32) NKalOlIn, GllIUSLURG II CH faUfgylev emd och gifta sig med Maria. Max lofvar att tänka på saken. Men til all olycka kommer i detsamma en välbeställd kammartärna hos fröken Tilly, som biuder honom på ett rendez-vous, och hvem kan väl emotstå sådant? Han finner häri ödets finger. Scenen förändras till fröken Angelikas rum, hvilken berättar att hon utstyrt sig såsom en brud, för att emottaga horgarsonen, samt yttrar några foraktliga ord om det flyktiga slägte, som kallas karlar, och dit hon äfven räknar sin herr farbror. Man skulle derföre tro, det hon endast vill kokettera med Max, liksom med siva öfriga tillbedjare; men nej, saken är allvarsammare; hon vexlar ringar med honom och låter honom vid krucifixet svärja sig en evig trohet, ännu bortom grafven, eller något dylikt. Hon hade likväl, stackars fröken, en högst opålitlig kammarjungfu, som icke bältre passat på dörrarne, dem hon skulle bevaka, än att tarb:odern sjelf råkar komma in midt under eden. Han åtskiljer med vrede de älskande, för med egen hand sin brorsdotter ut genom den na dörren, och låter sin vakt genom den andra kasta ut riddaren af alnen,, som han hånligt kallar honom, på gatan. — Å nyo rummet hos borgmästaren. Såsom en ordentlig stadens sty esman, är han genast underättad om hvad som sker i staden, och foljaktligen om hvad som hän :t hans son. En annan far skule möjligtvis kunnat fortryta det ta och tagit sonens parti emot aristokraten; men gubben Sternberg har för god ton härtil. Den som Tilly kört på porten, den kan icke eller han behålla qvar inom sin port, utan Max bortvises äfven fån fädernehuset. Maria är tillstädes med sin mor och syster: sorg, tårar, förlåtelse, en packa vexlar af fadren , ridån faller och prologen är färdig. Nu kommer sjelfva pjesen. Två år äro förflutna. Tily sitter vid sitt bord, likasom gubben Sternberg setat vid sitt, och funderar liksom han. Vid tältdörren ligger en sofvande person, j som är ingen annan, än Borgmästarens yngre son, hvilken Tilly tagit till page. Denne Genersl förstod sålunda bide att risa och lisa, och den Sternbergska slägten är, som man ser, en mycket lojal och mycket forsonlig slägt. Gubben Tilly håll:r ett långt tal för sig sjelf om hvad han gjort illa och väl, och ingen är naturligtvis behörigare domare deröfver, än han. Det Magdeburgska brölloppet spökar 1 hans håg, och han gör derföre en bön vid madonvans bild, för att fördrifva de onda tankarna. Sedan denna bon är väl förrättad, väcker han sin page, hvilken skall laga i ordning hästarna till em morgocpromenad. General ÄAltringer inkommer, för att få förhållnings-otder och omtalar, att fienden börjat anfalla, och går åter sin väg. Pagen kommer tillbaka för att berätta, att höstarna äro sadlade. Men den dumma pojken! han har tagit den grå skymmeln, som Tilly red på vid Leipzig, och som derföre är honom en afsky; en annan häst! men pagen, som är envisare än gubben, föreställer honom, att den svarta är halt, och som den fatuge Tilly sannolikt icke har mer än två hästar, nemligen en halt och en som han ej will rida på, så ofvertalar pagen honom, att ändå taga den förha!lige gråskymmeln, hvilken han förmodligen tycker kunde vara god nog åt honom. Faltherrn. lyder, sedan han åter hållit tvänne tal, först ett till pagen och sedan ett till sin värja, allt medan man hör kanonskotten. Första akten är slut. I den andra en bro-skans vid Lech. Gustaf Wrangel står midt på scenen, för att kommendera ett par plutoner: Skyldra gevär, på axel gevär o. s. v., hvaraf inhemtas, att de nu moderna kommando-orden voro hrukliga redan i Gustaf Adolt den Stores tid. Konungen inkommer, åtfoljd af Hertig Beruhard af Sachsen Weimar samt flere Svenska fältherrar. Bernbard ger honom en tjenlig föreställniog att fara va ligt fram i Tyskland, men lofvar att ändå följa med, hvart det må bära af. Kungen och krigshären falla på knä och afsjunga en psalm, hvarefier debegifva sig åstad emot Tilly. Wrangel, hvilken här i stycket fungerar såsom en passopp åt Max Sternberg, som nu avance-. rat till en stålklidd Svensk Ryttmästare, blir qvar med denne i batteriet, för att, medan de andre börja striden, tala om hans ka lek och hans olycka att halva blifvit körd på porten af Tillys Man bör dock ej föreställa sig, att de, midt under hetaste slagtningen, stodo der endast af sådan orsak? nej, Hr Bahrdt förstår att slå två flugor i en smäll, ty sedan Maxs SA I i Vr Dn I