Till resp. Korrespondenter.
Till meddelande i bladet hafva under de sed-
nare dagarna ankommit foljande artiklar, hvil-
kas intörsnde möter mer eller mindre hinder:
En uppsats med anmärkningar mot en och
annan punkt i en notis, som för några dagar
sedan lästes i detta blad angående ämnen, som
förevarit vid civilstatens pensionskassas samman -
komst. Om författaren af dessa påminnelser
benäget vill göra sig mödan att ännu en gång
genomläsa notisen, så skall han utan tvifvel fin-
na, att der icke finnes sagdt hvad han tror sig
bafva läst, och som gifvit anledning till anmärk-
ningarna. Han har nämligen i flera fall tagit det
så, som om i bladet skulle berättats om beslut
af fullmäktige, hvilka ej blifvit fattade, hvilket
icke är detsamma som att fråga förevarit) om
det eller det ämnet.
Ett slags recension eller rättare filippik mot
den af tir Tollstorp nyligen utgifna beskrifning
om Södermanland tyckes oss andas allför myc-
ken religiös intole ans, såsom då författaren an-
gripes för det han om beskaffenheten af menniskans
fortfarande lif efter döden yttrar att den hvilar i
ett djupt mörker o. 8. Vv. Vi föreslå såsom lämp-
ligare, att den för oss okände recensenten hel-
dre sjelf i bref direkt upplyser författaren i den-
na punkt. En anmärkning öfver nog liten kon-
seqvens i sjelfva planen för bokens ekonomi och
förhållandet mellan ämnenas omfång syns oss
riktig.
— En Insändare har anhållit att till andras
underrättelse få uppmärksamheten fäst derpå, att
vid tillfälle då han skulle engagera sig i egen-
skap af s. k. konstapelskadett vid Svea artille-
riregemente, hade man först låtit honom svära
fanan och sedermera ålagt honem anderteckna
en skriftligen uppsatt förbindelse på trenne år,
innehållande åtskilliga förut honom alldeles o-
kända föceskrifter; hvilket han dock vägrat och
derföre icke ingått i tjensten. Ett sådant för-
hållande synes onekligen innefatta ett stort miss-
bruk och påkalla rättelse; men redaktionen har,
på tillfrågan, af trovärdiga personer af. artille-
riets befäl, fått den försäkran, att så alldeles ic-
ke brukar ullgå, utan stt hvar och en, som
engageras, först får taga kännedom om det
kontrakt, han har att underteckna, så att ingen
behöfver befara, att på något sätt aftvingas el-
ler inloekas i okända förbindelser.
— En uppsats med rubrik: General-Land!t-
mäteri-Kontoret och Landtmätarne, innehål-
ler flera anmärkningar af sådan art, att de må-