ÅR VISS LINIL Be)
FÖRDELEN AF ATT VÅRA SVAGSINT.
(Movell af Anais Scgalas.)i
1—1762.
Ser ni inte, min bästa, hur den der ungt
icern betraktar er!n
Jag kan inte finna det.n
Nå, ni lilla skrymterska! Ser ni då verkli-
n inte, huru han redan i två timmar fästat
a tindrande ögoa på er? En liten blick å
ns sida, så skall ni få se, huru de verkligen
sta gnistror. Den unge karlen är i sanning
nska hygglig; hans ansigte är uttrycksfullt
ra lite blekt och lite magert; se der, nu sti.
r han upp och lutar sig vårdslöst mot en pe
e; han är minsann väl växt; lång och smärt,
t han ser något sjuklig ut. Ah, jag tycker
i de vackra karlarne.n
Tvenne unga fruar talade på detta sätt, un-
r det de visad: sin granna toilett och sina be-
gi en loge på operan. ie voro tvenne af
sens skönheter; tvenne blommor, omkring
iika fjärilarne af år 1762 fladdrade. Den,
n sålunda fäste musketärens uppmärksamhet,
dena yngsta och vackraste; det var en kysk
r blygsam skönhet, som, i Ludvig XV:s ti-
wvarf gjord: ett lysande undantag från den
männa ordningen. Ingen af hennes til-
jare hade förmått aflocka henne ett ord af
choppning, eller kunnat läsa i hennes själ, ty
n visade sig icke i verlden annat än under
iden af förstånd och blygsamhet. Hennes sto-
blå ögon hade tillräckligt lifliga blickar, att
aga andra till sig, men också nog stränga, att
isa den dristige; hennes anlete hade regel-
idna och uttrycksfalla drag, men var snarare
slöja för själens hemligheter, än deras spe-
; på hennes mun, fylld af tvenne perlrader,
fvade väl ofta ett leende, men den förstod
en att sluta sig tillsamman, när så behöfdesr
a berömde hennes sköchet, men i synnerhet
2es grace, denna qvinnornas trolikonst.
lämnade afton var hon, såsom alltid, förtju-
de, oaktadt sömmerskans och hårfrisörskans
beräknade och omsorgsfulla bemödanden,
göra henne riktigt afskyvärd. Ett snörlif,
erdraget med brokad och besatt med paljet-.
af åtskilliga färger, hopklämde hennes smala
och besvärade dess rörelser. Hennes vid-
ckta kjol utbredde sig öfver tvenne fiskbens
ierer af ofantlig storlek; rosorna på hennes
der voro öfversmetade med rödt smink och
trödda med muscher, utklippta i form af
rnor; hennes krusade hår, bildade omkring
nan fyra våningar af stora puilrade lockar.
f hvem skulle väl kunna tro, att detta hår
e den skönaste cendre-färg! men på den ti-
funnos hvarken blondiner e!ler brunetter,
dan pudret snöade på alla hufvuden. Allt
a skulle likväl gjort föga figur, utom tyger-
rikedom, de långa örhängenas glans, juvels-
rne i koefyren, den hvälfvande buketten,
d vid venstra axeln och de täcka engagean-
2, som fladdrade omkring hennes hvita ar-
en unge krigaren betraktade henne oupp-
igt med en uppmärksamhet, som var mer
eundran; det var kärlek, det var passion.
hade knappt känt henne ett par månader,
opt träffat henne några få gånger i större
kaper, och älskade henne redan med hela
hjertas värma. När han inträdde i salon-
; förekom honom allt monotont; ljusen voro
sa, och orkestern dof och skrällande; han
släpade en ledsnad, hvilken tyngde honom
en blymassa: men en laga änanadao. an