I VItsSord. ). Sedan RådstufvuRätten sålunda yttrat oig i sjelfv d Ihufrudsaken, torde det tillåtas Domstolen fästa F ustitie Ombudsmannen och Riddarers uppmärksam -)het uppå de grotva tillmälen anklazelsen innefatta -jså i hufvudsaken, som vid citation af andra derför ulfrämmande minnen; hvirvid RådstufvuRättens Led: möters enskilda ekoncroiska förhållanden blifvit van r Istäldt framkastade, utan att dessa bordt vana före e I mål för offentligheten. Om desse Rådstufvwrätte -foch Magistraten, samt mig Rubir enskildt, til las -Hlagde förhandlingar, dervid k!aganden icke haller sko ;imat AdvokatFiskalsEmbeter i Svea HofRätt, sord Fr Justitie Omsbudsmannen ooh Fiddaren benäge -jtag2a kännedom, då derigenem skall uwwrönas, att des Pl se mål genom lag: kraftvunna beslut äro afgjorde med undantag af KammarRättens anmärkningar, hvar Jöfver LandshöfdirgeEmbetet väl dörst, men hvilke 8 Imån blifvit till följe af Magistratens anförde klaga 2 jäterförvist för att närmare utredas, och! bvilken Sk Ilance uppgående till omkring 200, Rår uppkommi igenom e8 numera afliden KzonoKassörs mindre orI deztliga bokföring. Det höga medborgerliga förtroende, på grund hvar af Hr Jusiutie Omitudsmannen och Riddaren är förbunden tillse, att Domaromaåten upplylier sin be stämmelse, förenar älven ansgråk af den oskyldig förolämpade tjenstemannen, ctt genom Mr Justitiz Ombudsmannen och: Riddarers försorg undfå uppJrättelse, och i sådarv afseendo anhåller Rådstufvu Ritten, att Handlandån Nilsson klegoskrift måtte reI mitteras till AdvokatJiskalsEmbetet i Svsa HotRät! för arställinde af åtd emot bomälte klag:nde, och I torde deirvidt 14 Cap. 7 f. RätsegångsBalken och 1f Cap. 8 4. MissgerniegoBalken vara tilläplige, då skriften innebär den mest angilvelse för förskingring Jat den i Rätten: vård nedsatta bördeskilling, att förbigå de insinuationer och smädoiter, hvaraf den för : Öfrigt ölverfödar. Om den icke npamngifra författa;ren undgår laglig ansvarighet och RådstufruRätten ; måste beklaga, att Nilsson och Anders Andersson I lättsinaigt hat? förtroende fir honom och lånat sina ; namn till smädelse, tordrar likväk RådstufruRättens anseende att icke eftergifva derna uwpprättelse. I Den fån Hr Justitiss Ombudsmannen och Riddaren till serskaldte RådstufvuRätten ankomne Emi betsskritvelso får RådstufvuRätten ödmjukast åter: sända. Lindesberg, den 19 Oktober 1837. Salomen Rubin: Anders Bolin 3. E, Beström. Vidimeras ex OlfEcio. A. W. Törnebohm. Bil, A. Urdrag a Dvmboken, hållen vid Lindesbergs -Stads RådstutfvuRät. 3 Rådbuset der. 46 Oktober 1837. SS. D: Ordföranden underrättade -BådstufvuRättens Ledamöter dersom, att Handianden Nilsson i. Christinxham:2 gerem Ombved, Anders Andersson i Guldsmedshyttan, i: Kongl, Svea HofRätt begärt serskilt Ordförande ej mindre tör vidare: handläggning af Bördestvisten emellan IHanglanden Nilsson 3 .ena sidan samt Icnevåneren Erik Andersson och Besgsmannen Pebr Adamsson i Garphyttan 3 den andra, uppskjutit trån dan 25 nästlidne September till. denna dag, är ock pröfningen af det i sammanhang dermed väckta påståerde om inteckning uti adjungerade Ledamöterne A. Behms och Erik Boströms factizheter for den bördsesskilling Ett Tusende Fyrehundradenittio Rdr Bezaco, hvilken Nilsson förmenar vara förskingrag, och att Ordföranden, som under sitt vistande i Stockholm 1åtv del ef dessa ansökningar, Öfverloraret till Högt. Kougl. HofRätten at derofver resolvera utan att för sin del. hafva något mot Nilssons anhållan att anmärka, samt trodde sig känna att på klagandens begäran Häradshöfdinosn Lindberg blitvit al Ordförande i serskildta Rådstufvu-: Ritten utsedd, hvarföre serskildte Ledamö5ter voro kalladv att honom biträda. Ricman Lindh, såsom Svåger med Nilsson, uppstod ur Rätter, och sedan klocken lidit til Tolf, utan att hwerkea Handlenden Nilsson, dess Ombud, ellez: Pehr Adsmsson, utan endast Erik Andersson låtit sig afhöra, af hväka denne sistnämnds förklarads gig iske hafva med saken atv skaffa icke heller Gen tilllörordnade Osdföranden, ansågs Rådstwivuhättemsig föranlåten underrärta Häradshöfding Lindberg att Rätten vore samlad, för att, sedan serskilde RådstalvuRätten konstivuerat sig, åt densamma öfver lemna ena trån Rikets. Höglofl, Ständers Justitie Ombudsman till serskilde RådstufvuRätten med sista posten ankommen embetsskrifvelse, äfvensom den i Rättens förvar nedsatte bördeskilling. På budskickning företrädde Märadshöfdingen Lindberg och förklarade, att han väl erhållit förordnanr. de från Kongl. HofRätten uti ifrågavarande mål, men afsagt sig detsamma, så att han icke ansåg berättigad emottaga den till serskilde RådstufvuRät ten ankomne ofvan åberopade skrifvelse ej heller bördeskillingen, men ville uppå Ordförandens framställning ingalunda undandraga sig att räkna den af Ordföranden framlemnade bördeskilling och vitsorda att denszmme utgjorde ett belopp ar Ett Tusende Fyrahundrade Nittio Riksdeler Banko. Sedan Rådmannen Lindh ech adjungerade Ledamöterne A. Behm! och E, Boström äfven räknat bördeskillingen och -desse tillagt, att de igenkände de af Nilsson deponerade sedlar, ansåg RådstufvuRätten ingen annan åtgärd för närvarande kunna härmed vidtegas, än att bördeskillingen iaslogs i konvolut, förseglades med RådstufvuRättens samt adjungerade Ledamöternes sigill, och blef uppå desse sednares derom gjorda anhållan, till förvar af Ordföranden återtagen, för att hållas dena serskilde RådstufvuRätten tillhanda, då Ordförande blifvit tillforordrad och Domstolen konstituerat sig. Den från Rikets Höglofl. Ständers Justitie Ombudsman ankomn2 skrifvelse skulle återsändas, jemte berättelse om hvad i målet sig tilldragit. År och dag, som ofvan. : ! På RådstofvuRättens vägnar: . , n7n , i i : j