oc skiljaktighet från den ofvan omföormälda Kongl. Skrifvelsen, (då summan, som tillföll Civilstaten, ej blef mer ån 62,003 Rdr, i stallet för 71,836), äfvensom hvarföre Direktionen icke -I fordrat obligationernas inlösen af H. Ex. af I Wetterstedt, när de vore förfallna, ehuru hans Jå kabinettskassans vägnar derå utgifoa förbindelse tydligen lydde å en sådan inlösen; samt Islutligen, att Direktionen ej bevakat denna forIdran i H. Ex. af Weiterstedts sterbhus. I Likaledes anhöll Hr D., att Fullmäktige borIde hos Kongl. Maj:t i underd. anhålla, antinIgen att Kongl. Moaj:t täcktes tillåta, att de af J. och P. Filen testamenterade kapitalfonderna finge förenas, den ena med tjenstemannafonden och den andra under Enkeoch Pupillfonden, att enligt deras gällande stadganden förvaltas, eller ock, att Kongl. Maj:t täcktes utfärda ett allmänt förordnande, angående kompetens-vilkoren, klassfördelningen och pensionsbeloppen, samt att Direktionen måtte få inkomma med underdånigt förslag dertill. Om man nu uppmärksamt betraktar förestående punkter, så visar det sig ögonskenliz en, att frågan om de Fildtnska medlens sammanhang med pensionskassan egentligen beror af betydelsen af den perioden i testamentet, att dessa medel borde blifva räntebärande donerade kapital-fonder till civile embetsoch tjenstemäns samt deras enkors och barns underhåll, i sammanhang med den allmänna pensions-regleringen, på det sättet, att kapitalerna aldrig mer skulle kunna från deras ändamål förryckas.? I fall nemligen Filens mening med orden: i sammanliang med den allmänna pensions-regleringen varit, att de skulle förstärka pensions-kassornas fonder och dermed införlifvas, så är äfven klart, att de skulle stå under samma slags förvaltning och disposition, som kassan i öfrigt. Var åter! meningen med anhållan, det Kongl. Möj:t täcktes disponera medlen, så att de måtte blifva räntebärande för nyssnämnde ändamål, att F. derigenom helt och hållet åt Kongl. Mej: uppdragit dispositionen öfver deras användande, oberoende af pensionskassan, så inträdde ett annat förhållande. Men nu är det, enligt allmän lag, obestridligt, att när ett testamente år tvetydigt, och stridiga anspråk göras, på grund af dess innehåll, så äger ingen annan än domaremakten att pröfva oeh tyda detsamma, och en! sådan tydning kan icke ens, utan att gå utom l formerna, gifvas af Kongl. Maj:t i Statsrådet. ! Att Konungen kan vara af den s:nare tankan om ! betydelsen af testamentets mening, och icke sjelfmant uppgifver en dispositionsrätt, hvaraf han trädt i utöfning, så länge dess gilughet aldrig bhfvit ifrågasatt, är icke att undra på, då H. M. å sin sida naturhgtvis deruti endast anser sig följa testamentets lydelse. Men hade Direktionen varit hka mån å den andra sidsn att bevaka den rättighet, Dir. borde anse hafva tillkommit kassan på grund af testamentet, så hade Dir. bordt söka få saken hänskjuten till domsto!s pröfning, och det är ej sannolikt, att H. M. velat 1 lägga hinder i: vägen för en sådan åtgärd eller genom något regeringsmaktens beslut gå lagenslr utslag i förväg i alseende på en rättighet, som y angick konungen personligen. Men oberoende äfven af en sådan domareö maktens pröfning synes det, redan på grund af det blotta uppdrag Kongl. Maj:t gifvit. Direk-la tionen i afseende på värden om de Filgnskals medlen. hafva varit Direktionens åliggande, attt i alla händelser vårda sjelfva fordens beståndt samt dels tillse, huru det förhållit sig med! bouppteckningen och skiftet, dels också se-!, dermera hålla hand öfver dokumenternas säker-d het, hvilket var en hka maktpåliggande sak,!n antingen sjelfva afkastovingen disponeras gemenf samt med de öfriga pensionsfenderna, eller skiid j lerifrån, af Kongl. Maj:t. — Den förra delen af s dr Dalmans motion, om Direktionens hörande, ! o ar således i alla afseenden att betrakta såsom li n hufvudsaklig och vigtig åtgärd, så vida detjut nåste intressera Fullmäktige och kassan att ve-h a, huru Direktionen uppfyllt sina åligganden. y Jerföre äro vi också af helt olika tankar medh Ir Bergmästaren Bredberg och Hr Dalman, der-Jtc ti, att denna del af motionen behöfde på nå-v ot sätt bero af den sednare delen, eller en un o lerdånig anhållan vill Kongl. Maj:t, der kas-!k; ans intresse skulle framträda såsom suppliIk ant, icke såsom part. Men å andra si-st an är det lika klart, att det i högsta I d. rad måste intressera Direktionen, att fålll ågan förvandlad ifrån en rättsfråga till ettlne nsökningsmiål, samt i synnerhet att få frågan, IV uruvida den flirektionan) unna 00 TI a ÅA