styckenn, såsom de flestes enda hopp, sedan de förtärt och beskostat det lilla de ägt på sitt vistande vid löreverken och akademien, och huru länge får icke vanligen hvar och en vänta innan han erhåller någon inkomst, samt derunder anticipera på framtiden så att en del af lönen sedan åtgår till betalande af skulderna, Det är icke ,på samhällets höjder, eller i lyckass sköte, der allt går till floribus, som man märker tillståndet bland denna del af samhällets ungdom; men den som har något begrepp om den fart, med hvilken procenteriet de sednare åren gripit omkring sig och de vilkor långifvarne dervid betinga sig, eller den som har tillfälle se det stora antal, som dagligen kommer och utbjuder sitt biträde till öfversättningar, ja äfven till renskrifning, för det må:tligaste arfvo de) får en temligen tydlig föreställning derom. När nu, oaktadt dagliga erfarenheten visar, att statens tjenster endast kunna räcka till åt en ringa del af desse unge män, antalet af dem, som årligen strömma tll embetsverken från aniversiteterna, likväl icke aftager utan snarare är i stigande, så måste detta vara ett ofelbart symtom, alt tillståndet och utsigterna uti samhällets lögre regioner och bland de närande klasserna i det hela är ännu mindre afundsvärdt, emedan de fleste, som egna sig åt embetsmannavägen, visserligen icke göra det i hoppet att hinna till rang och äreställen, utan blott för att äga sitt dagliga bröd. Det är naturligt, att alla de, som på grund af de statistiska resultaterna i Kommersekollegi1 eller Justitie Statsministerns årsberättelser, lefva i gyllne drömmar om nationalrikedomens tillvext och om de meriter Styrelsen äger deraf, eller som taga tillfälliga yttre artighetsoch glädjebetygelser af folket under en kunglig resa för ett prof af den allmänna belåtezheten och en hyllning åt styrelsesystemet, skola, så länge denna föreställning hos dem är rådande, finna sg oroade af alla anmärkningar mot detta system eller yrkanden på förändring af principerna, och deri endast se ett tomt skrik för att väcka uppseende eller ett uttryck af enskilda missnöjen. Skälet hartill är helt enkelt: De äro verkligen ti den öfvertygelsen, att anmärkarne hafva orätt. För dem kan det visserligen icke vara behagligt att väckas ur denna villfarelse med påminnelser om, huru det ser ut på samhållets djup, då de sjelfve aldrig få tilfalle att skåda annat än ytan och det öfversta deraf. Men just för att en gång kunna blifva ense om hvad som bör och behöfver reformeras, är det angeläget att äfven framhålla frånsidan af medaljen. Det är, för att vid en sådan åtgärd likväl icke i något afseende göra oss skyldiga till öfverdrift, som vi i den otvanstående teckningen icke tagit i beräkning några andra omständigheter än sådana, som icke af någon opinion kunna bestridas, och hvaraf hvarje bokstaf skall af hela allmänheten vitsordas. — Att imedlertid så många betänkliga fenomener på en gång fortfarande uppenbara sig i folkets inre lif, oaktadt den lofsjungna tillökningen af fabriksindustrien, framkallad genom det artificiella understödet af manufaktnrdiskont, skyddstullar och prohibitioner, hvilket allt den konsumerande mängden får betala, och i trots af den så ofta beprisade välsignelse man finner deri, att den fasta egendomen mer och mer går ur Adelns och Ståudspersovernes i allmogens händer; att sjelfva de genom privilegier skyddade näringarna, handtverk och handel, äro obelåtna och framföra si-! na besvär till trone2, utan att näringsfrihet exiterar; att hela samhället är stöldt på kredit, om vi så få uttrycka oss; att äfven den stora plu! raliteten af den afdelning i samhället, som föreI trädesvis synes utgöra föremål for Styrelsens omsorger, nemligen militärbefälet, befinner sig i de knappaste vilkor; allt detta torde mer än! tillräckligt rättfärdiga den jemförelse, som före-! kommer i början af denna artikel oeh det på-li ståendet, att samhället icke på långt när äger ! känslan af detta fysiska välbefinnande, som man erfar när helsa och Hf och kraft strömma genom j idrorna; och frågan om reformers behöflighet ! måste då äfven vara afgjord. ! Då vår afsigt cj är att klandra, utan att upp-j! lysa och bidraga till sanningens utredande, så!l ir det med nöje vi här bemärke, att Styrelsen 2 sjelf de facto erkänt behofvet af förändringar i lera af de delar, vi här ofvan vidrört. Detlt har nemligen visst icke från dess sida felats re-C ormförslag, förindringar och nya regleringar; a, man skulle till och med kunna säga, att reformerna i ett eller annat afseende varit allti