är Kn RR bn . ve
och sålunda praktiskt vederlägga antingen För -
valtningens eller Herr StationsChefens äsigt?
REVY AF TIDNINGARNA.
Om sSiyrelssepressen i Sverige.
(Slut från Onsdagsbladet.)
Det. är med nöje vi bemärka af Dagligt Al-
lehanda för i går, att bemälte tidning för-
klarat sin mening i närmaste öfverensstäm-
melse med hvad vi i förra afdelningen af denna
artikel yttrade såsom anmärkning vid ett par fö-
regående framställningar i Allehanda, angående
styrelsesystemet i Sverige. Allehanda hade ta-
lat om töljderna för styrelsen sjelf af den o-
kloka taktiken (se N:o 145, 7:de raden afar-
tikeln, att den låtit en servil eller salarierad
press träda i stället för en verkligt ministeriel.
Dessa resultater hade Allehanda, efter hvad vi
fattade dess mening, ansett bestå deri, att sty-
relsen saknade, hvad den skulle äga genom en
verkligt ministeriel press, nämligen ett band på
sig sjelf, som tvingade den att följa bestämda
principer i förvaltningen, o. s. v. Det var här-
vid vi gjorde den erinran, att Allehanda syntes
oss hafva förblandat orsak och verkan, så att
nämligen frånvarom af en ministeriel press icke
vore. orsaken till, utan följden af den brist
på ledande principer, som Allehanda vidrört,
och att, så länge man till och med i styrelsens
officiella blad förklarar, att denna icke bör binda
sig vid något visst helt systm, kan icke heller
någon ministeriel tidning, i ordets vackra be-
märkelsen, uppstå, utan en sådan måate bliva,
hvad de ministeriella tidnivgarne nu äro, d. v.
s. mest sysselsätta sig med allmänna loftal åt si-
na patroner och rigta sig mot antagonisternas
personer och motiver i stället för deras satser;
hvaremot man på andra sidam icke behöfde be-
fara, att ej en ministriel pressskulle uppstå i sam-
ma ögonblick, som ett sådant konseqvent sy-
stem följdes, hvars grundsatser man tilltrodde
sig att kunna med framgång försvara. Denna
mening har nu Allehanda förklarat egendigen
äfven utgöra dess egen, och således är på visst
sätt i den saken intet vidare att påminna, an-
nat än att sådant icke rätt väl kunde slutas af
dess första framställning.
Deremot är den skildring, Dagligt Allshanda
gjort af det inflytande, tillvaron af en servil
press 1 stäslet for en ministeriel förmenas utöf-
va äfven på de oberoende tidningsredaktionernas
ställning i det allmänna, så mycket mer förtjent
af en närmare undersökning, emedan en hel
hop omständigheter deruti uppgifvas, hvilkas
tillvaro vi för vår del åtminstone alldeles icke
kunnat förmärka, men hvilka imellertid af Al-
lehanda blifvit lagda till grund för väsendtliga
slutsatser. Låtom oss då tillse, hvilka resulta-
ter Dagligt Allehanda tillskrifver inflytandet af
den servila pressen (för att ej missförstås, sko-
le vi begagna endast dess egna uttryck:)
Att tidningsutgifvarekallet i allmänhet förlorat
det moraliska anseende, hvarförutan pressen ic-
ko kan bilda en lugn, rättvis ech krafifull opi-
nion, som vet att göra sig respekterad äfven
hos de medborgareklasser och myndigheter, till
hvilkas mening styrelsen sedan molens volens
blir tvungen att lyssna;
att den under tiden genom iadragningsmak-
ten tillintetgjort försökem, att i spetsen för de
oberoende tidningarna ställa personer, som icke
blott arbetade i tysthet och bakom skölden af
obekanta ansvarige, utan inför opinionens skrank
öppet (ramlade försvaret för sina grundsatser;
eat man knappt kan beräkna, huru mycken
orättvisa, hitterhet och skandal detta framkallat
å ena sidan, och å den amdra huru hinderligt
det varit att bilda en verkligt aktad och akt-
ningsvärd press;
att styrelsen mära nog lossat det starkaste af
alla hand mot tidningspressens missbruk, det
som ligger i nödvandigheten att i första rummet
förtjena och bibehålla allmänhetens aktning;
att om styrelsen behandlar och betraktar pres-
sens organer antingen såsom skoputsare ech hof-
lakejer eller såsom sina personliga fender, och
ieke aktar äfvem de skilda opinionernas erganer,
så skall den förgäfves på annat sätt söka åsted-
komma en förbättrad tendens; TT
att tidningspressen sålunda slutligen skall fal-
la 1 händerna på personer, som se sig ingenting
föltora, om de låta begäret efter vinst och upp-
seende eller andra mer och mindre oädla pas-
sioner biifva drifhjulen för deras publicistiska
verksamhet: -
Uii gårdagens blad har Red. af Allchan2a
ytterligare härvid tillagt, huru den oberoende
pressen härstädes icke kunnat tillvinna sig det