en nr
RR Rn
(Insändt.)
Hvem räddade den olycklige Gonfalonieri
från bilan år 1824.)
För hvarje menniskovän var det en glädjan-
de nyhet att erfara, att den ädle italienske flyk-
tingen Grefve Gonfalonieris förvisning från Frank-
rike varit följden endast af ett diplomatiskt
fjesk, och ingalunda enlig med wienska kabinet-
tets närvarande åsigter. Då imedlertid en i så
mångaj afseenden oefterrättlig, och för. ideliga
dekonfitarer: blottställd svensk tidning velat ur-
skulda den otidiga beställsamheten, och derföre
hastat att eftersäga en för tillfallet tillskapad sa-
ga, rörande anledningen ull Gonfalonieris be-
nådning från en neslig död, torde det ej vara
öfverflodigt att erinra, det förloppet af omför-
mälde martyrs räddning befinnes vara redan för
ett år sedan uti en svensk tidning refereradt. Det
var Gonfalonieris egen maka, som genom knä-
fall inför kejsarinnan i Österrike, hvilken varit
den olyckliges disyster och bådas barndomsvän,
utverkade aåterkallandet af den redan med ett;
ilbud till Milano afsända dödsdomen, och må-
ste sedan resa natt och dag, utan rast, utan nä-
ring, utan sömn, för att dit framhinna fortare
eller åtminstone lika fort. Vidare omförmäles,
hurusom hon under denna hemska resa endast
hvilat sitt hufvud mot en liten kudde, som hon
genomfuktat med kärlekens, med hoppets, med
en dödlig ångests tårar ; hurusom Gonfalonieri
sedan till Spielberg medfört demsamma, lemnad
af henne till en åminnelse; och huru omsider
en kejse:lig visitator, Baron v. Vogel, fann, att
denna kudde, som de olycklige i kedjorne, på
halmkäfven, ständigt slöt 1 sina armar, var en
otillåten öfverflödsvara, en virregolaritå (oord-
ning) och fr intog honom den!, — Samma Vo-
gel vågade äfven icke tillåta kaffedrickning för
en annan sjuk fånge, ehurn läkaren tillstyrkte
det, emedan kaffe var en lyxartikel. — Så hand-
la despotismens hyrlakejer!
Gonfalomeris och hans adla vänners behand-
ling var sådan, att den strängaste monarkist
mäste fördöma den,, yttrar den annars ultra-
royalistiske recesenten af Silvio Pellicos på sven-
ska öfversatta skrifter, i Svenska Litt. Förenin-
gens tidning, och tillägger, att man egentl gen
af Grefve Maroneellis Adeditioni kan få en rätt
fullständig bild af Spirelbergsfångarnes lidande ))
samt gillar icke, att de blifvit vid öfversättnin-
gen förbigångne; anmärkande tillika, att den!
bekante earbonari-perioden ,utgör en trrgedi,
hvaruti hela det italienska vänförbund, som vil-
le bereda sina landsmäns andliga pånyttfödelse
dukade under för ett öde, af hvilket det på en
gång krossades och omgöts med högre förkla-
ringsglans. Det var ett eget skådespel, att se
denna skara af till största delen unga män, sam-
mansatt af Nord-Itahens förnämsta litteratörer
och en mängd medlemmar ur dess förnämsta a-
j
) Läsaren erinrar sig utan tvifvel af flere före-
gående artiklar i detta blad, att Grefve Gon-
falonieri, jemte en mängd andra af de för-
nämsta . ädlingar i Italien, åren 1823 och
1824 hade sammansvurit sig att befria sitt
fädernesland från dess betryck under det ö-
sterrikiska oket; men att de blefve upptäck-
te, dömde till döden, och benådade endast
för att tillbringa åratal i Spielbergs ohyggliga
fångelser. (Det var för en öfversatt artikel,
med några reflexioner öfver detta ämne, som
det Sjette Aftonbladet attackerades af åklaga-
remakten, och dess ansvarige utgifvare döm-
des till fästning.)