va ee nd oo ee Lä vv vw
alorig åkit så hårdt. Denne skiutsande upp
gifver, att ban fått 1 R:dri drickspengar, hvil-
ka troligen skulle anses såsom en dusör för det
hårda körandet. I
I öfrigt har ingen af de ifrågavarande 5 hä-
starne blifvit, i anseende till sin framtida bruk-
barhet, skada !e, och skjutsbönderne hafva icke
blifvit misshantilade. Hassla den 4:d Augusti)
1837.
G. Karth.
Ehuru således utrönt blifvit, att fråga om er-
sättuing icke af hästarnes ägare blifvit väckt,
hade likväl kammartjena:en Johansion och hof-
mästaren Le Cocq begärt, att, för uppdagande.
af det angilna förhållandets osannfärdighet, un--
de: sök. ing derom måtte inför Konungens SS
fallningshafvande anställas; i hvilket ändamål, e
mindre hr kronofogden Ecbom, som fått be
fallving i dag här tillstäteskomma, beredd att
angilvelsen styrka, än äfv.n förrbemälde J:hans-
son och Le Cocq, åtlöljd2 af hoffuriren Häbner,
nu fingo foreträ:e.
Efter det hr kronofogdens ofvaniatagne rap-
port blifvit uppläst, tillfrågades Johansson och
Le Cocq, huruvida de nu medg fve eller fo:t-
farande bestridde riktigheten deraf, och uppfor
drade hr kronoogden till den bevisning, han kun-
de åstadkomms; och då de förklarade sig så-
dant äska, lemuades ytterligare företräde åt hä-
starnes ägare, Eric Ersson i Räfsta, Carl Jans-
son i Årsta och Per Jansson i Foderby, af hvil-
ka den foörstuoämnde yttrade, att, ehuru han,
vid tillfrågan af expedtions-kronofogden Karih,
icke ännu fö märkt någon skada å de tvenne,
honom tilhörige, hästar, som varit anspände
för kammartjenaren Johanssons vagn (N:o 10,
hade likväl sedermera förmärkts, att den ene
af dem var behäftad med boglamhet och den
andra af döfkoller hvilket han tilltrodde sig med
grannars vittnesbörd och hastläkares intyg kun-
na styrka.
Uppå anmaning tillkännaga de: efter hr krono-
fogden Edbom, att, hvad beträffar affärden från
Rotebro, expeditions-kronofogden Karth, jemte
d- personer, han iukallat, skulle lemna upp ys-
ning, samt att, i afseende å hvad hr kronofog
den angifvit rörande den af honom sjelf åsedde
förbifarten vid Hammarby lasa ett, hr krono-
fogd:n anmodat ägaren af Skälhamra, hr gross-
han laren Palm, och säteri- ägaren Åslander att
sig infiona och berätte. se afgilva.
Sedan, i anledning d- af, grosshandlaren Palm
fåt förekomma, berättad : hn: att måndagen
d. 17 sistl. Juh, efter det han, jemte öfri,e
ledamöter af direktionen öfver Hamma-by lasa-
rett, nyligen uppstigit f.ån ett nämnde dag hålet
sammanträde uti lasarettets invid landsvägen beläg
ne byggnad, hade han, tillika med andre närvaian-
de, 1!ö st hört ett hastigt narmande ljud af åkande
och derefter sett två vagnar i strängaste fy.språng
ila förhi i så våldsasa fart, att de åskåd-ude perso-
nerne först icke annat kurnat tro, än att hä-
starne skenat, ehuru denna förmedan sedermera
un ianröjdes derigenom. att kuskarne syntes, det
oaktadt, flitigt nyttja piskorna. Och då vag-
narve urskiljts tillhöra den för Hans Maj:t Ko-
nacgens resa till R3sersherg, berörde as, upp-
budade kungsskjuts, hade flere närvarande upp-
manat kronofogden att hos Kozungens Befall-
ningshafvande anmäla ett så oförsvarligt och o-
värdigt förfarande, hvilket de, af föregående er-
farenhet, tillskrefvo någre af den underlydan
de hofbetjeningen och visste vara stridande mot
Hans Maj:ts egen höga vilja.
Säteriägaren Åslander, derefter hörd, afgaf
lika beskrifning med grosshanilaren Palm, an-
gren !e förbifarten vid Hammarby lasarett.
Expeditions-kronofogd.n Karth anmälde då,
att ban till upplysving i fråga om affärden från
Rotebro, hvars häftighet han sjelf åsett, hade
inkallat nedarnämnde personer, nemligen först:
Eric Ersson i Örsta, närvarande vid Rotebro,
då ifrågavarande vagnar dit anukommo och af-
gingo, vitsordade, att, så svart forspänningen full-
bor tats, båda vegnarne satt sig i fart f an gäst-
gilviregården med sådan hastishet, att den ena
vait nära att falla omkull mot den andra, hvar-
efter de i bredd körts uppföre den länga bac-
ken från Rotebro 1 fullt galopp, hvarunder pi-
skorna gått till höger och venster.
Jan Ersson i Lilla Hagen och Anders Ersson
i Körlinge algåfvo lika berättelse med nästföre
gående.
Le Cocq och Johansson, som nu uppmena-
des att yttra, huru de efter allt detta ville för
klara förloppet, sade sig icke vilja bestrida,