stigning, som Pohlens häfder vinna vigt för all: männa historien, Olyckligt var, att den store om också stundom svage, Casimirs bemödander att lyfta de lägre folkklasserna ur deras elände skulle misslyckas; måhända hade Pohlens historia då fått ett annat utseende. Men det mec Jagellonska ättens uppträdande utvidgade slafve. riet gjorde Pohlens tillstånd ohjelpligt, och Li. thauens förvärfvande kunde ej ersätta denna olyeka. Mot Jagello har förf. varit nog skon. sam. Det är bekant, att denne furste före sir öfvergång till kristendomen var en vild tyrann en förrädare mot sima egna slägtingar. För våra seder ferekommer förvånande, då prinsessan Hedvig, för att slippa den förhat. liga lithauiska fursten, öppet erkänner, att hor inrymt dea tidigare fästmannen äktenskapets rättigheter, utan att detta hvarken bevekte ständerna eller afskräckte den medgörlige Jagello, samt hvad förf. vidare derom berättar. Deremot har förf. ej varit rättvis neg mot Casimi IV — en furste, som de störste historieskrifva re gifvit rang blamd sitt tidehvarfs störste regenter, som genom tyska riddarnes förödmjukelse och Preussens underkufvande så betydligt ökade sitt rikes glans. Redan den tiden var Poblen kornbod för er ster del af Europa. Båda Sigismusdernas styrelse är väl tecknad. Lithauens definitiva förenieg med Pohlen skedde under Sigismund II Augast. Förf. glömde nämna, att en bland orsakerna till Iwan Wasiliewitsch II:s rysliga härjningar i Pohlen var det plumpa skämt, Pohlackarne tilläto sig, då de i stället för prinsessan Catharina Jagellonica, till hvilken han friade, sände honom ett hvitt sto med bröllepsprydnader. — Då Stephan Bathori anklagas för jesuiternas insläppande i Pohlen, en sak, som han svårligen kunde himdra, så bör nan, till hams välförtjenta loford, icke glömma, att han var den siste pohlske konung, som visste bibehålla allmän tolerans och religionsfrihet, i följd af sitt sköna valspråk, att det endast tillhör Gud att beherrska mennmiskors samveten. Omsorgsfullt och fullständigt är den svage Sigismunds regering teeknad, som gjorde början till Pohlens förfall, och hvars olyckor ej kunde afhjelpas genom hans sons, Uladislai talanger, isynnerhet då denne furstes planer att förbättra ricets försvarsverk, äfven på sin civillistas bekestnad, tillintetgjordes af den sjelfrådiga adeln, hvilket förf. besynnerligt nog ej anmärkt. Fruken visade sig också i Kossackernas affall och Pehlens ödeläggelse af Svenskar och Ryssar unler jesuiten Johan Casimir, och anarkiens höjd (enom införandet af Liberum Veto. Till ech ned en Johan Sobieskys hjeltekraft (hvilken orf. mog strängt bedömer, då han till och ned ogillar Wiens frälsning från Turkarna) kum:e ej bringa ordning i detta chaos, och sachiska konungaätten gaf blott Pohlen ett sken af örfinivg, wuder det kraften förslappades. Så walkades Pohlen underj sin frihetsdvala den tidsunkt, då det skulle bhfva ett rof för våldet ch roflystnaden. Förf:s beskrifning af Stanisai Augusti tidehvarf är väl utarbetad, och hvare läsare skall här följa det styckade, blödande ohlens öde med innerligt deltagande. De få anmärkningar, vi hafva gjort, må åtninstone vittna, att vi följt förf. med uppmärkamhet, och vi heppas med tillförsigt, att hvarja isare med oss skall erkänna arbetets värde.