DET I LANDET. Det finnes stundom inom menniskans fysiska organism ett eget opasslighetstillstånd, hvilket plägar kallas att vara hängsjuk, och som säkert en och annan af våra läsare någon gång erfarit. Humöret aftager, ögats eld fördunklas, en tyngd känues öfver alla lemmar och en viss oro i hela systemet, utan att man precist kan tillkännagifva hvari det onda egentligen har sitt säte; hvarföre man också ofta får höra personer af arbetsklassen och allmogen, som beklaga sig öfver illamående och matthet, på tillfrågan, hvad som felas dem, svara att de äro sjuka i hela kroppen. En sådan hängsjuka, om den icke genast går öfver, utan visar sig fortfara, är af alla läkare ansedd såsom ett ganska vådhgt tillstånd, och slutar, om man ej i tid söker upptäcka och undanrödja dess orsak,! med en kris, som icke sällan kan kosta patientens Kf. Erfarenheten har också visat, att just en sådan belägenhet, då sjukdoms-organerna icke tydligt uppenbara sig, utan ligga spridda så till sagandes i hela det innersta af systemet, då det onda snarare visar sig i en allmän slapphet och brist på helsa, än i våldsamma plågor, att. ett sådant sjukdomstillstånd ofta nog mera än ett verkligt febertillstånd fordrar skarpsinnighet, urskillning och en noga kännedorn hos läkaren både af de allmänna lagarna för det animala Hf vets och de serskilda organernas förrättningar, och af patientens konstitution, för att leda sig till källan af det onda och kunna föreslå botemedlen. Likasom med menniskokroppen förhåller det sig också med samhällena; äfven de hafva stundom ,ondt i hela kroppenn; oro, ömhet och tryckniog kunna kännas i de serskilda lemmar-; na, utan att några häftigare paroxXysmer genast! tillkaunagifva hvar det onda har sitt hufvudsate. Vid sådana tillfällen är det i det ena likasomii det andra fallet framförallt tvenne saker, man bör iakttaga, den ena, att icke låta illamåendet fortfara tills det får öfverhanden, den andra, att icke genom palliativer, som för ögonblicket dölja och tyckas qväfva det onda, bidraga till dess förvärranae eller söka råd och botemedel deremot hos qvacksalfvare, och s. k. ,kloka gubbar,. hvilkas kunskaper inskränka sig till kän nedomen att låta åder, pålägga dragande plåster och salfvor eller bota invertes med krut och andra lika starka preparater. Ett särskildt ondt, och icke den minsta af de olägenheter som åtfölja det tillstån i vi bär ofvan tecknat, är att en patient, som tilläfventyrs ifran början råkat i händerna på den o-! kuvn:ga vålmeningen, och funnit att dess sym-; patieiler hästkurer icke bj:lpa, slutligen blifver likgiltig, ja ofta nog fattar moivilja för all medicin och fördömer hela läkarekonsten, derföre att den på honom rikat blifva oriktigt använd. Om vi tillämpa dinna jemnförelse mellan! samhället och menniskokroppen på vär! eget land, så lärer det svårligen kunna nekas, att, det all) vi här ofvan skildrat, inträffar på dess! narvaraude tillstånd. I Det finnes vissa sådana symptomer af! ondt i hela kroppenn, som kännas så all-! mänt, att ingen mera kan bestrida dem, och så inrotade, att de endast för ögonblicket kunna döljas, men ingalunda fördrifvas, hvarken med rökelser eller deputationer. Vi äre icke! de som tro, att något vinnes med att väcka; modlösnet eller hvad man kallar oud blod, och derföre synes det oss öfven tjenligt att vid detta tillfälle icke förbigå, det vårt land har några förmåner, som flera andra civiliserade länder sakna. Ibland dessa förmåner är t. ex. den,! att om lagarna äro föråldrade och behöfva reformeras, så är det likväl en stor fördel, att rättvisan vid domstolarna icke är så dyr härstä-l des, som på de flesta andra ställen; att om, för upplysningens spridande bland den stora mängden, föga är gjordt genom inrättningen af skolor för allmogen, i jemföorelse med hvad som annorstädes äger rum, så kunna vi dock lyckönska oss, att, genom religions undervisningen bland presterskapet, massan är räddad ifrån i fullkomlig råhet. Vår rådande kyrka kan ickej sägas behäftad med det bigotteri och den reli-! giösa intolerans, som presterskapet i vissa af de! katolska länderna eller till den grad förtryckan-! de för nationen, som den protestantiska kyrkan i England, och hos mängden af folket ligger! djupt rotad en känsla för rättvisa, tro och heke der, som utgör sjelfva lifs-principen för sam1 o AY o ip . ro od hällens bestånd. Men man må gifva C fördelar allt mö ach alckaend