ASSESSOR ROMANS GÄRDESGÅRDAR.
(Ur Wermlands Tidning)
Inligt hvad förr i denna tidning blifvit nämdt, be-
sökte komitterade af Wermla-ds Hashålls-säls! 20 d.
14 sistl. Aug, Rotnäs i Alsters socken, för stt taga
tännedom om Assessor J. Romans nya uppfinningar
i alseende på gärdesgårdsbyggnid. Ur den af kom-
mitterade härötver :feilfne berättelse anse vi oss bö-
a intaga följnde, som torde öfver ämnet giva en
iedande vpplysrving.
Hr Assessor Roman iöreriste till en börjen 230
st, olika, efter skala upprättsde ritningar, och med
uträkningar försedåa försleger till gärdesgårdar, ge-
nom hvilken kedia sf försök Tit. Remen ledt sig til
de gärdlingssätt för olika ändan ål, som han för orå-
töranden uppgifvit, och hvarifrån ordföranden höm-
tat anledning fista Hushållning-sällskapets uppmärk-
samhet på saken samt föreslå närvarande förrättring:
Tit. Roman armiälte derefter, stt hen nu icke zsle-
nast ville visa Hir kommitterade åtskilliga enlist des-
sa ritningar verkställde gärdsling:r, såsem varande
slutli a resulteten at dess fleråiiga försktningar, utan
äfven vore sinnad låta i kemmitterades närvaro, och
egentligen till utrönsnde af huru macken tid åtar
vid sådane gärdesgårdars upplörande, verkställa så-
dana gärdslingar,
Vid granskningen sf dessa ganska tetrika ritningar
och försl-ger kunde kommitterade ej annat än vits-
orda den sällsyasa ifver och ihärdighet hyarmed Tit.
Roman följt detta för hvarje Svensk land:hushålara
igtisa ämne, och hen syntes på rationel väg halva
frnkommit tull ganska enkla cch användbara yesul-
Jit för illämpn ngen, samt att för hans bemöd-uden
isynurerhet skoslösa orters innevånare höra komma stt
an iir Assessor Rom:n stedna i stÖrsta förbindelse
helst om, sås.m kommittersde förmoda, silskepet
nn i befittnivg med det uppgifos fördslinisstets
HH
I
(
i
publicersnde, 1 fall det vid nu fretsgna undersök-
ning skel! bnnas svara till ändsmålet och befordra
allmönt gagn jemte upplinnarens tillfredsstälelse - ett
sått att haudla i Öfverensstämme!se med än:!amålet
ör ella hushålisföreningar, hvertill da verkssmme
Skottarne visat oss vägen, sem i många sadra hän-
eendev. Efter detta begåivo sig da kommitterade ut
till de stillen, hvarest pärdesgård:r enligt den nva
uppfinsinvgen funnos uppförda, och vissde Hr Asses-
sor R:man 4 serskilta slag sf gYd svårder, all. afo-
lika konstruktion, men åtskiljsnde sig senom der:s
större elier miadre täthet med olika åtcårp at gärde
sles de tätare mera fasta och lämpliga till utsnegrdes-
gårdar, utestängande alla mindre djur, de glesare an-
vendbara til innangärdes årdar, kurna äfven m-odelst
I kortare flyttbara tätskidor, som instickss metan de
mera slest i gärdespgården fästade, lämnas till små-
djurs tvtestärgsnde. Vet utmärkande -f Tit. R mins
i gärdin t är, att: 1:o uti de flesta fll blott en
sÖr användes, i stället för det i våra gamle
gärdar vanliga störparet eller störbolet, I stiletför
en metsvarede stör avvändes för tvarie ett skal
iadt klämträd, kort och af klufvet vik nodstött i
marken bredvid stören ssmt uppgående så höst på
gärdesjärden, att 2ine hänker or fatta detseman jtm-
te dan bredvidstående längre stören. Fnd st i fall
f rikare tillgång på stör uch då sien glesare görds-
lingen virner genom anbringandet st viniss störbol,
snvandas Q:ne svagare störer 1 stället för en stör
med klämträd, här och der uti g rcen, så att
ett såd.nt dubbelt störpar finnes för cirka hvar 3:dje
stÖrsätining: 2.0 envändas icke såkallad sveg. utn
endast hänker till skidens fästarde. Desså höirker
äro förlärdigsde af en, och höra vara minst
för att ä.a behörig styra; 3:o färstes vi
den endast så många skid, som nödiat behöfv
stängselns ändamål, och med möjligaste beson
Ingen skid vidrörer således den zndra utan de hyuva
ett jemnt afpassadt mellanium emellen sig, äro stälda
para!elt med en tutning ar 26 a 28 pr. vinkel mt marken
samt på det f-staste bundna vid störarna gennem hän-
kerva. Hvarje skid håller 5 alnar i längd,
att den hvassa kanten blir uppåt och baksids
ål vänd och tästas med 2:ne hänker. :t hvilva den
ena fra omfattar sjelfva skiden med den uppstående
storen och håller skiden uppe i den vemälte iutiin-
2en, den andra ciler nedra hanken deiemot i en an-
a rdes-
störsättning omfritar blott stören och det så-
kallads klämträdet, samt hvilar ofvonpå skiden, hvil-
en havken fest neduycker till marken i den behö-
dslin-
a lutningen. Gerom tet sött. på hvil
in dessa
verkställes, blir egentligen tydligt
ivdesgårdar, som visa sig glas ch I
ikvil äro gånske fasta. Den verkst
;å det sätt, att hauken först trädes på stören,
jetter instickes skiden med Öfra ändan uti h