(Insändt). Till Redaktionen ef Aftonbladet. F:ån Minervas skyddsort Smedjebacken har jag nyligen insändt en uppsats, som redaktionen, af uppgifven farhåga för indragningsmakten, låtit stympad och tummad? införa i sitt blad. I anseende härtill avhåller jag att nu få förklara, det min afsigt icke varit 1ågon annan, än att antyda, huru det märkvärdiga bref, som nyligen från Kongl. Kammar-Expeditionen emanerat till Kongl. Bergs.Collegium , vore såsom en Regeringens hendling att betrakta, — — det vill säga, från hvad synpunkt detta Kengl. bret borda uppfittas af dem, som i följd af grundl:gen, framdeles komma att granska Stats-Rådets protokoller. För bedömandet deraf, är dst, efter mitt förmenande, aldeles likgiltigt, huru man tänker, i fråga om principorne för Kongl. Bergs-Collegii förslag till smidesstadsa ; je, man kan göra gemensam sak med Pehr Pehrsson i Gammelhytten ech alla dem, som lika med honom, uti prydliga deputations-addrosser, vekämpat förslaget och ändock omöjligen kunna undgå, att instämma i mitt ömdöme om det Kongf. brefvets halt och värde. Att jag, på sitt redaktionen gitvit någon anledning att förmoda, skulle vid uttrycket 0 mine åsigter härutinman, hafva brustit i hofsamhet, vidkännes jag ingalunda, men väl påstår jag, att denna prisvärda egenskap sakzas hos dem, fiv Ika, met Kongl. BergsCollegii förslag , offentligen uppträdt med yttranden, som måste vara främmande för sanning, i samma mån, som de öfverflöda af ett opassande smicker. Förf. hade då han affände detta bref, ännu icke hunmit läsa, hvad 1 detta ämne står i sista Minerva; i annat fall förmode vi att han ieke hade uraktlåtit att yttra sig något em den märkvärdiga jemförelse, som deri förekommer, Vi hafva åtskilliga gånger i detta blad med