flytande är de nyskapade provincial bankerna:
Det nyttiga 1 afsigten med dem kan ej betvil-
las, lika litet som att det nyttiga i effekten redan
till en del visat sig. Den svåra penningebrist,
som tryckte landsorterna, har börjat afbjelpas,
och det ;skan ske ännu mer, ju flera sådana
banker inrättas och ju mer deras verksamhet
hinner utvidgas. Men har man väl betänkt de
olägenheter, som kunna folja dessa anstalter i
spåren, och som äro en nästan oundviklig ver-
kan, icke blott af deras inneboende lyten, utan
äfven af de brister, i lagstiftningen, som man
ej var betänkt på att afhjelpa?
Det är hufvudsakligen för att verka till
detta mål, som det synes oss önskvärdt, att
man i tid droge nytta af den krisis, vi nu sett
i Nord-Amerika, och af de välgrundade fram-
ställningar, som blifvit gjorda af presidenten van
Buren. Det är äfven förnämligast i denna me-
ning vi vidrört forhållanderue med de sednaste
myntnings- och myntbestämningsåtgärderna för
riksbanken. Det synes i sanning besynnerligt,
om Sverige skulle vara dömdt af ödet, att all-
tid och i allting ligga femtio år efter andra na-
tioner, och att börja nya experimenter endast
för att efter en mansälder bhfva vis af skadan,
och börja om igen, då man i stället kunnat
genast draga nytta af de lärpenningar, som blif
vit betalda annorstädes: det vore besynnerligt,
om vi icke skulle kunna lära oss att profitera
af de omätliga fördelar, som ett förnuftigt kre-
ditsystems utvecklande medför, utan att kasta
oss in i alla de våder, som missbruken redan
en gång tillskyndat oss, ech som, i fall vi ej i
tid låta varna oss, oaktadt alla försigtighetsmått
säkert skola ännu en gång hemsöka vårt lard,
likaväl som det träffat Amerikanerne, oaktadt
deras ofantligt större förmögenhet och i alla af-
seenden bättre organisation af samhällsmakter-
na. Vi hafva redan tillförene uti ett par ar-
tiklar om provincialbanken i Wermland, i med-
let af September, fåstat uppmärksamheten på
detta ämne.
Vi äro öfvertygade, att de flesta provincial-
bankerne, hvad lånerörelsen beträffar, förvaltas
så klokt och samvetsgrannt, att någon fara för
deras säkerhet från den sidan icke existerar;
men man erinre sig, att i nästan alla landsor- b
ter, der enskilda banker äro inrättade, äro de-
ras sedlar det enda gingse myntet; de finnas I Y
således icke endast i händerna på den förmög- IS
ne, köpmannen och kapitalisten, ntan äfven på I
bonden och dagliönaren. NM
Det är de möjliga följderna af ett likartadt för-
hållande, som presidenten i de Förenade Stater- k
pa velat undvika genom sitt förslag att införa 8
den metalliska valutan i hela den lägre rörel-
sen; ett förslag, för hvilket det bästa stödet kan
hemtas af Frankrikes lyckliga exempel, som, se
dan det upphörde att begagna pappersmynt il
gen mindre rörelsen, varit under alla de sedna- !
re tidernas politiska skakningar helt och hållet
befriadt ifrån de financiella. Att påstå, det kriser, !
som många gånger inträffat i vida misktigare och
rikare länder, icke äfven skola ännu en gång kunna:
uppstå i Sverige, det är så orimligt, attingen med
någon erfarenhet em menskliga tingens obestän-
dighet kan lyssna dertill; och följderna för all-:
mänbeten äfven af ett ögenrblickligt stoppande
1 någon af bankerna låta sig lätt beräknas.
Hvarfore icke då vidtaga det medel, som ge- i
mast ligger lör handen om man blott ihågkom-
mer, alt mynt är ett bytesmedel, som bör haf-
va silt värde såsom vara i sig sjelf; och att
ella sedlar endast äro förskrilningar på delta
varuvärde. Är det icke bättre, att hvar;
och en sjelf har bytesmealet i händerna, än att
det skall ligga i förvar hos tredje man? Och,
ehuru mycken svårighet myntenheten för när- i
saramde lägger i vägen för införande af metall:
i stället för sedlar i den mind:e rörelsen, mån--
ne icke sådant likväl blir mera nödvändigt i
samma mån som bankernas antal ökar sig; i
feljd hvaraf också den lag, som befaller att i
liqvider taga bankens mynt för silfver, måste
slutligen upphäfvas, likasom utgifvandet afstats-
bankens småsedlar ej mindre än provincialban-
kernas ?
Vi skulle kanske endast trötta läsarens tåla-
nod med att nu ytterligare uttömma detta äm-
se, till hvilket vi dessutom sannohkt ofta åter-
komma, då vi anse det för en af de reformfrå-
gor, som i sammanhang med åtskilliga förän-
dringar i kred:t-lagarna, ovilkorligen måste fö-
retagas, så fhamt man skall kunna draga en