PN NSNNESNN1fOnn TTnTnt)ttntTtt Jz99: 50 00llllllllll ee, Å PROTESTEN. Bland alla protester är väl ingen billigare än den, som sker mot missbruket af den protesteIrandes eget namn. En sådan är, så vidt vi kunna förstå, den protest, läsaren finner här nedanför. För att förklara dess tillkomst, behagade läsaren erinra sig, att det finns en industriförtning under Hr Statssekreteraren Hartmansdorfs presidium, att denna förening ansett sig skyldig att upplysa allmänheten om sin opipion för skråtvånget, att bland de namn, som skyldrade under denna opinrionsyttring, äfven befann sig Fabriksidkarens Herr W. Sjöbergs, SM RM Oh OM att detta namn under en sknift till förmån för ? näringstvånget väckte någon förundran, samt att jen sådan förnndran icke doldes i recensionen föfver Föreningens skrift uti detta blad N:o 247 för d. 24 Okt. Såsom det synes, lärer Herr Sjöberg ej funnit sig belåten med den upptäckten, att han står: enrollerad bland kämparne för I skråtvånget, utan funnit för godt att till Industritörzningen afgifva en protest, och till Red. af detia blad en afskrift. Ofvertygade, att Industriföreningens herr ordförande skall på ett tillfredsställande sätt kunna förklara tillkomsten af Hr S:s namn på ett ställe, der han säger sig icke sjelf hafva tecknat j det, att bemälde ordförande allså icke skall anse oss genom intagandet af Hr S:s protest hafva önskat upplifva minnet af något gammalt äfventyr i protokollsväg, tveka vi icke att rekommendera Hr S:s skrift, såsom en i hans läige passande reklamation och ett icke ovigtigt bidrag till upplysningarna om näringstvångets orimbgheter. Till Svenska Industri-föreningens protokoll vid sammanträdet den 6 December 1827. Med anledning deraf, att Industriföreningens kommitte benäget visat mitt namn den uppmärksamhet, att teckna det framför den opinionsyttring föreningen trott sig böra afgifva öfver Kongl. Kommersekollegii förslag till ny stadga för slöjder och handtverk, anhåller jag ödmjukligen att få till protokollet bemärkt: Att så mycket jag än finner mig smickrad af den tankan, att äfven mitt namn kunnat anses gifva någon vigt åt de opinioner kommittcn på föreningens vägnar utarbetat och låtit trycka, jag likväl, derest jag om sådant blifvit tillfrågad, skulle funnit mycket betänkligt att ovillkorligt underteckna dem. Föreningens ledamöter torde äfven benäget draga sig till m nnes, att jag vid ett par tillfällen tagit mig den friheten att yttra denna min betänklighet, ehuru jag på sednare tiden, och sedan kommitten utsatt sina sammanträden å den för slojdidkaren obeqvämaste tid eller Lördagsaftonen, alldeles icke kunnat bivista dem. Vid de få sammänträden då jag varit närvarande och heft lägenhet att deltaga i öfverläggningen, har jag likväl yttrat mig tvärt emot den tanka, hvilken nu blifvit framställd såsom pluralitetens. De:ibland torde tillåtas mig erinra, hvad jag diskusionsvis yttrade i fråga om skilnad mellan landtoch stadsmanna-rörelse och serskildt angående kakelugnsmakareyrket. Om detta yrke, som kommitltcns flesia medlemmar ansågo tillhöra stad, var min tanka, att det äfven tillhör lan let. Jag ansåg nemligen att kakelugnar borde, ikasom hvarje annan vara, få tillverkas isynverbet der man hade bästa tillgång på råämne. Vid lergropen och sandhålan, tänkte jag, är sakeitillverkningen bäst belägen, isynnerhet der pränsle tillika finnes; ty, det är påtagligare en örlust för landsbygden att forsla råämnena