(Insändt).
Till Redaktionen ef Aftonbladet.
F:ån Minervas skyddsort Smedjebacken har jag
nyligen insändt en uppsats, som redaktionen, af upp-
gifven farhåga för indragningsmakten, låtit stympad
och tummad? införa i sitt blad. I anseende härtill
avhåller jag att nu få förklara, det min afsigt icke
varit 1ågon annan, än att antyda, huru det märkvär-
diga bref, som nyligen från Kongl. Kammar-Expedi-
tionen emanerat till Kongl. Bergs.Collegium , vore
såsom en Regeringens hendling att betrakta, — —
det vill säga, från hvad synpunkt detta Kengl. bret
borda uppfittas af dem, som i följd af grundl:gen,
framdeles komma att granska Stats-Rådets protokol-
ler. För bedömandet deraf, är dst, efter mitt för-
menande, aldeles likgiltigt, huru man tänker, i fråga
om principorne för Kongl. Bergs-Collegii förslag till
smidesstadsa ; je, man kan göra gemensam sak med
Pehr Pehrsson i Gammelhytten ech alla dem, som
lika med honom, uti prydliga deputations-addrosser,
vekämpat förslaget och ändock omöjligen kunna und-
gå, att instämma i mitt ömdöme om det Kongf. bref-
vets halt och värde. Att jag, på sitt redaktionen
gitvit någon anledning att förmoda, skulle vid uttryc-
ket 0 mine åsigter härutinman, hafva brustit i
hofsamhet, vidkännes jag ingalunda, men väl påstår
jag, att denna prisvärda egenskap sakzas hos dem,
fiv Ika, met Kongl. BergsCollegii förslag , offentligen
uppträdt med yttranden, som måste vara främmande
för sanning, i samma mån, som de öfverflöda af ett
opassande smicker.
Förf. hade då han affände detta bref, ännu
icke hunmit läsa, hvad 1 detta ämne står i sista
Minerva; i annat fall förmode vi att han ieke
hade uraktlåtit att yttra sig något em den märk-
värdiga jemförelse, som deri förekommer,
Vi hafva åtskilliga gånger i detta blad med-