- oc
skiljaktighet från den ofvan omföormälda Kongl.
Skrifvelsen, (då summan, som tillföll Civilsta-
ten, ej blef mer ån 62,003 Rdr, i stallet för
71,836), äfvensom hvarföre Direktionen icke
-I fordrat obligationernas inlösen af H. Ex. af
I Wetterstedt, när de vore förfallna, ehuru hans
Jå kabinettskassans vägnar derå utgifoa förbin-
delse tydligen lydde å en sådan inlösen; samt
Islutligen, att Direktionen ej bevakat denna for-
Idran i H. Ex. af Weiterstedts sterbhus.
I Likaledes anhöll Hr D., att Fullmäktige bor-
Ide hos Kongl. Maj:t i underd. anhålla, antin-
Igen att Kongl. Moaj:t täcktes tillåta, att de af
J. och P. Filen testamenterade kapitalfonder-
na finge förenas, den ena med tjenstemanna-
fonden och den andra under Enke- och Pupill-
fonden, att enligt deras gällande stadganden
förvaltas, eller ock, att Kongl. Maj:t täcktes
utfärda ett allmänt förordnande, angående kom-
petens-vilkoren, klassfördelningen och pensions-
beloppen, samt att Direktionen måtte få in-
komma med underdånigt förslag dertill.
Om man nu uppmärksamt betraktar förestå-
ende punkter, så visar det sig ögonskenliz en,
att frågan om de Fildtnska medlens sam-
manhang med pensionskassan egentligen beror
af betydelsen af den perioden i testamentet,
att dessa medel borde blifva räntebärande
donerade kapital-fonder till civile embets-
och tjenstemäns samt deras enkors och barns
underhåll, i sammanhang med den allmän-
na pensions-regleringen, på det sättet, att
kapitalerna aldrig mer skulle kunna från
deras ändamål förryckas.? I fall nemligen
Filens mening med orden: i sammanliang med
den allmänna pensions-regleringen varit,
att de skulle förstärka pensions-kassornas fon-
der och dermed införlifvas, så är äfven klart,
att de skulle stå under samma slags förvaltning
och disposition, som kassan i öfrigt. Var åter!
meningen med anhållan, det Kongl. Möj:t täck-
tes disponera medlen, så att de måtte blifva
räntebärande för nyssnämnde ändamål, att F.
derigenom helt och hållet åt Kongl. Mej: upp-
dragit dispositionen öfver deras användande,
oberoende af pensionskassan, så inträdde ett an-
nat förhållande. Men nu är det, enligt allmän
lag, obestridligt, att när ett testamente år tvety-
digt, och stridiga anspråk göras, på grund af
dess innehåll, så äger ingen annan än domare-
makten att pröfva oeh tyda detsamma, och en!
sådan tydning kan icke ens, utan att gå utom l
formerna, gifvas af Kongl. Maj:t i Statsrådet. !
Att Konungen kan vara af den s:nare tankan om !
betydelsen af testamentets mening, och icke
sjelfmant uppgifver en dispositionsrätt, hvaraf
han trädt i utöfning, så länge dess gilughet al-
drig bhfvit ifrågasatt, är icke att undra på, då
H. M. å sin sida naturhgtvis deruti endast an-
ser sig följa testamentets lydelse. Men hade
Direktionen varit hka mån å den andra sidsn att
bevaka den rättighet, Dir. borde anse hafva till-
kommit kassan på grund af testamentet, så hade
Dir. bordt söka få saken hänskjuten till domsto!s
pröfning, och det är ej sannolikt, att H. M. velat 1
lägga hinder i: vägen för en sådan åtgärd eller
genom något regeringsmaktens beslut gå lagenslr
utslag i förväg i alseende på en rättighet, som y
angick konungen personligen. -
Men oberoende äfven af en sådan domare- ö
maktens pröfning synes det, redan på grund af
det blotta uppdrag Kongl. Maj:t gifvit. Direk-la
tionen i afseende på värden om de Filgnskals
medlen. hafva varit Direktionens åliggande, attt
i alla händelser vårda sjelfva fordens beståndt
samt dels tillse, huru det förhållit sig med!
bouppteckningen och skiftet, dels också se-!,
dermera hålla hand öfver dokumenternas säker-d
het, hvilket var en hka maktpåliggande sak,!n
antingen sjelfva afkastovingen disponeras gemen- f
samt med de öfriga pensionsfenderna, eller skiid j
lerifrån, af Kongl. Maj:t. — Den förra delen af s
dr Dalmans motion, om Direktionens hörande, ! o
ar således i alla afseenden att betrakta såsom li
n hufvudsaklig och vigtig åtgärd, så vida detjut
nåste intressera Fullmäktige och kassan att ve-h
a, huru Direktionen uppfyllt sina åligganden. y
Jerföre äro vi också af helt olika tankar medh
Ir Bergmästaren Bredberg och Hr Dalman, der-Jtc
ti, att denna del af motionen behöfde på nå-v
ot sätt bero af den sednare delen, eller en un o
lerdånig anhållan vill Kongl. Maj:t, der kas-!k;
ans intresse skulle framträda såsom suppli- Ik
ant, icke såsom part. Men å andra si-st
an är det lika klart, att det i högsta I d.
rad måste intressera Direktionen, att fålll
ågan förvandlad ifrån en rättsfråga till ettlne
nsökningsmiål, samt i synnerhet att få frågan, IV
uruvida den flirektionan) unna 00 TI a ÅA