om reformens flod skall flyta lugnat i sin bädd,
eller dämmas till en tid, tills han vinner ny
styrka, detta skall bero på det sätt, hvarpå mi-
nistrar och folk begagna den nuvarande ställ-
ningen och usaderstödja hvarandra. Ministrar-
ne kunna, genom en djerf och öppen politik,
rygga sig sjelfva vid sina embeten och göra
samhället mycket godt. Genom att handla ef-
ter hvad de kallade en försonande politik, det
vill säga försonaude mot Tories, men rättare ef-
ver hvad man utom huset oeh många liberala
inom detsamma kalla en svag och vacklande
poliuk, skadade de sig sjelfva i sista parlamen-
tet och oem de fortara, att handla efter en så-
dan politik i det nu instundande parlamentet,
skola de oundvikligen falla, icke så mycket ge
nom sina motståndares styrka, som fastmer ge-
nom sin egen svaghet. Jag eger förhoppning,
att ministraime skola oöfvergifva sin försonande
eller svaga politik; klokhet och fördel bjuda
det lika, deras bästa vänner bedja dem taga en
djerfvare gång. Mitt hopp om större beståmd-
bet och kralt i de mimsteriella rådslagen bar
blifvit väckt af några sednare tilld agelser, men
isvunerhet af ett nyss i norra delen af riket
af Lord Durham hållet tal.
Hr L. s:ger val, att Lord Durham icke i
hans tycke går långt nog; men han år dock
glad öfver, att lorden förklarat sig för valrättens
utsträckande til alla bofasta män, för treåriga
parlamenter och för sluten votering. Då ler-
den bekläder ett högt förtroende-embete, ger
denna hans förklaring anledning att hoppas, att
ministrarne ämna handla djerfvaie an i vissa
parlament. Och den ministeriella pressen be
römmer talet. Vissa af de nuvarande ministrar-
na hafva också förr yttrat sig fer t. ex. ballot
ten; lord J. Russell hade intagit den i första
förslaget till sin reformbill. — Talaren visar
slutligen, huru ögenskenlig den slutna valröst-
ningens nödvändighet visat sig vid sista val.
pLitom oss se på grefskaperna. Der finnes or-
ganiseradt ett ordenuigt förskrämningssystem; hus-
benden gör sina uuderhafvande olyckliga 1 den-
na verlden, och presten hotar att göra dem o-
lyckhga i den tillkommande, om de våga vote-
ra efter samvete..n Bättre är det knappast i
köpingar och ståder. Utan ballotiten blifver re-
formbillen en död! bokstaf. Må då ministrar-
ne söka skydda den valkorps, som de genom
reformbillen tillskapade. Må de öfvergifva det
fåfånga försöket att blidka och försona Tories;
må de ur Toryhänder rycka befälet öfver ar-
mcer; må de använda sin makt i staten och
sin befordringsratt inom kyrkan till att försvaga
sina fiender ech förstärka sig sjelfva; må de
gifva folket en fri press och ett system för na--
tionaluppfostran; må de visa benägenhet att åt
folket inrymma ett deltagande i valet af sina re-
presentanter och att göra underhnset ull hvad
det borde va:a — må de göra allt detta, och
de kunna trotsa Tories, och i många år sitta
var såsom de mäktigaste och populäraste mi-
nistrar, hvilka någensin styrde England.,
- —— FR HH— nn