oj EE Val, Mad UVILIT SUKA UC DESPaA ringar, för hvilka de nitälska, vid lit gardet ti häst, denna baragk för den höga Toryadeln på pensionslistan o. s v., än vid utgiftern för Drottningens hofhållving. Men sedermer komma radikale:ne med sina förslag, hvilka a! lena kunna göra reformakten till en sanning tloch skola dersid utan tvifvel understödjas a ti många sjelfständiga Whigs; bland dessa åtgär der står införandet af sluten omröstning främst Öm ministraine nu fortfara att vägra sluter e jomröstningp — heter det i det radikzla manife: -istet i London and IVestminster Bevicw — då må de falla, falla obeklagade!, — vUtar latt gå så längt — säger en annan liberal tidning — skela vi b klaga, att de förtjenie at falla; men de skola icke begå detta politiska 4 sje fmc rå, ty sluien omröstning är ir gen oOrgainisk förändrivg; denna åtgärd, som folket är berättigadt att fordra, skall blott sätta bona fi des i ref. orimbiillen.n Förklara si ig ministrarne emet denna åtgärd, under bvilken förevändning I som helst (såsom 1. ex. det ofta ända till vämjelighet upprepade, alla doktrinä ers srgument, att tiden ärnu icke är mogen c.), så miste radikelerne hbelt och hållet affalla från dem, och med radikalerse O Connrelki och bland och ideras konstlade mejoritet, och minristrarne finge da försoka att hålla sig vid lif genom et närmande till de konservativa Whigs och Peelska ;toryfraktioven, hviken gerna öfvergifver satt förobund med Chandos hög-tuvries. Likväl kan detta knappast förenas med de löften, som utan tvifvel blifvit gjorda OConnell for upplösningen af den Iiländska associationen och bans bistånd åt ministdren. — Den slutva omröstvingen är en nödvändighet; de sista valen i Engand hafva bevisat det, och att valmännen skola vara fria och oafhängiga, är oslaljaktigt från andan af en verklig reprensatif förfatining. Att de Irläsdska angelagsnheterna bhfvit ordnaide, derpå kan man ej tvifla (2?) och man väntar mycket af hertigens af Wellixgton sednaste yttrande i Öfverhuset; dock har han i detta I yttrande icke uttalat sig i afseende på huru mycket han vill medgitva, och måhända var det blott en dörr, som den högvälborne mar;skalken ville hålla sig öppen för inträde i en ;koalitions -ministere. Att löften blifvit gilna OQO Connell, är också att förmoda. Månne mimist arne omsider skola våga sig på en reform at kyrkan och ecilesiastik-domstolarpe? Att en sådan reform är a: den allra yttersta rnödvändighet, derom kan man icke bysa det ripgaste tvifvel; men iika säkert är, att alla gamla fördomar äro på den mäktiga hierarkiens sida, så att ropet, att kyrkan är i fara redan afgjort en stor del af valen. Vågen mycket,, säger IVestminster and London Review; våigen J föga och blifven besegrsde, så aren J förlerade., Allmänna tänkesättet är moget för en stor åtgärd, det torysinnade presterskapet har; i sin blindhet kränkt sina anhängares religiösa känslor, och derjemte emot sig uppretat den siora pluraliteten af nationen. Kyrkan sjelf stär dock ej att försona, och om ministrarne underhandla med benne, så äro de förlorade, men om det lyckas dem att afskaffa kyrkoskatten, utan att sara felkes djupt positiva religiösa känpslor, då kuuna de våga någonting emot anhängarne af kyrkan quand meme, hvilka gå så lingt, att Coleridge en gång sade: Ijemförelse med national-kyrkan är kristendomen blott er. lycklig tillfällighet, en lycka, som Försynen skankt., — Din radikala tidningen Soectiator slirar sig mera svårmodigt, och gör sig icke stora förhoppningar: Atskilliga symptomer antyda — heter det — att Tory-oppositionen icke är sinnad, att i början af den forestående sessionen göra ministöret mycket besvär, undantagande med petitioner not valen. Tories vilja ingalunda reducera den civillista, ministrarne komma att fcres!å: mycket svarare skulle de söka att ställa sig in med Drottningen, derigenom att de bevilja henne en öfverdrifven inkomst. Sir Rob:rt Peel väntas först efier julhelgen tillbaka från fasta Jandet, och Torytidskriften Quarterly Keview varnar Tories för ett anfell i otid emot ministeren. The Times, Alorning Post och Standard hafva nedstämt sin jubilerande ton, och proftera icke längre Whigs nära fall. Tories politik synes således bestå deri, att icke gifva med sig och samla ännu mera krafter. De påräkna S p att, i följd af besvären öfver valen, åtminstone 6 Dlatser skola gå förlorade för de hberale, hyvilket vid omröstningar gör 12 röster, och Tories skala unnhiuda allt. för att vid de ledioheter.