alett S r rade vår odödlige Konungs minne. vy f f INDIANERNES BESÖK I WASHINGTON. För närvarande vistas i Washington (så skrifves från Philadelphia af den 8 Oktober) icke: mindre än 150 indianska höfdingar, krigare? och profeter, hvilkas groteska drägt och krigiskt vilda yttre väcka mycket uppseende lika väl som det vigtiga ärende, hvaruti de blifvit skickade af sina stammar. t Inom Förenta Staternas område beräknas j? urinfödingarnas eller Indianernas antal till it 400,000 eller 410,000; och alla äro, öfverhufvud taget, vilda och krigiska. te lefva af fiske och jagt, tillbedja den Store Anden, och äro, de fleste af dem, i ett ständigt krigstillstånd med hvarandra. De hafva intet begrepp; om individuel äganderätt till jord; men hvaje; stam eller nation har en från den afligsnaste forntid sig förskrifvande rätt till vissa landsträckor, der de jaga gemensamt och flytta sina I tält eller wigwams från en plats till den andra, allt som de djur, af hvilkas kött de lefva och :! med hvilkas skinn de kläda sig, händelsevis fionas i öfverflöd eller tryta. Att sälja vissa af! dessa jagtparker, är nu meningen med deras besök i Washington; och det är Amerikas riktiga: politik att köpa dem, på det dess vilda grannar ! antingen må tvingas att bo inom trångare gran: ser eller ock att flytta öfver Mississippi och ut-! um republikens område. Det sednoare alternativet tycka de hvite mest om; och Indianerne, utledsmade af sblek-ansigtenas, ständiga inkräktj: ningar, blifva allt mer och mer af samma tanka. ! Om man icke tänker på den falskhet, list ! och grymhet, hvarmed de föra sina krig, skall; man finna någonting imponerande och högt i. deras karakter. De äro naturliga filosofer) det måste hvar och en säga, som sett deputationerna för några dagar sedan tåga genom staden. ; Hvarken nyfikenhet eller förundran syntes i deras ansigten eller i deras sätt att föra sig, då de betraktade de sköna klassiska marmorbyggnader, som på så många ställen mötte deras syp; tvertom visade deras blickar en stolt liknöjdhet för allt omkring dem, ett medvetande af öfverlägsen frihet och stundom af ett djupt förakt. ! Med remerkt behag svepte de sina röda filtar eller buffelhudsråckar omkring sina majestätiska gestalter. De framtågade på gatorna, med örntjädrar i sitt kolsvarta hår och med föraxtliga blickar till den öfver allt åtfoljande hopens förundran, nästan till dess skräck. i Så snart de anländt till hufvudstaden, höllo de ett stort samspråk med presidenten Martin van Buren, deras ;Store Fader. Innan konfe; renserne öppnades, och då ett par af de äldste a hötdingarne några minuter skarpt sett på presidenten, upplyfte de sina händer och utropade: Vår store fader ar en liten räf, en liten räfn. — En liten räf, en liten räf!, ropade de anil dre hofdingarne, som stodo bakom. Detta var li enlighet med indianska bruket att kalla upp I hvarje af sina höfdingar efter något djur, som han mest liknar i utseende och ansigtes-uttryck, eller något natur-attribut, som kan föreställa hans lynne eller mod. Då tolken förklarat orden, skrattaI de presidenten åt infallet; och betydlig munterhet Il väcktes hos de närvarande. Det är dock just tlett dylikt infall, som, ehuru af dessa na urens barn menadt såsom en kompliment, troligen komelmer att hänga vid den beskedliga presidenten, -Iså länge han lefver. Också begynna opposieltionsbladen redan att kalla Hr van Buren den sllille räfven el Indianerne begärde omkring 1,600,000 doltllars för lamdsträckor, värda tusentals millioner, olför ett område så rikt, bördigt och stort som europeiskt rike. Regeringen ville icke gifva mer än 1,000,000 dollars. Så hade man ätminstone beslutit på Capitelium, hvilken ståtliga byggnad Indianerne kalla sin Store Faders samspråkshus,, Calumeter (fiedspipor) rokades, presenter gåfvos, och vildarnes alla brukliga ceremonier iakttogos strangt och högtidligt under öfverläggningen. De hleka ansigtenas ötverlägsna slughet segrade dock; och de arma vildarnes vidsträckta ägor och jagtparker, för dem blifna heliga genom deras fäders ben och dyrbara genom tietusende legender och traditioner om kärlek och krig, afyttrades slutligen för en millien dollars. Denna summa skail erläggas dels i reda penningar, dels i räntebärande statspapper, dels i varor, dels i räntor och lifstidspensioner, och icke till slut liqvideras förr än om tjuge år. Andra stammar äro på vägen Ss i : q N E