någon ny närinszsförfattning icke lärer så hastigt
kunna utfärdas, att den kan lända supplikan-
terna till någon särdeles fromma. Ett så hårdt
missöde har emedlertid träffat några af sam-
hällets närande mediemmar, att ingen kan un-
dra öfver att de söka skydd der de tro sig fiu-
ua det och iugenm annat önska, än att den väl-
görenhet, som plägseden tillägger kooungar,
måtte komma forutnämnde lidande medborgare
ti:l godo.
Grun!en för beslsgets anställande lärer vara
upprätthållandet al 2 Si Stockholms Handels-
reglemen!e af 1749, som förbjuder att jemie
Hökeri- Krydak:ämen e!ler anuan dylik mivut
handel, befatta sig med alnegods och dess fer
säljande, eller hafva det i sinn bodar liggan-
de. sc. 2
Utan att ingå i någon undersökning om gil-
tigheten af denna paragrafs tillämpning på 1frå-
gavarande fa!l, wilja vi blott anmärka, hvad in-
gen med näringsförfattningarne hemmastadd ju
rist lärer moisåga, eller att en nageifaren till
ämpniug af dessa fö fattoingar skulle finna gan-
ska få verkstäder, bodar eiler magasiner, de
ieke ett beslag kunde verkställas. Dessa foör-
fattningar bibehållas likväl, och försvaras mec
nåmheten om de arbetande klassernas rättighe-
ter,, ehuru deras tillämpning träffar just dess:
klasser, och företrädesvis de minst förmögne.
Såsom ett bevis på sannolikheten af den för-
modasge följd, besiagarnes ifver att låta det a
kuader inlemmade kläde föja det andra åt, kun-
de hafva, har man i dag inberättat att det a
grosshaudlarz Menck inlemnade kläde just be-
stod af fis till tvänne ofver:åckar, hvilka alltsi
hyila i polisens säckar.