I VItsSord.
). Sedan RådstufvuRätten sålunda yttrat oig i sjelfv
d Ihufrudsaken, torde det tillåtas Domstolen fästa F
ustitie Ombudsmannen och Riddarers uppmärksam
-)het uppå de grotva tillmälen anklazelsen innefatta
-jså i hufvudsaken, som vid citation af andra derför
ulfrämmande minnen; hvirvid RådstufvuRättens Led:
möters enskilda ekoncroiska förhållanden blifvit van
r Istäldt framkastade, utan att dessa bordt vana före
e I mål för offentligheten. Om desse Rådstufvwrätte
-foch Magistraten, samt mig Rubir enskildt, til las
-Hlagde förhandlingar, dervid k!aganden icke haller sko
;imat AdvokatFiskalsEmbeter i Svea HofRätt, sord
Fr Justitie Omsbudsmannen ooh Fiddaren benäge
-jtag2a kännedom, då derigenem skall uwwrönas, att des
Pl se mål genom lag: kraftvunna beslut äro afgjorde
med undantag af KammarRättens anmärkningar, hvar
Jöfver LandshöfdirgeEmbetet väl dörst, men hvilke
8 Imån blifvit till följe af Magistratens anförde klaga
2 jäterförvist för att närmare utredas, och! bvilken Sk
Ilance uppgående till omkring 200, Rår uppkommi
igenom e8 numera afliden KzonoKassörs mindre or-
I deztliga bokföring.
Det höga medborgerliga förtroende, på grund hvar
af Hr Jusiutie Omitudsmannen och Riddaren är för-
bunden tillse, att Domaromaåten upplylier sin be
stämmelse, förenar älven ansgråk af den oskyldig
förolämpade tjenstemannen, ctt genom Mr Justitiz
Ombudsmannen och: Riddarers försorg undfå upp-
Jrättelse, och i sådarv afseendo anhåller Rådstufvu
Ritten, att Handlandån Nilsson klegoskrift måtte re-
I mitteras till AdvokatJiskalsEmbetet i Svsa HotRät!
för arställinde af åtd emot bomälte klag:nde, och
I torde deirvidt 14 Cap. 7 f. RätsegångsBalken och 1f
Cap. 8 4. MissgerniegoBalken vara tilläplige, då
skriften innebär den mest angilvelse för förskingring
Jat den i Rätten: vård nedsatta bördeskilling, att för-
bigå de insinuationer och smädoiter, hvaraf den för
: Öfrigt ölverfödar. Om den icke npamngifra författa-
;ren undgår laglig ansvarighet och RådstufruRätten
; måste beklaga, att Nilsson och Anders Andersson
I lättsinaigt hat? förtroende fir honom och lånat sina
; namn till smädelse, tordrar likväk RådstufruRättens
anseende att icke eftergifva derna uwpprättelse.
I Den fån Hr Justitiss Ombudsmannen och Ridda-
ren till serskaldte RådstufvuRätten ankomne Em-
i betsskritvelso får RådstufvuRätten ödmjukast åter-
: sända.
Lindesberg, den 19 Oktober 1837.
Salomen Rubin:
Anders Bolin 3. E, Beström.
Vidimeras ex OlfEcio.
A. W. Törnebohm.
Bil, A.
Urdrag a Dvmboken, hållen vid Lin-
desbergs -Stads RådstutfvuRät. 3 Råd-
buset der. 46 Oktober 1837.
SS. D: Ordföranden underrättade -BådstufvuRättens
Ledamöter dersom, att Handianden Nilsson i. Chri-
stinxham:2 gerem Ombved, Anders Andersson i Guld-
smedshyttan, i: Kongl, Svea HofRätt begärt serskilt
Ordförande ej mindre tör vidare: handläggning af
Bördestvisten emellan IHanglanden Nilsson 3 .ena si-
dan samt Icnevåneren Erik Andersson och Besgsman-
nen Pebr Adamsson i Garphyttan 3 den andra, upp-
skjutit trån dan 25 nästlidne September till. denna
dag, är ock pröfningen af det i sammanhang dermed
väckta påståerde om inteckning uti adjungerade Le-
damöterne A. Behms och Erik Boströms factizheter
for den bördsesskilling Ett Tusende Fyrehundrade-
nittio Rdr Bezaco, hvilken Nilsson förmenar vara för-
skingrag, och att Ordföranden, som under sitt vi-
stande i Stockholm 1åtv del ef dessa ansökningar,
Öfverloraret till Högt. Kougl. HofRätten at derof-
ver resolvera utan att för sin del. hafva något mot
Nilssons anhållan att anmärka, samt trodde sig kän-
na att på klagandens begäran Häradshöfdinosn Lind-
berg blitvit al Ordförande i serskildta Rådstufvu-:
Ritten utsedd, hvarföre serskildte Ledamö5ter voro
kalladv att honom biträda.
Ricman Lindh, såsom Svåger med Nilsson, upp-
stod ur Rätter, och sedan klocken lidit til Tolf,
utan att hwerkea Handlenden Nilsson, dess Ombud,
ellez: Pehr Adsmsson, utan endast Erik Andersson
låtit sig afhöra, af hväka denne sistnämnds förkla-
rads gig iske hafva med saken atv skaffa icke heller
Gen tilllörordnade Osdföranden, ansågs Rådstwivuhät-
temsig föranlåten underrärta Häradshöfding Lindberg att
Rätten vore samlad, för att, sedan serskilde Råd-
stalvuRätten konstivuerat sig, åt densamma öfver
lemna ena trån Rikets. Höglofl, Ständers Justitie Om-
budsman till serskilde RådstufvuRätten med sista
posten ankommen embetsskrifvelse, äfvensom den i
Rättens förvar nedsatte bördeskilling.
På budskickning företrädde Märadshöfdingen Lind-
berg och förklarade, att han väl erhållit förordnanr.
de från Kongl. HofRätten uti ifrågavarande mål,
men afsagt sig detsamma, så att han icke ansåg
berättigad emottaga den till serskilde RådstufvuRät
ten ankomne ofvan åberopade skrifvelse ej heller
bördeskillingen, men ville uppå Ordförandens fram-
ställning ingalunda undandraga sig att räkna den af
Ordföranden framlemnade bördeskilling och vitsorda
att denszmme utgjorde ett belopp ar Ett Tusende
Fyrahundrade Nittio Riksdeler Banko. Sedan Råd-
mannen Lindh ech adjungerade Ledamöterne A. Behm!
och E, Boström äfven räknat bördeskillingen och
-desse tillagt, att de igenkände de af Nilsson depone-
rade sedlar, ansåg RådstufvuRätten ingen annan åt-
gärd för närvarande kunna härmed vidtegas, än att
bördeskillingen iaslogs i konvolut, förseglades med
RådstufvuRättens samt adjungerade Ledamöternes si-
gill, och blef uppå desse sednares derom gjorda an-
hållan, till förvar af Ordföranden återtagen, för att
hållas dena serskilde RådstufvuRätten tillhanda, då
Ordförande blifvit tillforordrad och Domstolen kon-
stituerat sig. Den från Rikets Höglofl. Ständers Ju-
stitie Ombudsman ankomn2 skrifvelse skulle återsän-
das, jemte berättelse om hvad i målet sig tilldragit.
År och dag, som ofvan. : !
På RådstofvuRättens vägnar:
. , n7n ,
i
i
:
j