Od! CI UGC: SAMIR BOM EM
fullt anlete och så lifliga ögon, att man knappt
kunde uthärda deras blickar. Men ack! det
var endast materien. som gaf dem denna beun-
dransvårda glans; ty Adrian hade icke mera
själ än en ostra. Af alla hans naturliga behag
var hans hår det, hvaröfver han var mest stolt;
hans långa bruna lockar, som skulle gjort den
sköna Cleopatra heder, föllo ned ända på hans
axlar. På spektaklet, på bale:na, öfverallt der
dårskapen samlade sina tillbedjare, kringförde
Ådrian sin präktiga chevelyr. Ven kostade
honom likväl betydligt, ty pomador och bor-
star medtogo en stor del af hans tillgångar.
Hans parfymör förorsakade honom mera depen-
ser, än ett stall kappridningshästar en engelsk
hertig, och då han dessutom var spelare, samt
till på köpet blef kär, och, hvad som var det
värsta, kär i en enka, så inser ni lätteligen
huru det måste hända, att korneten mer än en
gång var ganska brydd för medel att bestrida
alla sina utgifter. En afton, då han satt vid
ett spelbord, hade han en beständig otur; men
fortfor likväl ihärdigt att spela. Ljusen hade
slocknat, det ena efter det andra, och alla
borden voro öfvergifna, utom det, hvarvid han
satt; ett blekt ljussken upplyste den unge man-
nens panna, då sista draget äfven utfoll emot
honom och klockan slog i detsamma 12.
;Forbannelse öfver djefvulen och er! repa-
de Adrian, hvarvid han djerft apostroferade en
man med godt utseende, som stödde sig mot
karmen af hans stol; det är mi, som har bragt
mig i olycka!
Jag ville just nu råda er att icke för myc-
ket irotsa lyckan,, sade den främmande, med
ett orubbligt lugn. Ni kan bli lyekligare en
annan gang.
Nej, min herre,, svarade Adrian, ännu mer
uppretad genom den andres lugn; det är ni,
som aår orsaken till alla mina förluster. Alla
drag hafva varit emot mig, sedan ni började
betrakta mitt spel; derföre ber jag er, antingen
lemna mig, eller tag en stol och spela med.,
,Jag har intet nöje af att spela, ty jag vin-
ner alltid.n
Adrian betraktade honom med en förvånad i
uppsyn. Intet nöje och ni vinner alltid ?
Bankören, som 10g den främmandes yttrande l
för ett skryt, bad honom bevisa hvad han på-
stod. Sedan denne en stund vägrat, satte ham
sig slutligen, drog en ring af fingret, som han
presenterade bankören och frågade, hvad han
ville sitta upp mot denna briljant. — Sedan
bankören noga undersökt diamanten, erbjöd han
sig att derpå hålla 5000 floriner.
Han är värd 10,000,, återtog främlingen,
pmen för att visa er, huru säker jag är på mitt j
spel, så sätter jag upp denna ring mot endast :
1000 floriner. Korten gåfvo honom också
verkligen rätt. Jag bedrog er icke, det kan
ni nu se,v sade han med samma lugn och i
det han satte ringen tillbaka på sitt finger,
samt stoppade penningrullen i sin ficka. nJag
skulle känna mig lycklig att kunna förlora blott
enda gång. Men ack !
Då man hörde den ton af bedröfvelse, hvar-
med han yttrade dessa sista ord, skulle man
kunnat tro, att han varit nedtyngd under nå-
gon stor olycksbörda. — Adrian blef helt be-
stört, då främlingen t0g honom afsides och
sade: Min goda vän, jag är ganska ledsen, att
ni anser mig som orsak till edra förluster. Det
är väl sannt, alt man sällan vinner der jag är
närvarande, men derföre vill jag också hålla er
skadeslös.v Dervid erbjöd han Adrian de tu-
sen florinerna och ringen: ÄRren
Nej, min herre, på min heder, det är o-
mijligt,, sade den sköne ynglingen, med en
lätt tvekan; det är emöjligt; men om ni vill
spela?
Orimligt, min gode vän, orimligt, ty ni för-
lorar helt säkert. Som det-likväl är ett falskt
högmod, som hindrar er att emottaga detta lap-
pri, så vill jag föreslå er ett byte.n
nHjertans gerna.
nJag har med förundran sett ert piäktiga hår.
Om ni, i utbyte mot mina floriner och min
diamant, vill ge mig en af dessa sköna lockar,
hvaraf jag har behof för ett fysikaliskt experi-
ment, så försäkrar jag er, att jag gör en go!
affär. . ?
sOmöjligt! . .- Och härvid kastade han en
snål blick på detta guld och denna juvel, som
var värd 10,000 floriner- Ar det hvilken hår-
lock som helst, ni vill ha ?y
EF ,Min Gud, ja visst, tag den bakom örat, ll.