AO
SCEN MED INFÖDINGARNA I SÖDRA
AUSTRALIEN,
Engelska bladen innehålla en del af ett tal
som öfverdomaren, Sir John Jeffcott, hållit ti
Stora Juryn i Södra Australien. Denna bit in
nefattar en interessant målming af ur-infödingar
nes lynne. Ingen ting, säger Sir John, ka
vara mildare och oförargeligare än de infödin
gars lynne och uppförande, hvilka hittills våga
sig bland oss; och jag äger allt möjligt hopp
att vi med tiden skola lyckas civilisera och gö
ra dem nyttiga för oss tillbaka, alldenstund d
synas ingalunda obenägna att arbeta; och, en
ligt allt hvad jag förstår af fysiegnomi och kra-
niologi, tryter dem icke förståndskraft.
Vid sista domstolssessiom vero mågra af våra
arbetare anklagade att hafva stulit en jacka och
några andra saker från en af infödingarna; och
tjufvarne hade blifvit gripna. Imedlertid gjorde
en felaktighet i vittnesmålet, att de frikändes
för tillfället, men måste sätta säkerhet för att
en annan gång inställa sig till my rättegång. In-
vrånarne hade fått veta em rättegången; och jag
ansåg mig böra för dem förklara orsaken, hvar-
före tjufvarne icke genast blefvo dömda. En
engelsk måätros, som lidit skeppsbrott några år
förut på Kanguru-ön och sedermera lefvat bland
dem och lärt deras språk, telkade.
Fyra infödingar, vackra athletiska figurer med
lingt svart bår, som icke var ulligt, utan föll i
lockar nedåt skuldrorna, tindrande ögon, höga
panner och elfenbenshvita tänder, inställdes in-
för mig. Jag förklarade för dem, hvarföre de
hvite männen, som stulit deras saker, icke kun-
de straffas den gången; men jag sade dem, att
tjufvarne icke skulle undgå sitt straff, emedan
det var de hvites föresats att skydda infödin-
garna och behandla dem såsem bröder, samt
icke tillåta någen att förolämpa eller skada dem.
Då tolken öfversatte detta for dem, logo de och
syntes mycket möjda. De visade sina hvita tän-
der och pratade tillsamman, synbarligen roade
af hvad jag sade. Jag försökte då att förklara
för dem hvad eganderätt vill säga, och sade dem,
att likasom vi ämnade respektera deras egendom,
hoppades vi, att de skulle respektera vår, hvar-
till mina mörklagda vämner nickade och skrat-
tada bifall, och sade telken, att de icke wile
tjufva. Jag sade dem sedermera, att när häldst
deras landsmän komme bland de hvite, skulle
de bliva vänskapligt behandlade, och att vi
skulle ge dem föda och kläder och skydda dem
mot ovädret. Delta syntes äfven behaga dem;
och såsom någon rabatt på deras glädje tillade
jag, att, såsom vedergällning för födan och klä-
derna jag lofvade dem, hoppades jag, de icke
skulle neka att arbeta litet för de hvite, såsom
att bära ved och vatten och emellanåt gräfva i
deras trädgårdar. Detta lofvade de att ärligt
göra; och jag sade dem då, att hvad som var
dem frånstulet, skulle de antingen återfå, eller
ock dess fulla värde i samma slags varor. Då
tolken förde dem bort, sade de honem, det de
hoppades, att jag icke måtte straffa de hvite
denna gången; de (infödingarme) önskade, atti
tjufvarne måtte få förlåtelse, och att de säkert
icke skulle göra så mer.