Att detta sätt att förfara i väsendtlig mån bidrog
till afslag å Atfdelningens PEetänkande ech till bero-
i dande af åtmin:itone någon opinionsyttring och
förhindrande att hela saken begrafdes, är min öfver-
tygelse, stödd på någon esfarenhet af allmänna ären-
gens behandling inom rådplägande korporationer, —
Joch jag hade således aldra minst vintat ett orättvist
Tklander derför från em red:ktic n, som tyckes i huf-
vudsakea rörande de Filenska medlens disposition
dela min åsigt. Lika säkert är ock, att det väsendtliga
för Pensionsinrättningen var att i första rummet
förvissa sig om någon rätt till eller andel i de Fi-
lenska medlen, och då Inrättningens reglemente nu
är så beskaffadt, att ingen Fullmäktiges åtgärd kan
kemma till verkställighet utan Regeringens bifall, så
jär det äfven temligen tydligt, att om det varit möj-
ligt (hvilket det nu ej; var) att hos fullmäktige ge-
nomdriiva de ifrågavarande anvirkningarne mot Di-
rektionen och att på grund at dessa få beslutadt ett
åtalv, Regeringen dock icke härrill lemnat sitt sam-
tyeke, enär Direktionens hufvudsakliga fel varit just
det att hafva utan erinran ställt sig till efterrättelse
j.egeringens eget förordnande. S3 förmedar jag att
Fulimäktiges plurah!et räsonnerst, då den för denna
gång nöjde sig med en underd. framställning, syftan-
de till ett i framtiden för Inrättningen gagnande än-
damål, utan att ingå i yttrande öfver antecedentia.
Imellertid bör allmänheten icke sakna en
tillförlitlig framställning af detta märkliga ärende, ech
jag hänvisar i detta sfseende till ett :f Dagligt Alle-
bandas följande numror, Orscken till dröjsmålet
med redogörelsen derför har varit den, att man an-
sett ordringen fordra, att Fullmäktiges underd. Be-
rättelse först borde ingifvas till Kongl. Maj:t, hvil-
ket ännu ej egt rim. Stockholm cen 2 December
1837.
IV. F. Dalman.
Det första vi anse såsom en skyldighet att
tillkännvagifva i anledning af ofvanstående arti-
kel, är att uti den notis, Red. förra gången gaf
öfver Hr Dalmans åtgörande hos Civilstatens
Fullmäktige den 6 November, eltt misstag verk-
ligen förelupit i så måtto, som desse Fullmäk-
tige eller F.evisorer icke åtskiljdes den 16, så-
som det förekom i artikeln, utan den 13, samt,
enligt hvad nu här ofvan är upplyst, berättel-
sen lärer ha justerats den 11. Den andra frå-
gan, som står emellan oss och Hr Dalman, är
den, buruvida Hr D. genom det medgifvande,
han den 6 November gjorde om en förändrad
ordning emellan tvänne frågors framställande till
omröstning, kunde sägas hafva förändrat eller
återtagit något af sin forut gjorda motion angå-
ende Direktionens hörande öfver dess anmärkta
uraktlåterhet, att bevaka kassans rätt och sä-
kerhet i afseende på de Filenska testaments.
medlen.
För att komma till en mer lattfattlig öfver-
sigt af denna fråga än den här ofvanstående,
på sina ställen något invecklade och ofullstän-
diga — framställningen lemnar, skola vi försöka
att så kort och tydligt som möjligt lemna en a-
percu af sakens hufvucpunkter från början, med
begagnande af de materialier, hyarmed Dagligt
Allehanda sjelf försett oss.
1:o Fildn testamenterade i lifstiden-en fjer-
dedel af sitt stora arf ad pios usus, att delas i
sex lotter, hvaraf en lott till afskedade civila
ljenstemäns pensionsanstalt, och en lott till
civila tjenstemäns enkor och harn.
2:o I en annan punkt af testamentet anhöll
Filen, att H. M. Konungen täcktes disponera
öfver pyssnämnda båda lotter, på det sät, att
de måtte blifva räntebårande fonder, under
benämning af Joras och Paul Filens donera-
de kapitalfonder till civila embets- och tjen-
stemän samt deras enkors och barns underhåll,
sammanhang med den allmänna pensions-
reglsring, som i detta afseende då var under
irbete, så att kapitalerna aldrig mer skulle
tunna från deras ändamål förryckasn. Här-
emte förbeholl Filen sig att framdeles gifva
värmare utlåtande om sjelfva fördelningen af
pensionerna, hvilket dock aldrig blef af.
3:o Sex och ett halft år efter Filens död
underrättades Direktionen öfver Civilstatens pen-
sions-inrättning i bref från Kongl. Maj:t af
len 23 April 1836, att summan af den fjer-
dedel af arfvet, som Filen anslagit ad pos
sus, utgjorde 215,509 Rear (således de ofvan-
nämnda lotterna — till Civilstatens pensioner
1,836 Rdr), och att denna fierdedel bestod i
Barthelemy-fondens obligationer. Derjemte an-
efallde Kgl. Maj:t Direktionen att besörja om
lessa medels framgena förräntande, samt hvarje
r anmäla hos Kongl. Maj:t, huru mycket å
wvarje lott vore tillgängligt att disponera, då
Songl. Maj:t ville besluta om användandet der-) de
f i öfverensstämmelse med Testators afsigt. I sa
edermera upplystes det dock, genom bref från i ka
residenten Frih. af Nordin, att summan aflda
ela fjerdedelen af arfvet var något större, men gr
tt 40,000 Rdr deraf blifvit afsatta till förrän-) fi:
ande i Statskonmtoret, så att det belopp, somlan
fverlemnades till Civilstatens fullmäktige hlef!hr
