OO 0 makten tillintetgjort försöken att i spetsen för de oberoende tidningarna ställa personer, som sjelfve icke blott arbetade i tysthet och bakom skölden af för allmänheten fullkomligt obekanta ansvarige, utan öppet inför opimienen framlade sina grundsatser och sättet att göra dem gällande. Också heter det vidare — står det knapt att beräkna, huru mycket ondt detta system gjort tryckpressen och i synnerhet Styrelsen; — huru mycken orättvisa, bitterhet, skandal det framkallat å ena sidan, och huru binderligt det å deu andra varit att bilda en aktad och aktningsvärd press. Bär man — d. v. s. Vederbörande — icke nu sjelf skulden för pressens möjliga ofverdrift, dess så mycket öfverklagade mindre hyfsade ton och dåliga tendenser, då mar genom tonen i de servila och salarierade bladen, jemte de upprepade repressiva åtgärderna, nära nog lossat det starkaste af alla band, mot tidningspressens missbruk, nemligen det som ligger i nödvändigheten att uti första rummet förtjena och bibehålla allmänhetens aktning för rättvisa, sann tosterlandskärlek , öppna och redliga ufsigter? Frigör Styrelsen — märk, läsare, denna besynnerliga tirad — frigör Styrelsen, tidningspressen från detsa moraliska band; betraktar och behandlar manm pressens organer antingen såsom sina skoputsare eller bef.akejer eller såsom sina personliga fiender; vet hon icke att sjelf ingifva aktning för sina egna, och akta de skiljda opmionernas organer, så skall hon förgäfves använda alla materiela tvångsmedel — och förgäfves koppas att derigenom tillvägabringa en 1 det ringaste förbättrad tendens. Med er för tidningspressen försvagad allmän aktning; med ett hos de s. k. bättre klasserna, som omgifva och tjena tronen propageradt, förnämt förakt mot yrket, skall småningom detsamma falla i händerna på personer, sem se sig ingeuting fö:lera, om de låta begäret efter vinst och uppseenda eller andra oädla passioner blifva drifhjulen for deras publicistiska verksamhet, i stället för den ädla äregirigheten att endast upplysa och gagna. Vi frukta, att Red. af Dagligt Allehanda vid en stor del af dess föregående framställning dels icke gjort sig fullkomlig reda för sitt ämne, dels också antagit såsom gitna flera omständigheter, som icke existera, och öfver hufvud aermed gjort den oberoeude pressen en så slät tjenst, alt de, som djupast hata tryckfriheten och skulle önska att skada densamma, aldrig med beräkning hade kunnat gå ändamålsenligare tillväga, än Allehanda har gjort under de bästa afsigter. Dagligt Allehanda har nämligen i förra delen af sin atikel väl yttrat sig gacska riktigt angående de ofördelaktiga följderna för styrelsen sjelf deraf, att en servil press, sådan som den nu finnes, blifvit etablerad, i stället för en ministeriell, d. v. s. en som utginge på försvar för styrelsesystemet i sak. Men deremot har Allehanda i vår tanka föorblandat orsak och ver kan, då det angifver saknaden af en verkligt ministeriell press såsom en följd af styrelsens okloka taktik. Detta har Alleh. sjelf vederlagt på ett annat ställe i artikeln, der det yttras, att en ministeriel press, i dess sanna poiitiska mening och om den vill behålla något af sitt inflytande, kan icke försvara en styrelse utan grundsatser, i hvars gång allmänheten: oftast upptäcker ett oberoende af tillfälligheter eller nyck, som i dag hyllar en åsigt, i morgon en annan o. s. v. Det är lätt att finna, att om Styrelsen är sådan, om enighet och konseqvens mellan dess åtgärder saknas, om den icke foljer några ledande principer, samt det icke kan vederläggas, att, såsom Allehanda i cen citerade strofen anmärkt, det är svårt att försvara något, som ej finnes till, så är också frånvaron af en verkligt ministeriel press icke följden af någon oklok taktik, utan af en ren nödvänlighet eWer hvad man kallar la force des hoses, nemligen af bristen på ledande och populära grundsatser hos Styrelsen; och så länge denna orsak fortfar, så hvarken kan n verkligt ministeriell press upprättas, eller kulle den, ov försöket gjordes, kunna for:ara, hvilket man nogsamt sett på förhålandet med Statstidningen, som just skulle nrättas för ett sådant uppgifvet ändamål, men, nligt hvad man från början redan anade, ldrig förmått höja sig öfver den kända nullitet, om alltid karakteriserat densamma , betraktadjsåom ledande opinionsorgan. I fall detta ytterigare behöfde illustreras med exempsl, så kunmm Me 0 —mm fr (AM Be AA AA -mA -— tU