Att detta sätt att förfara i väsendtlig mån bidrog till afslag å Atfdelningens PEetänkande ech till beroi dande af åtmin:itone någon opinionsyttring och förhindrande att hela saken begrafdes, är min öfvertygelse, stödd på någon esfarenhet af allmänna ärengens behandling inom rådplägande korporationer, — Joch jag hade således aldra minst vintat ett orättvist Tklander derför från em red:ktic n, som tyckes i hufvudsakea rörande de Filenska medlens disposition dela min åsigt. Lika säkert är ock, att det väsendtliga för Pensionsinrättningen var att i första rummet förvissa sig om någon rätt till eller andel i de Filenska medlen, och då Inrättningens reglemente nu är så beskaffadt, att ingen Fullmäktiges åtgärd kan kemma till verkställighet utan Regeringens bifall, så jär det äfven temligen tydligt, att om det varit möjligt (hvilket det nu ej; var) att hos fullmäktige genomdriiva de ifrågavarande anvirkningarne mot Direktionen och att på grund at dessa få beslutadt ett åtalv, Regeringen dock icke härrill lemnat sitt samtyeke, enär Direktionens hufvudsakliga fel varit just det att hafva utan erinran ställt sig till efterrättelse j.egeringens eget förordnande. S3 förmedar jag att Fulimäktiges plurah!et räsonnerst, då den för denna gång nöjde sig med en underd. framställning, syftande till ett i framtiden för Inrättningen gagnande ändamål, utan att ingå i yttrande öfver antecedentia. Imellertid bör allmänheten icke sakna en tillförlitlig framställning af detta märkliga ärende, ech jag hänvisar i detta sfseende till ett :f Dagligt Allebandas följande numror, Orscken till dröjsmålet med redogörelsen derför har varit den, att man ansett ordringen fordra, att Fullmäktiges underd. Berättelse först borde ingifvas till Kongl. Maj:t, hvilket ännu ej egt rim. Stockholm cen 2 December 1837. IV. F. Dalman. Det första vi anse såsom en skyldighet att tillkännvagifva i anledning af ofvanstående artikel, är att uti den notis, Red. förra gången gaf öfver Hr Dalmans åtgörande hos Civilstatens Fullmäktige den 6 November, eltt misstag verkligen förelupit i så måtto, som desse Fullmäktige eller F.evisorer icke åtskiljdes den 16, såsom det förekom i artikeln, utan den 13, samt, enligt hvad nu här ofvan är upplyst, berättelsen lärer ha justerats den 11. Den andra frågan, som står emellan oss och Hr Dalman, är den, buruvida Hr D. genom det medgifvande, han den 6 November gjorde om en förändrad ordning emellan tvänne frågors framställande till omröstning, kunde sägas hafva förändrat eller återtagit något af sin forut gjorda motion angående Direktionens hörande öfver dess anmärkta uraktlåterhet, att bevaka kassans rätt och säkerhet i afseende på de Filenska testaments. medlen. För att komma till en mer lattfattlig öfversigt af denna fråga än den här ofvanstående, på sina ställen något invecklade och ofullständiga — framställningen lemnar, skola vi försöka att så kort och tydligt som möjligt lemna en apercu af sakens hufvucpunkter från början, med begagnande af de materialier, hyarmed Dagligt Allehanda sjelf försett oss. 1:o Fildn testamenterade i lifstiden-en fjerdedel af sitt stora arf ad pios usus, att delas i sex lotter, hvaraf en lott till afskedade civila ljenstemäns pensionsanstalt, och en lott till civila tjenstemäns enkor och harn. 2:o I en annan punkt af testamentet anhöll Filen, att H. M. Konungen täcktes disponera öfver pyssnämnda båda lotter, på det sät, att de måtte blifva räntebårande fonder, under benämning af Joras och Paul Filens donerade kapitalfonder till civila embetsoch tjenstemän samt deras enkors och barns underhåll, sammanhang med den allmänna pensionsreglsring, som i detta afseende då var under irbete, så att kapitalerna aldrig mer skulle tunna från deras ändamål förryckasn. Häremte förbeholl Filen sig att framdeles gifva värmare utlåtande om sjelfva fördelningen af pensionerna, hvilket dock aldrig blef af. 3:o Sex och ett halft år efter Filens död underrättades Direktionen öfver Civilstatens pensions-inrättning i bref från Kongl. Maj:t af len 23 April 1836, att summan af den fjerdedel af arfvet, som Filen anslagit ad pos sus, utgjorde 215,509 Rear (således de ofvannämnda lotterna — till Civilstatens pensioner 1,836 Rdr), och att denna fierdedel bestod i Barthelemy-fondens obligationer. Derjemte anefallde Kgl. Maj:t Direktionen att besörja om lessa medels framgena förräntande, samt hvarje r anmäla hos Kongl. Maj:t, huru mycket å wvarje lott vore tillgängligt att disponera, då Songl. Maj:t ville besluta om användandet der-) de f i öfverensstämmelse med Testators afsigt. I sa edermera upplystes det dock, genom bref från i ka residenten Frih. af Nordin, att summan aflda ela fjerdedelen af arfvet var något större, men gr tt 40,000 Rdr deraf blifvit afsatta till förrän-) fi: ande i Statskonmtoret, så att det belopp, somlan fverlemnades till Civilstatens fullmäktige hlef!hr