HINRBSTUS 00-00 BE on
köpsla, men är ändå nöjd med effekten. — hk
I heatern förvandlas och föreställer Jesuiter-!g
klostret Thierhaupten. Fröken Tilly har roat I
sig med en promenad till detta kloster för att
se på striden, och den tjenstaktige Abboten j
visar henne den bästa utsigten härtill. Man:
kommer dit med en sårad officer, som begär:
inträde; Priorn nekar att taga emot honom; men !1
då han får höra, att det är Grefve Tilly, än-s
drar han naturligtvis tanka. Tilly inbäres, hål-1
ler tal om hvarjehanda stycken, bland an-4
vat om Domkyrkan i Magdeburg, hör ett requi- a
em fjungas för en afliden klosterbroder — il
midt under bataljen hafva munkarna tid och.
ledigket dertill, men deras Abbot har ej tid attli
vara närvarande, emedan ban skulle uppvakta
fröken. Åt denne sistnämnde ger fältherren !:
tvenne råd, det ena, att ej fara till Mänchen,
och det andra, att icke återse Max Sternberg.
Augelika — hvilken i sanning gör föga skäl for!
namnet — svarar likväl, att kon ärnade göra!
som hon sjelf ville, och att hon föresatt sig att:
hämnas på Gustaf Adolf. Nu håller gubben ett
nytt tal till sin värja och dör, sedan den fromme
pagen, på iillys begäran, lofvat att begråta !
bonom, och fröken sprungit ifrån den döende
med do ken i hogsta hugg för att hämnas. ;
I tredje aktens början är man åter i Mön-
chen ech hos borgmästar:n. Den sjuka Mana,
som i två år dragits med kroppens och själens
plågor, sitter vid fönstret och njuter af natu
rens behag, då hon får s2 en svensk oflicer
och med förskräckelse igenkänner sin förlorade
älskare, hvarföre hon lemnar rummet, stödd at!
sin mor och syster. Wrangel har blifvit in-!
qvarterad i huset och beställer äfven rum åt
sin skyddling Sternberg, ty, såsom vi förut nämnt, i
har han ingenting annat att göra i pjesen, än att;
fö eställa, än en tuktomästare, än en tjenare.
åt denne. Fadren vill icke taga emot sin son,
hvilken blifvit protestant, bär vapen mot sitt!
eget laud och kanske till och med fläckat sina!
händer med någon af dess söners blod, hvar-
om blotta föreställningen gör hans fasa. Dåj
likväl sonen förtror honom, att han icke allevast !
giort det, utan till och med skjutit ihjel sjelfva
Tilly, börjar gubben att taga saken i öfvervä-
gande, och, ehuru han ännu icke kan gå in på
j någon fullständig försoning, lofvar han dock att
taga emot honom i huset, och att han skulle
finna allting oforändradt på sin kammare. 5e-
dan Max sålunda åter fått fast fot i fådernebo-
vingen, åstunda: han äfven se sin fästmö; men
härti l vill med:en icke genast samtycka; hon
RR Resan a ten tt RARE
ger likväl med sig — ty det är förunderligt
hvad alla personerna i pjesen äro medgörliga,
allt som författaren vill ha dem — då Mex,
jem:e sin förtrogue, i detsamma kalas till Ko-
unogen. Denne träffar man i den stora salen
i Muochens slott, hvars arkitektur han beun-
i drar, frågar eter byggmästaren, får veta att det
varit Kurfursten sjeli, fäller de: bekanta yttran-
det, att han önskade ha denne byggmästare i
Stockholm, emottar en Fransysk minister äfven-
som stadens Råd och P.esterskap, hvilka han
spörjer efter de undangömda kanonerna o. s Vv.
Denna scen, som icke så egentligen hör till styc-
ket, utan mera är en episod, utgör likväl,
eler vårt sätt att se, det bästa dei, troligen e-
medan forfattarn dervid icke åtgjort något an-
nat, än atskrifvit historien. Sedan de offentli-
ga göromålen äro slutade, företager Gustar A-
dolt de enskilda; han tillkallar nemligen Max,
förevizar horom ett uppfångadt bref, hvari han
kallas till Jesuiter-kyrkan kl 11 på aftonen,
der en stor lycka skall vänta bonom, frågar ef-
ter hans bekantskaper der, befaller honom gå
dit, tadlar honom för det han ihjelsköt Tilly,
men ännu mer för det han icke vill gift: sig
med Maria. Efter konungens bo tgång för-
manar äfven Wrangel Max till detta giftermål,
hvartill han slutligen lätt förmår sig, sedan Wran-
gel vetat tysta hans samvetsskrupler, angående
Angelikas trolofningsring och eden till henne.
MMMM
I fje de akten frambär Max sitt friare-anbud
till Maria. Hon börjar väl med att säga nej,
men slutar med att säga ja. När fadren Stern-
berg får höra att det nu ändtligen blir gifter-
mål af, är all hais ovilja förbi mot kättaren,
fosterlands-förrädaren och Tillys mördare; kassa
och famn öppnas för honom, och han är dess
käre son som förut. Nu skola ringar vexlas.
Gubben ger sin son en sådan, men fästmön får
i stället lust till den lila ringen han fått af An-
gelika, och som föreställer en orm , bitande sig
i stjerten. Max börjar vil att i sin ordning
jsäga nej, men slutar äfven med att säga ja,
och ver ifrån sig ringen. Sedan Maria wtte:li-
.
Rd damn sn a mn