Hofrätten ställda förklaring öfver advoxatfi-
skals-embetets memorial i ämnet, utan jemväl
de deruti åberopade bevis, jemte serskildt intyg
om förhållandet i afseende å svarande par-
ters lösen efter det Kongl. Maj:ts nådiga
förklaring, uppå dess Befallningshafvandes un-
derdåriga framställning , hit ankom, med begä-
ran att desse handlingar måtte införas uti sam-
ma redaktions tidning, derest sagde artikel i nå-
gon tidning finge rum. Enligt erhållet svars-
bref hade min kommissionär den 18 i nämnde
månad träffat redaktören af Aftonbladet, som
genast påmint sig ifrågavarande åtgärd och e-
mottagit handlingarne. Aftonbladets yttrande,
vatt ingenting afhörts sedan uppsatsen till Herr
Landshöfdingen öfversändes, förrän insändaren
några veckor tillbaka infunnit sig, förmodar jag
således härröra af misstag eller glömska). Be-
rörde förklaring till Kongl. Hofrätten och de
åberopade bevisen vederlägger advokatfiskals-
embetets anmärkningar samt den skugga, som
artikel-insändaren oskyldigt kastat på mig. Jag
har hvarken härförut befarat eller befarar för
framtiden annan menlig följd af de emot mig
rigtade artiklarnes offentliggörande, än att de
tilläfventyrs blifvit läste eller läsas af sådane
personer, hvilka sedermera antingen sakna till-
fälle eller icke vårda sig att taga kannedom af
vederlåggningen samt derigenom kunna hemta
någon anledning att fatta en mindre fördelaktig
tanke om mig. Uppriktigt önskar jag att lefva
i ostörd enmdrägt och sämja med alla menniskor,
men ingen kan förmå mig att afvika från min
öfvertygelse, embetsed och pligt, genom hvilka
tänkesätt nästan hvarje offentlig person någon
gång bloittställes för ovilja och orättvist hämde-
begar, t. ex. då man deltagit i beslut, stridan-
de mot sakägares olagliga uträkningar och önsk-
ningar, eller som röra deras för mord och an-
dra förbrytelser misstänkte anförvandters häk-
tande. Jag tror mig känna både den till nam-
nat ouppgifne insändaren och hans biträde, samt
skulle oändligen gerna vilja sätta tro till insän-
darens försäkran, att han ,icke leddes af per-
sonlig fiendskap tll mig; men hars åtgärder
visa ögonskenligen motsatsen.
Om Herr Landssekreteraren Winter varit be-
gåfvad med något mera köld, så hade han kun-
nat undgå all farhåga af skuggan för sig och
andra TLandssekreterare inom Svea Hofrätts Ju-
risdietion, ty nyss förän jag läste sednare num-
ren af ifrågavarande Aftonbled, hade jag, efter
tillkönnagifvande af min afsigt för Herr Lands-
höfdingen af Schmidt, uppsatt vederläggningen i
den mån första artikeln föranledde. För öfrigt och
då en hvar bör, men alla Embetsråän ovillkorligen
fionas skyldige, att höra parterne å ömse sidor,
innan yttrande fälles; så förekommer det mig
högst oväntadt, att jag af bemälde Hr Lands-
sekreterare blifvit stämplad såsom felaktig, eme-
dan jag ännu icke anser mig hafva begått någon
felaktighet i förevararande fall, än mindre är
derför dömd. Umeå den 21 Okt. 1837. i
Magn. Wiih. Cygneus.
De ifrågavarande bevisen lyda som följer:
På derom gjord begäran, får jag till bevis medde-
la: att under cen tid af 8 år jag .varit LänsNotarie
vid Westerbottens läns lasdskansli, någon sakegare
derstädås, som charterat sin förklaring eller för
hvilken sökanden åtagit sig att ansvara sigillata, så
vidt jag kan erinra mig, aldrig, utan på begäran, be-
höft lösa expedition, om icke möjligen en och an-
nan gång, då förklaranden gjort påstående om an-
svar och ersättning samt målet i följd deraf blifvit
förvist till Domstol, äfvensom att då parter uraktlå-
tit chartera sina ansökningar med bilagor och sjelfve
eller genom ombud begärt att för tillfället utbekom-
ma expeditionerne, hafva alltid de största tillhands-
varande chartorna blifvit bogagnade och biläggnings-
arfvod:t sällan beräknats öfver 2 å 4 sk. om också
betalningen efter 2 sk. tycket stigit till högre be-
lopp, hvilket allt med ed kan bestyrkas om så skul-
le påfordras, Åsele Tingsställe den 4 Jan. 1834.
N. J. Forssell.
(Sigilly
- På begäran varder härigenom till bevis meddeladt:
Att under den tid, eller från Maj månads början år
1829, som jag tsenstgjort vid Westerbottens Läns
lendskensli, halva för förklarande parter uti dit in-
komne mål icke utskrifvits exemplar af den meddel-
ta expeditionen, vid andra tillfällen, än 1:o då såda-
ne parter sjelfve eller genom ombyd anhållit att få
lösa utslag; 2:0 om förklaranden inlemnat eller in-
sändt sin förklaring, antingen alldeles okarterad, eller
TULL bIM IT sn ÖN AR Lava. 20 då svaranden