är Kn RR bn . ve och sålunda praktiskt vederlägga antingen För valtningens eller Herr StationsChefens äsigt? REVY AF TIDNINGARNA. Om sSiyrelssepressen i Sverige. (Slut från Onsdagsbladet.) Det. är med nöje vi bemärka af Dagligt Allehanda för i går, att bemälte tidning förklarat sin mening i närmaste öfverensstämmelse med hvad vi i förra afdelningen af denna artikel yttrade såsom anmärkning vid ett par föregående framställningar i Allehanda, angående styrelsesystemet i Sverige. Allehanda hade talat om töljderna för styrelsen sjelf af den okloka taktiken (se N:o 145, 7:de raden afartikeln, att den låtit en servil eller salarierad press träda i stället för en verkligt ministeriel. Dessa resultater hade Allehanda, efter hvad vi fattade dess mening, ansett bestå deri, att styrelsen saknade, hvad den skulle äga genom en verkligt ministeriel press, nämligen ett band på sig sjelf, som tvingade den att följa bestämda principer i förvaltningen, o. s. v. Det var härvid vi gjorde den erinran, att Allehanda syntes oss hafva förblandat orsak och verkan, så att nämligen frånvarom af en ministeriel press icke vore. orsaken till, utan följden af den brist på ledande principer, som Allehanda vidrört, och att, så länge man till och med i styrelsens officiella blad förklarar, att denna icke bör binda sig vid något visst helt systm, kan icke heller någon ministeriel tidning, i ordets vackra bemärkelsen, uppstå, utan en sådan måate bliva, hvad de ministeriella tidnivgarne nu äro, d. v. s. mest sysselsätta sig med allmänna loftal åt sina patroner och rigta sig mot antagonisternas personer och motiver i stället för deras satser; hvaremot man på andra sidam icke behöfde befara, att ej en ministriel pressskulle uppstå i samma ögonblick, som ett sådant konseqvent system följdes, hvars grundsatser man tilltrodde sig att kunna med framgång försvara. Denna mening har nu Allehanda förklarat egendigen äfven utgöra dess egen, och således är på visst sätt i den saken intet vidare att påminna, annat än att sådant icke rätt väl kunde slutas af dess första framställning. Deremot är den skildring, Dagligt Allshanda gjort af det inflytande, tillvaron af en servil press 1 stäslet for en ministeriel förmenas utöfva äfven på de oberoende tidningsredaktionernas ställning i det allmänna, så mycket mer förtjent af en närmare undersökning, emedan en hel hop omständigheter deruti uppgifvas, hvilkas tillvaro vi för vår del åtminstone alldeles icke kunnat förmärka, men hvilka imellertid af Allehanda blifvit lagda till grund för väsendtliga slutsatser. Låtom oss då tillse, hvilka resultater Dagligt Allehanda tillskrifver inflytandet af den servila pressen (för att ej missförstås, skole vi begagna endast dess egna uttryck:) Att tidningsutgifvarekallet i allmänhet förlorat det moraliska anseende, hvarförutan pressen icko kan bilda en lugn, rättvis ech krafifull opinion, som vet att göra sig respekterad äfven hos de medborgareklasser och myndigheter, till hvilkas mening styrelsen sedan molens volens blir tvungen att lyssna; att den under tiden genom iadragningsmakten tillintetgjort försökem, att i spetsen för de oberoende tidningarna ställa personer, som icke blott arbetade i tysthet och bakom skölden af obekanta ansvarige, utan inför opinionens skrank öppet (ramlade försvaret för sina grundsatser; eat man knappt kan beräkna, huru mycken orättvisa, hitterhet och skandal detta framkallat å ena sidan, och å den amdra huru hinderligt det varit att bilda en verkligt aktad och aktningsvärd press; att styrelsen mära nog lossat det starkaste af alla hand mot tidningspressens missbruk, det som ligger i nödvandigheten att i första rummet förtjena och bibehålla allmänhetens aktning; att om styrelsen behandlar och betraktar pressens organer antingen såsom skoputsare ech hoflakejer eller såsom sina personliga fender, och ieke aktar äfvem de skilda opinionernas erganer, så skall den förgäfves på annat sätt söka åstedkomma en förbättrad tendens; TT att tidningspressen sålunda slutligen skall falla 1 händerna på personer, som se sig ingenting föltora, om de låta begäret efter vinst och uppseende eller andra mer och mindre oädla passioner biifva drifhjulen för deras publicistiska verksamhet: Uii gårdagens blad har Red. af Allchan2a ytterligare härvid tillagt, huru den oberoende pressen härstädes icke kunnat tillvinna sig det