Od! CI UGC: SAMIR BOM EM fullt anlete och så lifliga ögon, att man knappt kunde uthärda deras blickar. Men ack! det var endast materien. som gaf dem denna beundransvårda glans; ty Adrian hade icke mera själ än en ostra. Af alla hans naturliga behag var hans hår det, hvaröfver han var mest stolt; hans långa bruna lockar, som skulle gjort den sköna Cleopatra heder, föllo ned ända på hans axlar. På spektaklet, på bale:na, öfverallt der dårskapen samlade sina tillbedjare, kringförde Ådrian sin präktiga chevelyr. Ven kostade honom likväl betydligt, ty pomador och borstar medtogo en stor del af hans tillgångar. Hans parfymör förorsakade honom mera depenser, än ett stall kappridningshästar en engelsk hertig, och då han dessutom var spelare, samt till på köpet blef kär, och, hvad som var det värsta, kär i en enka, så inser ni lätteligen huru det måste hända, att korneten mer än en gång var ganska brydd för medel att bestrida alla sina utgifter. En afton, då han satt vid ett spelbord, hade han en beständig otur; men fortfor likväl ihärdigt att spela. Ljusen hade slocknat, det ena efter det andra, och alla borden voro öfvergifna, utom det, hvarvid han satt; ett blekt ljussken upplyste den unge mannens panna, då sista draget äfven utfoll emot honom och klockan slog i detsamma 12. ;Forbannelse öfver djefvulen och er! repade Adrian, hvarvid han djerft apostroferade en man med godt utseende, som stödde sig mot karmen af hans stol; det är mi, som har bragt mig i olycka! Jag ville just nu råda er att icke för mycket irotsa lyckan,, sade den främmande, med ett orubbligt lugn. Ni kan bli lyekligare en annan gang. Nej, min herre,, svarade Adrian, ännu mer uppretad genom den andres lugn; det är ni, som aår orsaken till alla mina förluster. Alla drag hafva varit emot mig, sedan ni började betrakta mitt spel; derföre ber jag er, antingen lemna mig, eller tag en stol och spela med., ,Jag har intet nöje af att spela, ty jag vinner alltid.n Adrian betraktade honom med en förvånad i uppsyn. Intet nöje och ni vinner alltid ? Bankören, som 10g den främmandes yttrande l för ett skryt, bad honom bevisa hvad han påstod. Sedan denne en stund vägrat, satte ham sig slutligen, drog en ring af fingret, som han presenterade bankören och frågade, hvad han ville sitta upp mot denna briljant. — Sedan bankören noga undersökt diamanten, erbjöd han sig att derpå hålla 5000 floriner. Han är värd 10,000,, återtog främlingen, pmen för att visa er, huru säker jag är på mitt j spel, så sätter jag upp denna ring mot endast : 1000 floriner. Korten gåfvo honom också verkligen rätt. Jag bedrog er icke, det kan ni nu se,v sade han med samma lugn och i det han satte ringen tillbaka på sitt finger, samt stoppade penningrullen i sin ficka. nJag skulle känna mig lycklig att kunna förlora blott enda gång. Men ack ! Då man hörde den ton af bedröfvelse, hvarmed han yttrade dessa sista ord, skulle man kunnat tro, att han varit nedtyngd under någon stor olycksbörda. — Adrian blef helt bestört, då främlingen t0g honom afsides och sade: Min goda vän, jag är ganska ledsen, att ni anser mig som orsak till edra förluster. Det är väl sannt, alt man sällan vinner der jag är närvarande, men derföre vill jag också hålla er skadeslös.v Dervid erbjöd han Adrian de tusen florinerna och ringen: ÄRren Nej, min herre, på min heder, det är omijligt,, sade den sköne ynglingen, med en lätt tvekan; det är emöjligt; men om ni vill spela? Orimligt, min gode vän, orimligt, ty ni förlorar helt säkert. Som det-likväl är ett falskt högmod, som hindrar er att emottaga detta lappri, så vill jag föreslå er ett byte.n nHjertans gerna. nJag har med förundran sett ert piäktiga hår. Om ni, i utbyte mot mina floriner och min diamant, vill ge mig en af dessa sköna lockar, hvaraf jag har behof för ett fysikaliskt experiment, så försäkrar jag er, att jag gör en go! affär. . ? sOmöjligt! . .Och härvid kastade han en snål blick på detta guld och denna juvel, som var värd 10,000 florinerAr det hvilken hårlock som helst, ni vill ha ?y EF ,Min Gud, ja visst, tag den bakom örat, ll.