen, har jag likväl
yttrat mig tvärt emot den tanka, hvilken nu
blifvit framställd såsom pluralitetens. De:ibland
torde tillåtas mig erinra, hvad jag diskusions-
vis yttrade i fråga om skilnad mellan landt-
och stadsmanna-rörelse och serskildt angående
kakelugnsmakareyrket. Om detta yrke, som
kommitltcns flesia medlemmar ansågo tillhöra
stad, var min tanka, att det äfven tillhör lan -
let. Jag ansåg nemligen att kakelugnar borde,
ikasom hvarje annan vara, få tillverkas isyn-
verbet der man hade bästa tillgång på råämne.
Vid lergropen och sandhålan, tänkte jag, är
sakeitillverkningen bäst belägen, isynnerhet der
pränsle tillika finnes; ty, det är påtagligare en
örlust för landsbygden att forsla råämnena