ENSO SAGA. MIA Adtla UARS3U5S: DUCN Chi N har näktergalens stämma, och den andra haj dess vingar. Applådera då, dArgency, tillad han, i det han vände sig om; nå, du hör in te; du har då återtagit ditt tråkiga och roman tiska utseende! Hvad har du att betrakta på der sidan? Åh, min sann, det är den täcka Angelique, r Iden sköna markisinnan dHervilliers, en knapp utsprucken ros, som vår qvicke Dorat skulle säga. Då man ser dina glödande blickar, skulle man tro dig vara kär 1 henne; akta dig, min vän, du måste glömma henne och vända dina ögon åt ett annat håll., Omöjligt! Att vända sina blickar ifrån denna engel, från denna förtjuserska! Ah, du är fanatiserad , min olyckhge vän !, Gör du mig ett nytt kapitel af Jeremie klagovisor? Hvad betyder det der jemrandet? beklagar du mig, för det jag vågar älska en kustru? Tar du mig då för en vis, en moralist ? du föro ämpar mig. Hvad betyder hennes äktenskap! Våra förnäma damer ha väl många löjligheter, men jag gör dem rättvisa, de ha åtminstone icke den att vara trogna mot sina män. För öfrigt kan en 18 års flicka icke älska en gubbe om 68. Hvad betyder då dina lexklamationer tala, jag darrar af otålighet. Har jag kanske en rival? Långt värre; du tror dig vara betagen i en qvinna, som skall älska dig, åtminstone lika mycket som den lilla Julie sina unge abbeE, och då älskar du endast en staty utan själ, en qvinna beröfvad all känsla, hvars hjerta är ofullständigt, ty det har aldrig klappat af kärlek; en förtjusande varelse, det är onekligt , hvit som parisk marmor, men kall som den., Tig, tig, jag tror dig icke. Ser du inte denna drömmande ställning, dessa förvillade blickar ?2n Hon tänker på något. Fly, jag råder dig det; nöj dig med att betrakta denna qvinna, som en skön madonza-bild; gör, om du vill, böner till henne och löften vid hennes namn, men våga icke ett ord om kärlek, ty vet, att jag, som här talar med dig, som qvinnorna annars icke försmå, jag, som hofvets damer hedra med sina mildaste småleenden; jag, baron Tangis, jag har blifvit bortvist som en tölp, jen landtjunkare. En poet, som jag beskyddar, och som sett henne, har adresserat ett förtjusande madrigal, kalladt: Till Chloris, som förnekade makten af kärlekens pilar. Financiern Morin, Vicomt Forlains, alla dess tillbedjare med ett ord, hafva icke heller varit lyckligare.n Vicomte dArgency förblef dyster och tank full under det öfriga af spektaklet, och svarade! knappt sin vän, som berättade för honom om ! sin moderna kaskett, som förtäljde for honom de sednaste anekdoterna ur dagens skandalösa krönika, hofvets nyheter, och snillenas på modet sista bonmots; han frågade honom, om han i kände visan om madame Favart och abbd Voisenon, den vaudeville i fyratio kupletter, som ut: gjorde hofvets och stadens samtalsämne, fru ! Paters, en mycket modern, liten borgarfrus siI; sta eröfringar, och afbröt icke strömmen af sitt. tal, annat än för att extasiera sig öfver Vestris och mamsell Lanys Tyrcis och enleveer. Oförmodadt hejdade han sig likväl midt i sin berättelse, då han såg dArgency darra: i Jag skämta med den kare markisen! Gud bevara mig derifrån! Det är en af mina vän6 ner, en förträfflig man, som står mycket väl vid 4 hofvet, : en markis med röda klackar, som, se-! dan lång tid, i Versailles salonger inhemtat elegans och ariighet i sättet att vara, en utsökt! höflighet, ett fint galanteri, men som för öfrigt icke förtjente en så trogen hustru; det är en gammal rowve, en åldrig Adonis, som kurtiserat 1 mer än en Venus under Regencen; som blom-t strat under madame Paraböres regering, börjat vissna under madame de Chåteauroux, och som lör närvarande ingår i ålderdomen, under vår högt älskade markisinna Pompadours tid. hö AA Ar JA I i i C S 1 g Pjesen slutades; d Argency skyndade bort urj! sin loge, utan att ens vänta till dess aktörerne hunnit annonsera nästa spektakel, och utan att slömma att trampa baronens hvita silkesstrumpor, hvilken följde efter honom haltande och Svärjande. Han hastade ned i förstugan. för att invänta Angelique, förmodligen för att hviska henne i örat några ömma fraser eller smyga hennes hand en parfymerad biljett. Nej, visst cke; så mycket behöfde ej den svärmande älskaren, han var nöjd att få vidröra hennes clädning, då hon gick förbi, och dervid darra ef förtjusning. Hen såg henne komma uppCEST CU OA